tag:blogger.com,1999:blog-91917739736985693262024-02-19T10:42:59.167-08:00TANKETOURETTESMattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.comBlogger48125tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-69673050633285594062017-01-21T10:13:00.000-08:002017-01-29T07:36:01.848-08:00Pengar, fördelning och fasövergångar<div style="text-align: left;">
I denna essä gör jag ett försök att samföra teorier inom medieforskning med fasövergångarnas matematik och pengars ontologi. Den huvudsakliga inspirationen kom från <a href="http://copyriot.se/">Rasmus Fleischers</a> essä <i>Kan pengar fördelas?</i>, publicerad i tidskriften Glänta och tillgänglig på <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/">hans hemsida</a>. Målet är att klargöra hur pengars medialitet hänger ihop med kommodifierings- och alieneringsprocessen under moderniteten; samt hur förståelse av pengar som medium visar hur socialismen förutsätter kapitalismen och hjälper oss historicera pengar som koncept.</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<h2 style="text-align: center;">
<b>Fasövergångar</b></h2>
<div>
<b><br /></b></div>
En fasövergång är den process varigenom ett objekt går från ett tillstånd till ett annat. Många fenomen i naturen som består i att någonting <i>förändras</i> är fasövergångar; till exempel så är övergången från is till flytande vatten en sådan. Fasövergångar följer i allmänhet en så kallad S-kurva, vars första halva är exponentiellt tilltagande och vars andra halva är logaritmiskt ökande. Det vill säga, först sker övergången långsamt, sedan snabbt och sedan långsamt igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1_VYJ2L3TpejJgPuo8tUbMlivxgVaKoSklvyWkLFt2_vNHx-_uDeLKhgkWGcihFm_YJUtMf_HYyPnaVgDXD22L9mwIQvfqE6FhgkvgZQeH1azEJKb_gFw8Wt9mqDvlO2IBO4kk2aKhVlY/s1600/fas%25C3%25B6verg%25C3%25A5ng.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1_VYJ2L3TpejJgPuo8tUbMlivxgVaKoSklvyWkLFt2_vNHx-_uDeLKhgkWGcihFm_YJUtMf_HYyPnaVgDXD22L9mwIQvfqE6FhgkvgZQeH1azEJKb_gFw8Wt9mqDvlO2IBO4kk2aKhVlY/s400/fas%25C3%25B6verg%25C3%25A5ng.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Fasövergångar är dock inte bara rent fysiska fenomen, utan kan också vara ett verktyg i förståelsen av sociala och kulturella förändringar, till exempel spridningen av revolutionära tendenser eller paradigmskiften inom vetenskapen.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"This curve, which looks like an elongated S, is variously known as the logistic, sigmoid, or S curve. [...] At first the output increases slowly with the input, so slowly it seems constant. Then it starts to change faster, then very fast, then slower and slower until it becomes almost constant again. [...] The S curve is the shape of phase transitions of all kinds: the probability of an electron flipping its spin as a function of the applied field, the magnetization of iron, the writing of a bit of memory to a hard disk, an ion channel opening in a cell, ice melting, water evaporating, the inflationary expansion of the early universe, punctuated equilibria in evolution, paradigm shifts in science, the spread of new technologies, white flight from multiethnic neighborhoods, rumors, epidemics, revolutions, the fall of empires, and much more." (The Master Algorithm, s. 105)</blockquote>
<div>
Vad som sker i en fasövergång är (oftast) att samlingar av komplexa system genomgår kvalitativa förändringar till följd av kvantitativa diton. Mikrokomponenterna i det komplexa systemet påverkas av någonting, vilket skapar en interaktion mellan dem. I takt med att fler av dem förändras ökas den totala mängden interaktion i systemet, vilket orsakar den exponentiella kurvan i förskjutningen. När de flesta element i systemet påverkats sjunker hastigheten naturligt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På grund av denna förändring hos mikro-objekt så sker en kvalitativ förändring i det komplexa objektet de utgör; en ny egenskap kan sägas vara "emergent" från den underliggande förändringsprocessen (jfr teorin om att medvetande är ett emergent fenomen som uppstår vid komplex interaktion mellan neuroner).</div>
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://understandingsociety.blogspot.se/2016/04/phase-transitions-and-emergence.html">"Fundamentally it demonstrates that the aggregation dynamics of complex systems are often non-linear and amenable to formal mathematical modeling. As a critical variable changes a qualitatively new macro-property "emerges" from the ensemble of micro-components from which it is composed. This approach is consistent with the generativity view -- the new property is generated by the interactions of the micro-components during an interval of change in critical variables. But it also maintains that systems undergoing phase transitions can be studied using a mathematical framework that abstracts from the physical properties of those micro-components. " </a></blockquote>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTE59SWq9UAUIt7cp44mefm-VvHw_uM8s3gc9PTpwZ3byp1Osp0y3k43PdeSUVIwAoLKYJYD4noopkUlh8LW4lmFM_emx7UOTA1ow3CEOF8NTFN6DLbYcFIivN3qXmHXqzFU9Ff__u3l45/s1600/fas%25C3%25B6verg%25C3%25A5ng2.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="106" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTE59SWq9UAUIt7cp44mefm-VvHw_uM8s3gc9PTpwZ3byp1Osp0y3k43PdeSUVIwAoLKYJYD4noopkUlh8LW4lmFM_emx7UOTA1ow3CEOF8NTFN6DLbYcFIivN3qXmHXqzFU9Ff__u3l45/s400/fas%25C3%25B6verg%25C3%25A5ng2.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I första stadiet har systemet en egenskap (orange). I det andra stadiet har några komponenter ändrat egenskap från rödbrun till blå. I det tredje stadiet har nästan alla komponenter blivit blå och därför har systemet ändrats från orange till lila.</td></tr>
</tbody></table>
Den kvalitativa förändringen från ett samhälle dominerat av lokalsamhällets och familjens normerande kultur till ett dominerat av statens normer och marknadens logik kan sålunda förstås som en fasövergång initierad av mikrokomponenterna människors val att lämna sin födelseort för att bosätta sig i den alienerande staden; i sig en del av en annan fasövergång, nämligen urbaniseringen.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"In rushing from the countryside to town, citizens brought themselves closer not only to the effects of urban growth but also to the workings of both industrial capitalism and the nationstate" (The making of urban Europe, s. 250)</blockquote>
<h2 style="text-align: center;">
<b><br />Pengar</b></h2>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
Det finns en etablerad berättelse om pengarnas uppkomst. Den säger att det fanns en bytesekonomi och när denna uppnådde en viss mängd interaktion mellan tillräckligt specialiserade agenter, så skedde en fasövergång till en monetär ekonomi. I denna fyller pengar rollen som allmän varuekvivalent. I <i>Sapiens</i> redogör Harari för denna teori på detta målande vis.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"För att förstå byteshandelns begränsningar tänker vi oss att du äger en äppelodling uppe bland kullarna som ger de krispigaste och sötaste äpplena i hela regionen. Du har arbetat så hårt i din äppelodling att dina skor slitits ut. Du spänner åsnan för kärran och styr mot marknadsstaden nere vid floden. Din granne har berättat för dig att en skomakare på torgets södra sida gjorde ett par rejäla kängor åt honom som höll i fem säsonger. Du hittar skomakaren och erbjuder dig att byta några av dina äpplen mot de skor du behöver.<br />
Skomakaren tvekar. Hur mycket äpplen skulle han begära i betalning? Han möter dagligen mängder av kunder , av vilka några kommer med säckar med äpplen och andra med vete, getter eller kläde - allt av varierande kvalitet. Ytterligare andra erbjuder sin sakkunskap i att skriva petitioner till kungen eller bota ryggskott. Förra gången skomakaren bytte skor mot äpplen var för tre månader sedan, och då begärde han tre säckar. Eller var det fyra? Men när han tänker närmare efter var det sura daläpplen, inte prima bergsäpplen. Å andra sidan fick han förra gången äpplena i utbyte mot små kvinnoskor. Den här karln vill ha kängor i herrstorlek. För övrigt har en sjukdom under de senaste veckorna decimerat hjordarna i stadens omgivningar och det är ont om skinn. Garvarna har börjat begära dubbelt så många färdiga skor i utbyte mot samma mängd läder. Borde inte det tas med i beräkningen?<br />
I en bytesekonomi måste skomakaren och äppelodlaren varje morgon lära sig de relativa bytesförhållandena mellan mängder av varor. Om 100 olika varor handlas på marknaden måste köpare och säljare hålla reda på 4950 olika byteskurser. Hur skulle det gå till?<br />
[...]<br />
[D]et stora flertalet samhällen fann ett lättare sätt att förbinda ett stort antal specialister med varandra: pengar." (Sapiens, s. 174-175)</blockquote>
Harari redogör med tydlighet för det element som skulle vara den kausala kraften som satte historien i rörelse mot en monetär värld: komplexitet. Denna berättelse kritiseras av Fleischer, som pekar på historiker som Robert Kurz och <a href="https://copyriot.se/2013/04/16/jacques-le-goff-om-medeltidens-pengar-lasanteckningar-del-1/">Jacques Le Goff</a>. Enligt Fleischers kritik fanns inte konceptet pengar under det vi brukar kalla medeltiden. Däremot fanns det mynt, vilka fyllde en mängd olika funktioner - däribland varuekvivalent - men ingen <i>ren </i>penningform. Fleischer pekar ut hur pengar uppstod först som bokföringsmetod för skulder; pengarna uppstod alltså som en materialisering av en abstraktion först; och hur statens behov av skatteupptag drev fram monetariseringen. Han anklagar (indirekt) Harari och andra som beskriver ekonomihistoria för presentism.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/">"Än i våra dagar fortsätter nationalekonomerna att tradera samma fabel om hur pengarna uppstod underifrån, som en simpel förenkling av en redan befintlig marknadsekonomi. Det tas för givet att de byteshandlande människorna tänkte i termer av allmän ekvivalens mellan varor redan innan denna tanke materialiserades i form av mynt. Enligt fabeln insåg människorna spontant att de behövde en smörjolja för marknaden. Utan att staten egentligen spelade någon roll kom människorna gemensamt överens om att låta en viss vara tjäna som betalningsmedel för alla andra varor. Det behöver knappast påpekas att den nationalekonomiska fabeln saknar stöd av antropologisk och historisk forskning." </a></blockquote>
Fleischer påpekar i <i>Kan pengar fördelas?</i> att varubyte i hög utsträckning skedde inom ramarna för annat än marknader; som gåvobyten, plikter gentemot överhet; eller offergåvor. Här går tankarna till Hararis eget resonemang i <i>Sapiens</i>; i bokens artonde kapitel redogör han för hur stat och marknad ersatte familj och lokalsamhälle som människans normerande kontext. Detta avspeglas rimligen i pengarnas historia, som ett socialt konstruerat objekt. (Sapiens, s. 346-349)<br />
<br />
Pengarnas betydelsemångfald kan i själva verket vara ett <i>skydd mot</i> den allmäna ekvivalensen, enligt Fleischer. Genom sin mångfald hindrar penningmediet marknaden från att breda ut sig till områden den inte är välkommen, till exempel familjen. I det samhälle som Harari betecknar som beroende av lokalsamhället och kärnfamiljen användes troligen pengar som en varuekvivalent, men bara vid tillfälliga besök på stormarknader. Pengar som allmän ekvivalent gjorde sitt inträde i familjelivet (och andra platser) genom skulder. När en familjemedlem inte uppfyllde sina plikter kunde familjen etablera att den hade en skuld att betala av. Skulder behöver bokföras och i bokföringens värld är abstraktionen till en ekvivalent mellan den uteblivna plikthandlingen och den krävda återbetalningen nödvändig (särskilt i situationer då ränta förväntas tillkomma). På detta vis samspelar pengarnas ontologi med den historiska rörelsen som Harari betecknar.<br />
<br />
Om man då lämnar historien därhän, så ter det sig ändå rimligt att i dagens situation hävda att pengar <i>är</i> en allmän varuekvivalens, även om det är en ofullständig sådan. <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/">Fleischer </a>definierar tre funktioner hos pengar:<br />
<ul>
<li>Pengar kan bevara värde genom att sparas;</li>
<li>Pengar kan överföra värde genom att betalas med;</li>
<li>Pengar kan räkna värde genom bokföring.</li>
</ul>
<br />
Den andra punkten i listan är innebörden av att pengar är en varuekvivalent. Den har samma innebörd som det ena kravet Mervyn King ställer på att något ska vara pengar, nämligen att det måste accepteras som betalningsmedel av de personer man vill handla hos. Kings kriterier inkluderar inte Fleischers tredje punkt, men tar däremot upp den första punkten genom att kräva att något som är pengar måste ha ett förutsägbart värde för framtida transaktioner. (The End of Alchemy, s. 53)<br />
<br />
I Kapitalet försöker Karl Marx visa att pengar är ett medium för tid. Detta genom att arbete situerat i tid förläggs i en vara som ämnas säljas för pengar på en marknad. De pengar som vid den planerade transaktionen erhålls representerar på detta vis den arbetstid som är förlagd till den sålda varan. Klart är att pengar och tid är tätt förbundna på detta vis och ovanstående vis.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/">"Någonting liknande händer i Kapitalet när Karl Marx tar sig för att påvisa hur pengar tjänar som medium för tid – men inte vilken tid som helst, utan en särskild form av abstrakt tid. Det rör sig om den “samhälleligt nödvändiga arbetstiden”, den tid som ofrånkomligen abstraheras fram i produktionen av varor eftersom varor är ämnade att säljas på en marknad i utbyte mot pengar."</a></blockquote>
</div>
Pengar har alltså en speciell roll i en kapitalistisk ekonomi. Ja, det går inte att föreställa sig en kapitalistisk ekonomi utan att den också är monetär. Pengar gör så att arbete idag blir till generell köpkraft imorgon, i övermorgon, eller i en avlägsen framtid. Detta är enligt King pengarnas roll i ekonomin, och hans hat för inflation blir därmed fullt förståeligt. (The End of Alchemy, s. 155) Att hushålla med tid har alltid varit en dygd, men i övergången till ett monetärt samhälle så blir även tiden direkt kopplad till pengar. Därför blir det, som Weber skriver, syndigt att inte ta tillvara på sin tid genom att arbeta ihop pengar.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Att förslösa tid är alltså den första och i princip värsta av alla synder. [...] Det heter ännu inte som hos Franklin, att tid är pengar, men den satsen är i viss mån giltig i andlig mening: tiden är oändligt värdefull, eftersom varje förlorad timme också är förlorad för arbetet för Guds ära." (Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, s. 74)</blockquote>
Den roll pengar spelar är beroende av tillit. Det är bara genom att materialisera tillit som pengar kan fungera som förmedlare av köpkraft över tid; pengarna blir här en materialisering av det abstrakta. (The End of Alchemy, s. 82)<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Pengar är med andra ord inte en materiell realitet, utan en psykologisk konstruktion. De fungerar genom att omvandla materia till medvetande. Men hur kan de lyckas med det? [...]<br />
Människor är villiga att göra sådant när de litar på sina kollektiva fantasifoster. Tillit är det råmaterial som alla typer av pengar är präglade av. [...] Pengar är alltså ett system av ömsesidig tillit, och inte vilket sådant system som helst: <i>Pengar är det mest universella och effektiva systemet för ömsesidig tillit som någonsin skapats</i>" (Sapiens, s. 178)</blockquote>
<br />
<h2 style="text-align: center;">
<b>Pengar som medium</b></h2>
<div>
<div>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">"Friedrich Kittler definierade “medier” utifrån en trefald av funktioner: att lagra, överföra och beräkna. Få har noterat att hans mediedefinition råkar sammanfalla perfekt med de nationalekonomiska läroböckernas funktionalistiska definition av pengar. Även där framhävs tre skilda funktioner:</a> <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">Pengar kan sparas, alltså tjäna som “värdebevarare”. Pengar används som betalningsmedel. Pengar fungerar som räkneenhet vid bokföring. Lagringsmedium, överföringsmedium, beräkningsmedium. Är pengar rentav mediet par excellence?" </a></blockquote>
</div>
<div>
</div>
</div>
<br />
Pengar är alltså ett medium. Som vi sett ovan är det ett medium för tid, tillit, köpkraft, arbete, med mera. Att fånga vad för medium pengar <i>är</i>, är ganska svårt. Men här ska jag göra ett försök att ringa in pengarnas mediala ontologi något.<br />
<br />
Ett medium är en form av <i>kommunikation</i>. Genom mediet pengar så <i>kommuniceras</i> något - en värdeabstraktion, till exempel. Därmed är det relevant att studera James Careys två modeller för att studera kommunikation: överförandet och ritualen. (Communication as Culture, s. 13-15)<br />
<br />
Om man studera kommunikation som ett överförande, så ses kommunikation som en process som skapar kontroll över avstånd och människor genom att överföra och flerfaldiga meddelanden genom tid och rum. Att pengar är en överförande kommunikation inses snabbt. Genom att vara en lagringsform för värde kan pengar skapa handel över avstånd, det möjliggör korta transaktionskedjor som spänner jordklotet. Pengarna möjliggör kontroll av människor på grund av kapitalismens process, varigenom människor har alienerats från sitt arbete. När människan inte längre skördar frukterna av sitt eget arbete, utan andras, så behövs en mediering av värde dem emellan och denna roll fylls av pengar. Få skulle idag säga emot att <a href="https://www.youtube.com/watch?v=I8P80A8vy9I">"money makes the world go round"</a>.<br />
<br />
Den ritualistiska synen på kommunikation betonar istället att kommunikation är vad som upprätthåller ett samhälle (<i>eng </i>society) genom att möjliggöra delandet av representationer av trosföreställningar. Detta är ett synsätt som knyter tätt an till Hararis mytbegrepp. Genom att kommunicera idéer bygger vi de gemensamma myter som möjliggör ett samliv i grupper större än 150 personer. Dessa myter <i>medierar</i> i någon mening våra liv, eftersom vi lever våra liv gentemot varandra <i>i termer av dessa myter</i>. Som John Thompson formulerar det:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Genom att gripa tag i budskapen och rutinmässigt införliva dem med våra liv gör vi oss underförstått en föreställning om oss själva, formar och omformar ständigt våra färdigheter och kunskapsförråd, prövar våra känslor och smaker och vidgar våra erfarenhetshorisonter." (Medierna och Moderniteten, s. 60)</blockquote>
Genom det rituella bruket av pengar initieras en fasövergång från en icke-monetär till en monetär ekonomi, genom att pengarnas myt stärks i vår kultur.<br />
<br />
Pengar är alltså ett kommunikationsmedium. Som sådant har det en "oreducerbar symbolisk dimension". Denna dimension består i att det "producerar, lagrar och sprider material som är meningsfullt". När Fleischer konstaterar att <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/">pengar som medium förmedlar <i>någonting</i></a><i> </i>är detta alltså inte tillräckligt precist; pengar förmedlar <i>någonting meningsfullt</i>. (Medierna och Moderniteten, s. 20)<br />
<div>
<br /></div>
<div>
I den essä som ligger till bakgrund för denna text påpekar Fleischer att pengar har medierat olika innehåll genom tiden. Ett mynt på 1200-talet och på 1700-talet bestod av samma material, men abstraktionen som var materialiserad var inte densamma. På 1200-talet innehöll abstraktionen kanske till exempel element av gudsoffer, medans den på 1700-talet kanske innehöll större delar skattefixering. Idag har skuld tagit an en allt större del av abstraktionen pengar, särskilt genom finansialiseringsprocessen de senaste decennierna.</div>
<br />
Men pengars form påverkar också dess abstrakta innehåll, precis som medieteoretiker många gånger påpekat: form och innehåll är oskiljbara. Pengar tar många former och vilken form det tar påverkar också hur dess abstraktion <i>är</i>. Fastigheter ses ofta som en sorts pengar, till exempel när man mäter rikedom på det sätt Oxfam gör. Men fastigheter är inte likvida och kan inte användas som en varuekvivalent, även om de fungerar som en lagring av värde. Cigaretter, vilka ofta fungerat som en alternativ valuta i t.ex. krig och fängelser, fungerar dåligt som lagring av värde eller bokföringsmetod, men de är en utmärkt varuekvivalent. Bankfodringar är goda betalningsmedel och ännu bättre bokföringsmedel, men de är inte en säker form av sparande (banken kan gå i konkurs!). Om alla pengar vore kontanter så hade omfördelning varit en mer trivial process, men när det nu är som idag och nästan alla pengar har formen av tillgångar eller fodringar, så är omfördelning ytterst komplext. Detta resonemang kommer jag återkomma till senare.<br />
<br />
<h2 style="text-align: center;">
<b>Pengar och trovärdighet</b></h2>
<div>
<b><br /></b></div>
Alla medier är beroende av trovärdighet, så ock pengar. Fördelningspolitik anstränger pengarnas trovärdighet eftersom det de ska mediera (bl.a. värde över tid) hotas. Detta är slutsatsen i Fleischers essä. I detta stycke tänker jag gå igenom vad som händer när pengarnas medialitet trubbas.<br />
<div>
<br />
Detta stycke utgår alltså från den socialistiska visionen om att omfördela de pengar som finns i samhället. Denna populistiska idé blir varm i kläderna åtminstone en gång om året i Sverige, nämligen när Oxfam släpper sin ojämlikhetsrapport i samband med World Economic Forum. Det första problemet denna föreställning stöter på är att definiera vad som ska omfördelas. Pengar är ju inte ett simpelt objekt, vilket vi märkt tidigare i denna text. Den större delen av det som klumpas ihop under begreppet pengar idag är sådant som Marx kallade "fiktivt kapital"; det är bokförda belopp som skapats i samband med bokföringen. Som exempel kan nämnas anspråk på framtida inkomster (t.ex. skulder och aktier). Eftersom dessa är spekulativa och inte fixerade så kommer deras värde att förändras av hanteringen av dem. Pengar är ett andra ordningens komplext system - att förutsäga och analysera systemet påverkar det.<br />
<br />
Om dessa tillgångar skulle tvångsmässigt försäljas så skulle deras värde förändras, vilket undergrävt köpkraften i valutan, vilket alltså tagit "värde" från varje ägare av valutaenheter, på samma sätt som inflation. Detta eftersom allt pengaägande i grunden är spekulativt; dina bankfodringar eller kontanter är ju denominerade i en valuta (t.ex. kronor) och inte i någon form av objektiva pengar. Eftersom växelkurserna mellan valutor är utsatta för förändringspotential så är varje ägande av valuta spekulativt till sin natur. Det är detta "lager" mellan absoluta och relativa kvantiteter av pengar som gör att pengar är illa lämpat för omfördelning. <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">Allt enligt Fleischer</a>.<br />
<br />
Detta är ännu en anledning till att koncepten pengar och tillit är så tätt sammanbundna. Denna tillit står i allmänhet till den som ger ut pengar (eller rättare sagt valutor), nämligen i förlängningen stater i dagens läge. När förtroendet för staten i allmänhet eller dess ekonomiska politik i synnerhet vacklar, då vacklar också valutan, och som medie blir det trögare. Mindre kommunikation förmedlas genom mediet; likt hur mindre värme leds genom trä än järn.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Trust is fundamental to the acceptability, and so the value, of money. But it is trust not in God but in the issuer of money, usually governments, that determines its value." (The End of Alchemy, s. 67)</blockquote>
<a href="https://copyriot.se/2014/12/26/krisen-del-159-ar-sverige-rikare-an-nagonsin-kan-pengar-omfordelas/">En rättvisare omfördelningspolitik hade alltså urgröpt kronans köpkraft</a>. Företag hade flyttat ut ur Sverige, aktiekurser skulle falla och räntor stiga. Följden hade blivit arbetslöshet, sänkta tillgångar och i längden antagligen inflation. Man kan ta resonemanget ett steg längre och fundera på vilken ränta svenska staten hade behövt betala på sina lån och vad som hänt med vårt pensionssystem, som är denominerat i kronor.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://copyriot.se/2014/12/26/krisen-del-159-ar-sverige-rikare-an-nagonsin-kan-pengar-omfordelas">"Finansmarknaderna har alltså en förmåga att undergräva en omfördelningspolitik. När så sker gillar vänstern att frammana bilden av en stat som är under attack av “borgarklassen” eller av “spekulanter”, som om pengarna i sig var en helt oskyldig sak, som om problemet kunde reduceras till pengarnas innehavare. Men pengar är inget neutralt medium. "</a> </blockquote>
</div>
<div>
Vad som kan ske illustreras tydligt med växelkursen mellan renminbi och bitcoin, <a href="http://boingboing.net/2017/01/12/98-of-bitcoin-trading-volume.html">ett uttryck för kinesers försök att fly den kinesiska valutan</a> på grund av hotande bubbelsprickor och statens efterföljande ekonomiska insatser. Ifall renminbi befinner sig i fasövergången från pengar till icke-pengar, så är den fortfarande i den långsamma initialfasen, men potentialen för exponentiell utveckling finns där.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://i1.wp.com/media.boingboing.net/wp-content/uploads/2017/01/C147muNXEAA81G6.jpg?w=629" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="287" src="https://i1.wp.com/media.boingboing.net/wp-content/uploads/2017/01/C147muNXEAA81G6.jpg?w=629" width="400" /></a></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
För att förstå hur pengamediet undergrävs och fasövergången till icke-pengar ser ut är det hjälpligt att jämföra med den senaste tidens debatt kring så kallade "fake news". Vi betraktar nu internet som medium för informationsförmedling om omvärlden. Utbredningen av hemsidor dedikerade till propaganda och falska nyheter skapar misstro mot vad människor läser på nätet. Långsamt skapas fler dubiösa hemsidor (t.ex. Avpixlat) och fortlöpande så undergrävs förtroendet för all informationsförmedling (se den utbredda misstron för s.k. MSM). Dessutom börjar människor märka hur många Twitter-användare som är bottar eller betalda användare; på reddit blir människor paranoida och ser <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Correct_the_Record">CTR</a>-köpta människor överallt. Plötsligt så börjar ämnet diskuteras på en meta-nivå med stor frekvens (kopplat till valet av Trump till president), och i och med denna förändring så börjar tilliten till information som förmedlas genom internet vackla på bred skala.<br />
<br />
När så pengarnas medialitet undergrävs; förtroendet för att de lagrar det värde som man tror vacklar; acceptansen för dem som betalningsmedel brister; att bokföra i termer av dem blir meningslöst; då kollapsar det <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Bourdieu#Field_and_habitus">interaktionsfält </a>som pengarna definierar. Enligt sociologen Bourdieu har människan många interaktionsfält runt sig, vilka definierar möjliga handlingar. Varje interaktionsfält har en determinant, i Bourdieus modell är klass och maktposition de största. Men eftersom pengarna medierar mellanmänskliga relationer så finns det också ett penga-determinerat interaktionsfält. När då detta fält kollapsar så faller pengarnas relationella institution samman och osäkerhet uppstår; hur ska man ersätta den? (Medierna och Moderniteten, s. 22)<br />
<br />
Det är därför socialismen förutsätter kapitalismens fortbestånd. Så länge den består har inte interaktionsfältet kollapsat och det är möjligt att köpa varor på marknaden. Om detta inte är fallet, vad ska man då göra med de pengar som samlats in för omfördelning? Bestående köpkraft krävs för att omfördelningen ska fungera.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">"Biljonen som skulle omfördelas existerar alltså bara på villkor av att kapitalismen fungerar normalt. En del av kapitalismens normalitet är att alla anspråk inte kan realiseras samtidigt. Pengarna måste vara ojämnt fördelade om de ska fortsätta fungera som pengar." </a></blockquote>
</div>
<div>
Att använda pengar som omfördelningsmekanism, med mål att uppnå större materiell rättvisa i samhället, verkar alltså dömt att misslyckas. Som Fleischer uttrycker det: <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">"[M]ed varje medium följer vissa begränsningar. Detta gäller även för pengarna. Det abstraktaste av alla medier verkar helt enkelt vara illa ägnat för konkret omfördelning av makt och resurser i ett samhälle."</a></div>
<div>
<br /></div>
<h2 style="text-align: center;">
<b>Pengar och moderniteten</b></h2>
<div>
<blockquote class="tr_bq">
"Människan är ett djur upphängt i de betydelser hon själv har spunnit." (The Interpretation of Cultures, s. 5)</blockquote>
Pengar har varit olika saker genom historien, som vi redan konstaterat. Medeltidshistorikern Le Goff sammanfattar sin forskning om den monetära historien såhär: <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">"Pengar, i den mening som vi nu lägger i ordet, är en produkt av moderniteten"</a>. Givet denna slutsats, hur gick det till? Varför och på vilket sätt är pengar en produkt av moderniteten?<br />
<br />
John Thompson bidrar med en förståelse av hur medier påverkar våra samhällsliv. Han hävdar nämligen med emfas att mottagandet av det som medieras är en <i>verksamhet</i>; med andra ord är det aktivt och inte passivt att ta emot pengar, när pengar förstås som ett medium. När man mottar det medierade så tolkar och bearbetar man detta, vilket förändrar dess symboliska betydelse. (Medierna och Moderniteten, s. 54-55)<br />
<br />
Genom denna hermeneutiska tolkningsprocess ges mening till pengarna och deras förmedlande. (Medierna och Moderniteten, s. 57) Denna meningsbildande process skapar en symbolisk institution - vad Harari ibland kallar en myt - som manifesterar en social process. Pengarna materialiserar samhälleliga abstraktioner. (Communication as Culture, s. 15)<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Hermeneutikens tradition riktar vår uppmärksamhet mot en annan aspekt av tolkandet som är relevant här: individer som tolkar symboliska former införlivar dem med sin förståelse av sig själva och andra De använder dem som verktyg för att reflektion och självreflektion, som en grund för tänkandet om sig själva, om andra och om den värld som de tillhör" (Medierna och Moderniteten, s. 59)</blockquote>
Ingenstans blir det mer tydligt hur pengarnas meningsbildning intierar kulturella fasövergångar än på det religiösas område. När pengar alltmer medierar <i>värde</i>, och detta värde blir allt mer <i>universellt</i> och till en allmän <i>ekvivalens</i>, så förändras slutligen kristendomen i grunden. Weber beskriver hur själva frälsningen kommodifieras i en mer långtgående utsträckning än den som representeras av medeltidens avskydda avlatsbrevskultur. Pengarnas interaktionsfält sprider sig hela vägen till relationen mellan människa och Gud, och Gud förväntas till slut kommunicera till människan hur bör leva sitt liv genom ekonomiska incitament.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Ty om denne Gud, vars hand puritanen ser i alla livets skiften, visar en av de sina på en vinstmöjlighet, så har han sina skäl till det. Därför måste den troende kristne följa kallelsen och dra fördel av chansen. 'Om Gud visar er en väg, på vilken ni, utan att skada er själ eller andra, lagligen kan vinna mer än på en annan väg, och ni avstår från detta och väljer den mindre vinstgivande vägen, så motarbetar ni ett av syftena med er kallelse (calling) och vägrar att vara Guds förvaltare (stewart) och ta emot hans gåvor, för att kunna använda dem åt honom, då han begär det. [...]'." (Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, s. 76-77)</blockquote>
<div>
Centralt för moderniteten är <i>alieneringsprocessen</i>. Som Marx tidigt beskrev så innebar kapitalismen och modernismen att arbetaren alienerades från produkten av sitt arbete. Till skillnad från tidigare bönders existens - där arbetet främst konsumerades av bonden själv - eller hantverkarens existens - där arbetet var en del av privilegietraditionalismen - så är arbetarens existens präglad av att dens utförda arbete <i>inte har något med arbetaren själv att göra</i>. (Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, s. 35)<br />
<br />
Den specialisering som avkrävs av arbetaren som inordnar sig i den kapitalistiska ekonomin är en alienering från människans, som Weber kallar det, faustiska universalitet. Istället för att vara en mångsysslare som är mer eller mindre självförsörjande på flera plan, så blir den moderna arbetaren till en del av ett större maskineri varutan den inte kan överleva. Så förflyktigas överlevandet och dess krav flyttas från människans omedelbara omgivelse till globala ekonomiska trender. (Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, s. 85)<br />
<br />
Moderniteten har ofta tolkats som ett nedbrytande av traditionella moraliska barriärer. För att nyttja den nästan klichéblivna frasen från Marx, så blir traditionella normers fasthet förflyktigad genom utmanandet av normernas härskare. Präster, åldermän och kungars moraliska auktoritet blir genom moderniteten irrelevant, och ersätts av den moralitet som förmedlas genom pengarnas interaktionsfält. <a href="https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas">Fleischer lyfter</a> ett vardagligt exempel från samtiden: i många bostadsrättsföreningar har medlemmar skyldigheter att t.ex. delta i trädgårdsarbetsdagar och kan vid utebliven närvaro beläggas med någon form av betalningskrav. Genom att det moraliska ansvaret blir till monetär skuld så försvinner dess moraliska aspekt och <i>pengarnas universalitet</i> förändrar det kvalitativt till en siffra bland alla andra i en bokföring.<br />
<br />
Genom att vara så universellt så sliter pengar sönder gränserna mellan olika ting. Modernitetens flytande egenskap är tätt förbunden med detta gränsupphävande. Med Baudelaires ord flyttas vi från trottoaren, där vi vet vilka vi är och våra positioner, till rännstenen, där vi alla kämpar för överlevnad i likhet. Pengarna är ett av modernitetens verktyg, eller om det nu är tvärt om, i <i>nihilismens </i>tjänst. Allt blir till samma genom att kommodifieras så att det kan utväxlas till annat med hjälp av penningens allmänna ekvivalens; och när allt är samma, då är också ingenting något.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<div>
"Nihilismens problem dyker upp på nytt i följande rader av Marx. Borgarklassen "har upplöst den personliga värdigheten i bytesvärdet och istället för de otaliga lagstadgade och välförtjänta friheterna satt den samvetslösa handelsfriheten allena". Det viktigaste som här framhävs är marknadens enorma makt i de moderna människornas inre liv: de tittar på prislistan för att få svar på inte bara ekonomiska utan också metafysiska frågor - frågor om vad som är mödan värt, vad som är ärofullt, till och med vad som är verkligt." (Allt som är fast förflyktigas, s. 129)</div>
</blockquote>
</div>
</div>
<div>
<h2 style="text-align: center;">
Bibliografi</h2>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Berman, Marshall; <i>Allt som är fast förflyktigas </i>(2010)</div>
<div>
Carey, James; <i>Communication as Culture</i> (2009)</div>
<div>
Doctorow, Cory; <i>98% of Bitcoin trading volume over the past six months was in Chinese Renminbi</i> (http://boingboing.net/2017/01/12/98-of-bitcoin-trading-volume.html)</div>
<div>
Domingos, Pedro; <i>The Master Algorithm </i>(2015)</div>
<div>
Fleischer, Rasmus; <i>Kan pengar fördelas?</i> (https://www.rasmusfleischer.se/2016/09/kan-pengar-fordelas/)</div>
<div>
Fleischer, Rasmus; <i>Är Sverige rikare än någonsin? Kan pengar omfördelas? </i>(https://copyriot.se/2014/12/26/krisen-del-159-ar-sverige-rikare-an-nagonsin-kan-pengar-omfordelas/)</div>
<div>
Geertz, Clifford; <i>The Interpretation of Cultures</i> (1973)</div>
<div>
Harari, Yuval Noah; <i>Sapiens </i>(2014)</div>
<div>
Hohenberg & Lees; <i>The making of urban Europe </i>(1996)</div>
<div>
<div>
King, Mervyn; <i>The End of Alchemy</i> (2016)</div>
<div>
Little, Daniel; <i>Phase Transitions and Emergence</i> (http://understandingsociety.blogspot.se/2016/04/phase-transitions-and-emergence.html)</div>
</div>
<div>
Thompson, John; <i>Medierna och Moderniteten </i>(2008)</div>
<div>
Weber, Max; <i>Den protestantiska etiken och kapitalismens anda </i>(1978)</div>
<div>
<br /></div>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-38408111759370421492017-01-18T13:50:00.000-08:002017-01-18T05:19:28.401-08:00Kapitalismen förutsätter en stoicism vi saknarOjämlikheten är på tapeten igen.<br />
<br />
Välgörenhetsorganisationen Oxfam påminner, lagom i tid till att alla välkomstdrinkar hällts upp i Davos, om att vi lever i en tid av en ojämlikhet utan dess like. <a href="http://www.svd.se/atta-rika-man-ager-lika-mycket-som-halften-av-varlden/av/gunilla-von-hall">Världens åtta rikaste män äger lika mycket som halva jordens befolkning gör tillsammans</a>. Den rikaste percentilen i USA har sett sina löner <a href="http://www.epi.org/publication/charting-wage-stagnation/">öka med över 100% sedan 70-talet</a>, medan de <a href="http://www.pewresearch.org/fact-tank/2014/10/09/for-most-workers-real-wages-have-barely-budged-for-decades/">"nedre 90 procenten" fått hålla till godo med en ökning på 15%, och i princip oförändrad köpkraft</a>.<br />
<br />
Kapitalismen är här elefanten i rummet: beroende på vem du frågar kan den ses som antingen hjälten eller boven i dramat, upphovet till allt det goda eller onda. För än fler är kapitalismen den pragmatiska nödutgången - det enda som fungerar någotsånär.Till skillnad från ordstävets elefant är emellertid denna både om- och vidtalad. Med det inte sagt att den tar större hänsyn till det: varför skulle en storslagen elefant bry sig om vad ett antal skräniga människor säger om den? Lika bra att låta människorna hållas, och fortsätta som vanligt under tiden. <br />
<br />
Vad som framgår med all önskvärd tydlighet är att allt fler och fler upplever sig som förlorare i den moderna globaliserade ekonomin, vilket får sägas vara ett misslyckande för globaliseringen som process. Det argument som det sålt in sig med är ju att det ska göra världen bättre för alla genom en nätverkande ekonomi som lyfter samtliga som ingår i den. I ett avseende tycks detta vara en process i vardande: endast 10% av jordens befolkning beräknas idag leva i extrem fattigdom, <a href="https://ourworldindata.org/grapher/world-population-in-extreme-poverty-absolute">att jämföra med 90% för knappt 200 år sedan</a>.<br />
<br />
För vissa är detta ett tecken på att systemet faktiskt fungerar och håller sina löften om mer till alla, snarare än allt till ett fåtal. Dessa superrika är en biprodukt av systemet, och ibland de största nettogivarna: <a href="http://www.svd.se/sa-halverar-vi-fattigdomen/om/varldsekonomiskt-forum-i-davos-2017">som Per Gudmundsson påpekar</a> skänker Bill Gates (som toppar listan) lika mycket som ett mindre europeiskt land i bistånd, och har dessutom förmodligen bidragit till välståndsökning på oöverskådliga sätt i och med skapandet av Microsoft.<br />
<br />
Många tycker att detta missar målet, och tar ojämlikheten som intäkt för kapitalismens misslyckande och stundande kollaps. Paul Mason argumenterar t.ex för att kapitalismen inte är anpassad för den digitala eran och att nyliberalismen – hjälten i dramat enligt Gudmundsson – är detta ekonomiska systems dödsrossling. De tendenser vi ser är ryckningarna som följer därpå, och enligt Mason är vi därför tvungna att styra om kursen mot det postkapitalistiska samhället (Paul Mason, "Postcapitalism", 2015).<br />
<br />
Det torde vara okontroversiellt att påstå att det råder en utbredd misstro mot kapitalismen, och mot dess möjligheter att infria vad den lovar. Som Felix Marquardt mycket kärnfullt sammanfattar:<br />
<div>
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.svd.se/ge-unga-chans-till-globalt-visum-for-arbete/om/naringsliv:debatt">"Det fanns bekanta som påpekade att globaliseringen lämnade massor av människor utanför. Då citerade jag Winston Churchill: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Ja, självklart var globalisering inte hundra procent perfekt. Det är sant, ojämlikhet mellan nationer och inom nationer växte. Ändå levde allt färre människor på jorden i extrem fattigdom. Världen blev bättre, om än långsamt. Och oavsett, även om det inte var perfekt, så har vi gjort ”så gott vi kunnat...” [...] Det visade sig att ”så gott vi kunnat” är en värld där de 80 rikaste personerna – övervägande män – äger lika mycket som den fattigaste halvan av mänskligheten. En värld som faktiskt har blivit sämre för alldeles för många människor i alldeles för många länder. Väljare i Storbritannien och USA har precis gjort klart för oss vart vi kan stoppa vårt ”så gott vi kunnat”</a></blockquote>
Hur detta missnöje gestaltar sig, och vad det kan bero på, återvänder vi till senare i texten. Frågan jag ställer mig i denna text är av lite annan art: är det något som fattas hos oss själva för att kapitalismen ska fungera optimalt? Det tycks mig nämligen som att kapitalismen kräver ett närmast stoiskt förhållningssätt till det som är systemets livsblod: strävan efter vinst, tillväxt, jobb, välstånd, investeringar och alla de människor som tillsammans utgör den globala marknaden.</div>
<div>
<br />
Nedan kommer jag att styckesvis gå igenom ett antal för stoicismen centrala principer som också kan sägas ha bäring på kapitalismen. Båda två har gör nämligen framför allt normativa antaganden om människan, d.v.s. föreskriver hur människan bör agera. Jag försöker löpande identifiera det sätt som dessa stoiska principer kan sägas överlappa med vad kapitalismen fordrar av oss, och huruvida vi faktiskt är förmögna att agera därefter.<br />
<br />
Att en stoiker är en person som håller sig för god för känslor är en missuppfattning. Det man måste förstå om stoicismen är att det är en filosofi som är praktisk till sin natur, och främst intresserar sig för vad som leder till det goda livet, och hur man ska leva för att nå dit. Den sanne stoikern är inte främmande för stundens glädje eller njutning, men han ser det inte som ett ändamål i sig. Sann glädje är detsamma som dygd, och är därmed ett permanent tillstånd att ständigt eftersträva, snarare än en stundens flyktiga ingivelse att jaga frenetiskt. Dygden är ett nödvändigt och tillräckligt villkor för glädje, och känslor såsom rädsla eller avund ska tuktas, även om man inte kan undvika att uppleva dem. Det man däremot styr över, och genom vilket man kan påvisa sitt herrskap över sig själv, är ens reaktion på dessa känslor. Stoikern låter sig inte förledas att slaviskt följa passionernas hetsiga impulser. Ifall man blir slagen i ansiktet kommer man översköljas av känslor, men det man styr över är omfattningen och karaktären av min motreaktion. Den sanne stoikern finner dygden i att visa sig större än att nedlåta sig till att ge igen med samma mynt. På samma sätt ser vi att den sanne kapitalisten måste acceptera ekonomiska slag i ansiktet i form av förluster, motgångar och perioder i ekonomisk moll. Dessa ska mötas med jämnmod och den resoluta övertygelsen att man kan göra det bättre i framtiden, snarare än att förbittrat haka upp sig på vad som kunde ha varit eller älta ens egna misstag.<br />
<br />
När det gäller materiella ting som spelar på våra passioner är de för stoikern varken positiva eller negativa i sig, utan "likgiltiga". De kan vara nödvändiga eller efterfrågade i stunden, men för det goda livet är de på inget sätt ett måste – det enda slutmålet är ett dygdigt liv, och det är något som är tillgängligt för alla, rik som fattig, och i valet mellan att se till sitt eget väl och ve eller en annan människas hälsa ska det senare alltid prioriteras. En sann stoiker skulle inte medge att rikedom är ett mål i sig, men tanken om att agera i enlighet med vad som är "lämpligt" för mig <a href="https://plato.stanford.edu/entries/stoicism/#Eth">är central inom stoicismen</a>. Dock är det alltid lämpligast för mig att värna såväl mig själv som andra, om möjligt.<br />
<br />
Jämför då detta med vad som fordras av kapitalisten. I ett system som förutsätter ständig tillväxt är jakten på vinst en permanent variabel, och <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/12/1984-usa-och-det-standiga-kriget.html">strävan efter kapitalackumulation en av dess grundvalar</a>. Idag ser vi också detta draget till sin spets, när <a href="http://time.com/4327419/american-capitalisms-great-crisis/">finansialiseringen hittar sätt att mångfalt öka värdet på kapital och generera nya vinster utan att tillnärmelsevis skapa motsvarande mängd nya jobb och försörjningstillfällen för de sämre bemedlade</a>. Den besinningslösa jakten på vinster tycks vara det överordnade målet för dagens kapitalist. Dygden och frågan om vad som är "lämpligt" för mig har lämnats på historiens skrothög eftersom dylika överväganden sällan genererar nämnvärda vinster.<br />
<br />
Stoikern förstår det fruktlösa i att envetet hålla fast vid det som har varit när tiden har sprungit ifrån dem, till och med om det gäller livet självt. När den mycket devote stoikern Seneca blev beordrad av kejsar Nero att ta sitt liv ska han enligt sägnen ha gjort det utan att darra eller ifrågasätta. Livets korthet var något att erkänna, acceptera och omfamna. Glädjen över att ha levat är större än sorgen över att det är slut. På samma vis förstår den sanne kapitalisten att inte på något sätt känna sig bunden eller låst vid tidigare ställningstaganden, utan låter sig vägledas av marknadens osynliga hand som likt stoikernas Gud är ofantligt mycket visare än han själv. Dessvärre tycks detta vara en önskedröm som lyser med sin frånvaro i praktiken, <a href="http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/11/why-for-profit-education-fails/501140/">där övertygelse och orubblig (och ofta omotiverad) tro på ett projekt kan fördunkla omdömet hos den mest sofistikerade investerare</a>. Investerarnas tro på den osynliga handen och marknadens kraft är en läpparnas bekännelse. Istället tar man <a href="http://www.di.se/artiklar/2016/5/3/nasta-kapitel-i-hq-rattegangen">chansen att manipulera aktiekurser</a>, <a href="http://www.dn.se/ekonomi/hexagon-vd-haktad-for-insideraffar/">ta del av insidertips</a> för att överlista den marknad man säger sig följa samt håvar gladeligen in enorma vinster på ett utlåningssystem som på en sann fri marknad <a href="http://www.imdb.com/title/tt1596363/">aldrig hade kommit förbi tillblivelsestadiet</a>.<br />
<br />
Ytterligare ett krav som stoicismen ställer på sina proselyter är på ödmjukhet, inför sig själva, sin omgivning och sin roll i universum. Marcus Aurelius, den romerske kejsaren vars "Bekännelser" är det närmsta man kommer en kioskvältare inom skolan, såg sig själv som en "medborgare i universum" som löd under en sanning, ett syfte och en <a href="http://www.spaceandmotion.com/Philosophy-Marcus-Aurelius.htm">"Gud genom allt"</a>. Människan är i stoikerns ögon en liten del av det ofantligt stora hela, och har av gudarna fått sin livsbana utstakad för sig. <a href="https://www.goodreads.com/author/quotes/17212.Marcus_Aurelius">"Acceptera det som ödet binder dig vid, och älska dem som ödet för dig samman med"</a> (på svenska ibland parafraserad som "ödet leder den villige, men släpar den ovillige"). Bär huvudet högt i med- som motgång, och gläds åt det du får uppleva, ty i slutändan är din förmåga att ändra det som har varit obefintlig. Återta kontrollen över det du har möjlighet att kontrollera: flytta fokusområdet för din <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Locus_of_control">"locus of control</a>" till det som är inom ditt eget räckhåll. Du styr över dig själv, din reaktion och det sätt som andra uppfattar dig på. Fokusera din energi på det du kan förändra.<br />
<br />
<a href="http://www.econtalk.org/archives/2014/05/marc_andreessen.html">En skicklig kapitalist strävar egentligen efter samma typ av ödmjukhet inför sig själv och det hen kan påverka</a>. De skickliga riskkapitalisterna accepterar på förhand att de kommer missa de "stora vinnare" som i efterhand ter sig självklara; de förstår att de i nuet inte har den överblick eller kontroll som de skulle vilja ha, så istället försöker de med alla till buds stående medel fatta informerade beslut i den utsträckning det går, samt sprida sina risker. Kapitalisten har internaliserat denna lärdom från stoicismen, men får ofta utstå spott och spe därför. Få kategorier människor är lika bespottade och föraktade som riskkapitalister, eftersom de ses som människor som utnyttjar de svagaste och överhuvudtaget inte tar någon hänsyn till den eventuella moralen i deras investeringar. De anses lämna företag, och därmed arbetande människor, i sticket när de i själva verket agerat i enlighet med kapitalismens logik och lämnat en urmjölkad före detta guldkalv.<br />
<br />
Mer ofta än inte tycks det som att vi hyser en nästan instinktiv aversion mot kapitalismen när den fungerar som den egentligen ska, framför allt när människor drabbas av dess till synes skoningslösa rationalism och t.ex. <a href="https://qz.com/840973/everything-we-thought-we-knew-about-free-trade-is-wrong/">blir av med sina jobb, och sedermera även framtidsutsikterna och hoppet</a>. Istället för att godmodigt (och stoiskt) acceptera vår tilldelade roll i systemet stretar vi istället emot. <a href="http://www.expressen.se/debatt/politikerna-maste-radda-mjolkbonderna/">Svenska mjölkbönder ska subventioneras och räddas från konkurrensen från fattiga länder</a>, vilket enligt kapitalismens spelregler är ett sätt att cementera snarare än motverka den globala ojämlikheten, något vi inte tar mycket hänsyn till. Vi drömmer oss tillbaka till tiden då <a href="http://www.svd.se/sa-hittade-torparsonens-bolag-in-i-svenska-folksjalen/av/jonas-froberg">ett företag sysselsatte en mindre stad, och folkaktier var ett säkert kort som innebar trygg och stadig avkastning utan större engagemang från vår sida</a>. När medelklassen degraderas och tvingas spela på samma villkor som fattiga i övriga världen vänder vi istället vår vrede mot de allra rikaste – vi blickar utåt och finner lösningen i det materiella, snarare än att på stoiskt vis blicka inåt och sträva efter den dygd som är oberoende av våra materiella förhållanden. Vår reaktion på en tid som präglas av osäkerhet är argsint och full av krav på alternativ, allt medan den politiska eliten tafatt famlar efter svar och gång efter annan visar på sin oförståelse för ilskan som detta stratum av samhället ger uttryck för. Politikerna hänvisar till statistik som visar att vi har det bättre än någonsin förr, och <a href="http://www.svd.se/trots-att-vi-far-det-battre-okar-missmodet/om/hoppets-kraft">vi svarar resolut med att säga att saker och ting definitivt går åt fel håll</a>.<br />
<br />
Den stoiska synen på människan är att hon ingår i ett stort, gudomligt sammanhang, och besitter en inneboende kunskap om rätt och fel, samt en väg att nå fram till ett dygdigt liv. Vi är alla, med Marcus Aurelius ord, medborgare i universum, och därmed lika. Stoikern och juristen Cicero försvarade denna princip i teorin, samtidigt som han i praktiken med emfas förespråkade att aristokratin skulle styra över den mindre kunniga massan (Sven-Eric Liedman, "Från Platon till kriget mot terrorismen", 2005, s. 48-53). Vi går i samma fälla som Cicero när vi säger oss vara emot monopol och ett gynnande av "de våra" på bekostnad av andra: alla är vi lika och ska beredas samma förutsättningar och rättigheter - men viss är, som Orwell sa, mer jämlika än andra. För så fort dessa principer faktiskt utsätts för ett genuint stresstest så slår vi bakut och börjar med alla till buds stående medel värna de svenska producenterna framför andra. Detta gäller i tilltagande grad politiken i stort: om folket röstar för Brexit eller Donald Trump är analysen glasklar: fel låt vann. <a href="https://theintercept.com/2017/01/11/the-deep-state-goes-to-war-with-president-elect-using-unverified-claims-as-dems-cheer/">Och så länge vi får medhåll accepterar vi stöd från de mest skugglika av organisationer</a>.<br />
<br />
Den moderna stoicismens mest talföra språkrör, Ryan Holiday, återvänder ofta till ett av sina favoritcitat från Marcus Aurelius: "To accept it without arrogance, to let it go with indifference". För Holiday innebär detta att:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.econtalk.org/archives/2016/07/ryan_holiday_on.html">"When you're on top, it's great and you should enjoy it; but you are not letting it change who you are and you are not letting it warp what you are going to do in the future. And then when that 15 minutes is up, or when things change, you understand that that is equally ephemeral as the success"</a></blockquote>
Det är inte svårt att se att kapitalisten förväntas ha samma inställning till sitt värv och sina företaganden. För politikerna som försvarar kapitalismen som system torde detsamma gälla. Men lika fullt behöver vi bara blicka bakåt knappt nio år, till 2008 års finanskrasch, för att se hur kapitalismens förlöpare desperat klamrade sig fast vid ett alltigenom riggat system som skapade pengar ur tomma luften och blåste de mest utsatta i samhället på enorma summor för sin egen berikning. När detta väl uppdagades och bankirerna konfronterades slog de ifrån sig, och uppvisade grannlaga mängder arrogans i sin syn på människorna de lurat och det krav på rättvisa som folket utfäste. Politikerna gick till slut på de välburnas sida, och ställde sig inte likgiltiga inför utsikten att låta bankerna falla: tvärtom, de gjorde det mesta för att hålla dem vid liv. Med arrogans i överflöd såg alla börsmäklare och finansproffs till att berika sig på vanligt folks bekostnad, och släppte endast taget när de själva kommit på livbåten och sparkat iväg alla som försökte simma ikapp.<br />
<br />
Enligt Nassim Taleb är den skicklige kapitalisten den som förstått sig på osäkerhet, och hur man garderar sig mot risk. Den filosofiska grunden för detta tankesätt återfinner han just i stoicismen, och tankarna hos sådana som Seneca, en man vars stoiska livsfilosofi Taleb sammanfattar såhär: <br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.econtalk.org/archives/2012/01/taleb_on_antifr.html">"That was what Seneca was, was about being long in options. </a><a href="http://www.econtalk.org/archives/2012/01/taleb_on_antifr.html">He wanted to keep the upside and not be hurt by the downside. That's it. It's just how to set up his method</a><a href="http://www.econtalk.org/archives/2012/01/taleb_on_antifr.html">"</a>.</blockquote>
Stoicismen är i Talebs tappning människans försök att jämna ut oddsen med osäkerheten. Samtidigt påpekar han ständigt (<a href="https://twitter.com/nntaleb">och inte sällan via koleriska tweets</a>) hur dåliga vi människor är på detta, och det sätt på vilket han slagit mynt av det själv (han gjorde sig en förmögenhet genom att satsa mot marknaden vid den stora börskraschen 1987). <br />
<br />
Det tycks alltså som att de allra flesta människor inte tänker i de banorna som stoicismen kräver av oss. Faktum är att de som är mest benägna att sjunga den fria marknadens lov, de som klassar sig själva som libertarianer, är i minoritet när det gäller befolkningen i stort. De är mer analytiskt lagda, mindre emotionella, mindre sociala och överlag klart smartare. Men som en av deras mer pragmatiska apostlar, Russ Roberts, själv säger så är deras kanske största handikapp att de inte har insett att <a href="http://www.econtalk.org/archives/2014/01/jonathan_haidt.html">"most people aren't like us"</a>. För anhängare av den fria marknaden är prövningar och motgångar karaktärsdanande och något man bör genomlida för att bli en bättre person, ett antagande som även är inbakat i stoicismen. För progressiva liberaler är det detsamma som att säga "lidande är bra" och att man måste sona för gamla synder, något som för många ter sig fullständigt barockt.<br />
<br />
Ibland händer det till och med att de mest styvnackade försvararna av kapitalismen, och de stoiskt anstrukna premisser vi däri tar för givna, inte riktigt kan leva som de lär, likt Cicero ovan. Ett exempel är Alan Greenspan, en Ayn Rand-proselyt som hela sin karriär sjöng den fria marknadens lov och besvor statlig inblandning i alla dess former. När han väl fick en maktposition med möjlighet att påverka som centralbankschef agerade han på tvärs med sina principer (som när han löste ut bankerna 1995, eller garanterade Mexikos skulder till amerikanska banker när staten stod på konkursens rand). Detsamma gäller Ben Bernanke, som innan sin tid som centralbankschef å det starkaste motsatte sig åtgärder så som kvantitativa lättnader. <a href="http://www.econtalk.org/archives/2014/03/richard_epstein_2.html">När han väl var installerad var det emellertid en av hans första åtgärder</a>.<br />
<br />
Vad blir slutsatsen av allt detta? Det teoribygge som kapitalismen vilar på gör ett antal antaganden om vad människan är förmögen och benägen till. Vi lever idag i chockvågorna av en kraftig motreaktion när kapitalismen och globaliseringen inte upplevs leva upp till de utfästa garantierna. Kapitalismen upplevs av många som fundamentalt trasig, och såväl den yttersta liberala högern som vänstern tycks överens om att det kapitalisterna gör är fel (låt vara av olika skäl, men det är inte det relevanta). Kapitalismen i vår tid upplevs inte fungera. En del av förklaringen till varför kan stå att finna i vilka antaganden den gör om människorna som utgör dess aktörer och marknad. För att kapitalismen ska fungera så som det är tänkt, och verkligen vara en kraft för alla, tycks det för mig mer och mer klart att den förutsätter en stoicism som gemene man, bortom teorin och ställd inför verklighetens skoningslösa rättframhet, saknar. </div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-4939964415442452362017-01-12T09:14:00.000-08:002017-01-17T03:53:04.186-08:00Varför jag inte har Facebook – världshistoriens minst efterfrågade manifestDet kan orsaka viss irritation bland ens medmänniskor idag att man inte har Facebook. Den förment sociala plattformen har snabbt blivit det självklara alternativet för den mesta kommunikation som inte sker öga mot öga och framför allt från en mun till en annan. Vissa av oss minns med fasa den tid då man skickade sms till varandra, sms som dessutom kostade pengar och därmed dränerade plånboken på våra surt förvärvade ören och kronor. Tack och lov är den tiden ett suddigt minnesfragment blott, om ens det. Den liknar snarare en skräckberättelse att dela med sig av på scoutläger för de lyckliga satar födda efter 1999 som aldrig behövt genomlida denna typ av sociala umbäranden (förutsatt att scouterna har täckning ute i skogen – vik hädan, hemska tanke!). Ty vår frälsare är här. Hans namn är Zuckerberg, och han bär med sig löftet om smidig kommunikation för alla på vår planet, via en digital plattform som är skräddarsydd för just dina behov, utan att du behöver göra mer än vara dig själv. Samtidigt kan alla dina vänner och bekanta få ta del av exakt samma tjänst, och ni kan hålla koll på varandra. Aldrig har så många besuttit så mycket information om så många och så mycket, från vardagens banaliteter till de stora politiska ödesfrågorna för vår tid. Och – försök sluta ert snart VR-försedda huvud runt det här – allt är gratis! Prisa mannen som gett personlighetslösa t-shirts ett förnöjt ansikte!<br />
<br />
Det finns emellertid ett par problem. Dessa har kommit i dagen lite pö om pö, lite som temperaturhöjningen för den stackars metaforiska grodan. Följaktligen har vi gjort som nämnda groda och inte riktigt tagit notis om det. Visst har vi märkt att våra pigment börjar skifta lite i rött och att huden känns som en särdeles varm yllekofta, men det har väl sina naturliga förklaringar annorstädes, tänker vi. För jag menar, vad kan problemet vara? Kontakt med alla, överallt, närsomhelst, helt förbehållslöst. Om det finns ett Shangri-La för den digitala tidsåldern så spelar det ingen roll – vi har ju redan Facebook.<br />
<br />
Så hur kan en person välja att ställa sig utanför detta? För er som tycker att det känns som en fisförnäm och högfärdig position att inta kan jag glädja er med att förklara att det i mitt fall förhöll sig just så. Men notera tempus: det förhöll sig så. Vår vurm för essentialistisk identitetspolitik till trots kan människor förändras över tid, till och med undertecknad. <br />
<br />
I åttonde-nionde klass var det nämligen lätt att bestämma sig för att alla runtomkring en led av viss mental näringsbrist, och avfärda alla moderna flugor som opium åt det lättduperade folket. Jag var övertygad om att jag var lite finare, lite bättre för att jag inte hade Facebook. Givetvis vägrade jag erkänna att ingen i min klass begrät min frånvaro – tvärtom, de såg det nog närmast som en fristad från mina långrandiga och självgoda tirader (ni vet, lite som denna text. Typiskt "icke-Facebook-material"). För en ung person med icke förkastliga mängder hybris var detta visst vatten på ens förnöjsamma kvarn. Så jag fortsatte vägra Facebook, och varje gång det kom på tal kände jag hur jag befäste min intellektuella överlägsenhet över alla andra lite mer. <br />
<br />
För er som desperat söker efter ett stycke som inleds med "TL:DR" så kommer något i den andan här: ung man vägrar Facebook som ett ställningstagande mot människor han inte fördrar, utan att inse att antipatin är högeligen ömsesidig. Ett principiellt ställningstagande blir snabbt permanent, och den unge mannen får för sig att han på något sätt vinner intellektuella (och gärna moraliska) pluspoäng bara i egenskap av att vara Facebook-vägrare. Tänk er det som en pacifist under andra världskriget som med en dåres envishet svävar i förvissningen att han ska bli vald till president trots att landet är en monarki med en premiärminister som högsta folkvalda post.<br />
<br />
En dag börjar denne unge man att växa upp lite smått, och inser att principer faktiskt inte är ett ändamål i sig, utan att de gärna får underbyggas med någonting mer konkret. Till slut får han nys om en del saker med Facebook som tycks mindre bra, saker som sällan får se dagens ljus (eftersom det är för många kattbilder som blockerar solen). Det första man kan börja ifrågasätta är det här med "gratis". Facebook bygger en stor del av sitt existensberättigande på att det är en gratistjänst. Inte nog med att den är smidig, väldesignad och lämpar sig för klämmiga smeknamn så som "fejjan" eller det mer esoteriska "FB"; den kostar ingenting. Vilket kap!<br />
<br />
Eller? En sak som Facebook gärna vill få dig, mig och alla andra befintliga och potentiella användare att tro är att det är du som är kunden. Facebook existerar för att tjäna dig och dina behov. Och detta narrativ är så vansinnigt trevligt, värmande och betryggande att väldigt, väldigt få ens umgåtts med tanken på att granska det närmre. Vid en sådan granskning framgår det att vår digitala aspirant på kejsartronen inte bara är naken, utan även utrustad med en del skrapsår från lite skämmiga gatufajter som ägde rum på fyllan.<br />
<br />
För hur i hela världen går Facebook runt? <a href="http://www.nasdaq.com/symbol/fb">Ett börsnoterat bolag värt 360 miljarder dollar</a> (2017-01-11) och med <a href="https://www.statista.com/statistics/273563/number-of-facebook-employees/">12 691 anställda</a> (2015), som skänker bort sig själv gratis. Vilket i sig är sant: Facebook, likt en allt annat än driftig prostituerad, erbjuder sig själv och sina funktioner utan att kräva någon typ av betalning från sina användare. Och detta är förvisso sant, men det är också bara ett mikroskopiskt tvärsnitt av hela bilden, som är svårare att skönmåla. För Facebook har ett gäng produkter som de säljer helt skamlöst till högstbjudande, och gärna flera gånger om: dig. Dina vänner. Din familj. Ja, kort sagt alla du känner som har eller har haft ett konto på sidan. Facebook är inte att betrakta som en korkad prostituerad, utan snarare en genial hallick. En hallick som (formuleringen är Mattias) lyckas med det sociopsykologiska tricket att få alla att arbeta gratis åt företaget. Framför allt lyckas de få sina "kunder" att producera likt aldrig förr, utan att ens behöva ta orden "lön" i mun. Facebook säljer nämligen din data. <br />
<br />
Allting du gör på Facebook lämnar ett litet, litet minnesfragment: alla bilder du gillar, alla inlägg du kommenterar på, de timmar på dygnet du är inloggad, alla videos du tittar på, hur länge du tittar på videon, vilka sidor och grupper du sympatiserar med. Sakta men säkert skapar Facebook sig en bild av vem du är, och framför allt: vad du kan tänkas vara intresserad av. Denna information, som du har <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/biological-old-regime-en-jamforelse-av.html">grävt fram likt en jordbrukare som slaviskt underkastar sig solens nycker</a>, säljs sedan till företag. Dessa företag betalar sanslösa summor för möjligheten att skräddarsy sin reklam för just dig, så att du ska köpa deras produkter och därmed vara ett litet kugghjul i deras fanatiska vinstmaskineri. Trycket ökar när fler företag ger sig in i leken och betalar mer för bättre information, så Facebook gör det enda rimliga: vrider på några knappar på algoritmlådan. Samlar in ännu lite mer information, och sorterar den på ett överskådligt sätt så att fler företag kan börja vädra morgonluft i den digitala ekonomins gryning. Företagen sprätter upp kassasäcken vid fötterna på Facebook, som skrattar hela vägen till en astronomisk börsnotering (än mer imponerande givet det faktum att företaget endast producerar en tjänst som i sig är gratis). Samtidigt kan användarna, Facebooks obetalda arbetskraft, surfa vidare <a href="https://clever-solution.com/blog/how-hidden-advertising-works-on-the-internet">emedan reklamen som riktas mot oss blir så raffinerad att vi slutar kunna skilja den från genuint faktamateria</a>l. Så suddas gränsen mellan konsumtionshets och informationsinhämtning ut, och vi applåderar förstrött fram tills något mer intressant dyker upp i flödet.<br />
<br />
Facebook kapitaliserar på vårt behov av att hålla kontakten med varandra. Det slår mynt av det faktum att vi redan lever i en informationsmässigt överbelastad tidsålder, där vi får svårare och svårare att sålla i den flodvåg av data som vi översköljs med. Och ifall man drunknar ifrågasätter man som bekant inte vem som tar en i handen. Som en lösning på vårt predikament erbjuder Facebook en plattform där du kan kommunicera kort och koncist, enkelriktat eller med flera samtidigt, och dessutom med olika filter. <a href="https://www.facebook.com/Vi-som-tycker-att-Lill-Erik-alltid-ska-leda-Rapport-1553144828237571/">Att människor som tycker Lill-Erik ska leda Rapport</a> överhuvudtaget överlevde utan möjligheten att slå sina kloka huvuden ihop är nog världens åttonde underverk.<br />
<br />
Men jag måste verkligen understryka en sak: Facebook är inte ensamt om att erbjuda dessa funktioner. Det gör det kanske på ett snyggare och smidigare sätt, men i grund och botten handlar det om synergieffekterna och ren och skär jävla lättja från människors sida. Vi använde ju redan Facebook, och sen anslöt sig fler kompisar, och sen köpte Facebook upp Instagram och Whatsapp (<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_mergers_and_acquisitions_by_Facebook">och 59 företag till</a>) och vad fanns det egentligen då kvar och nej vet du vad det får räcka såhär för att –JÄVLAR HAR DU SETT SÅ KORKAD DEN HÄR AMERIKANEN PÅ EN FRÅGESPORT ÄR?<br />
<br />
Facebook har förstått att några av de mest outtömliga resurser som finns är mänsklig bekvämlighet, lathet och förändringsaversion, och dessutom hittat ett sätt att tjäna pengar på detta (att man kanske med mer passion än någon annan blåser upp en reklambubbla av Gekkos nåde kan vi ju lämna därhän). Så Facebook fortsätter att sälja ut dig och allt de vet om dig, <a href="https://www.propublica.org/article/breaking-the-black-box-what-facebook-knows-about-you">vilket förmodligen är mer än nästan någon annan</a>. <br />
<br />
Snälla, försök att fundera över implikationerna som detta för med sig. Ett enda företag, som vägrar avslöja hur dess algoritmer för att sortera information och bestämma vad som visas i ditt flöde, vet nästan allt om dig och arbetar stenhårt för att sälja den informationen till vem som helst som är villig att smälla upp den digitala motsvarigheten till en stilig portfölj med omärkta sedlar (<a href="http://www.svd.se/del-21-politikerna-forstar-inte-hur-pengar-fungerar">pengar som egentligen bara är skulder som skjutits på framtiden</a>). Ditt digitala jag på auktion, varje dag, året om. Och för dig som menar att det finns en skillnad på ditt digitala jag och ditt fysiska, så vill jag be dig försöka en grej: lev utan din smartphone i en vecka. För dig som vill spola fram till slutet direkt kan jag avslöja att det förmodligen leder till separationsångest, det tjugoförsta århundradets kanske vanligaste fantomsmärta. <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/07/att-leva-deliberativt.html">Vi är redan cyborger</a>, och vi har bestämt oss för att kommunikation sköter vi genom en kanal, och en kanal endast. Ifall det var den snabbaste kanalen vore det förnuftigt, men här rör det sig snarare om en kanal med en massiv tunnel byggd runt sig så att vi inte ens anar att det finns alternativ.<br />
<br />
Kanske räcker inte detta för att du ska ta dig en funderare. Kanske tycker du att det är ett acceptabelt pris att betala. Kanske bryr du dig inte alls, och menar att det inte påverkar dig (precis som det inte påverkar dig att en regering med drönare och världens mest sofistikerade militär kan spåra dig närsomhelst). <br />
<br />
Ifall du tillhör någon av dessa kategorier så är det dags att beakta ytterligare en sak om Facebook. Likt alla företag strävar det efter att dominera sin marknad, och bli den främsta aktören. Facebooks marknad är dock lite annorlunda: den handlar inte om en vara, utan om ett fenomen. Det rör sig om mänsklig kommunikation. Där försöker man med imponerande frenesi bli en sorts hegemon, ensam herre på täppan, och alla uppstickarförsök möts med en plånbok som tycks bottenlös. Vän av nationalekonomiska baskurser kanske börjar ana vissa tendenser till ett monopol. Det är nämligen dithän Facebook strävar, men detta är en ny typ av monopol. Internet är nämligen inte bara en produkt: det är en verklighet, en existentiell spelplan för hela mänskligheten. I sin barndom var internet den första i sann mening globala byn, som lät människor ströva fritt och följa sina drömmar bäst de behagade. Visst är det fint, frihetligt och en massa andra floskler på "f", men det är knappast en beskrivning på en vinstmaskin. Facebooks genidrag är att de insåg att internet är vår verklighet-i-verkligheten: det är en produkt som kan fånga in alla människor, och på ett troget sätt reproducera det mesta av de mänskliga kvalitéer som vanliga fysiska marknader inte tidigare kunnat greppa. Tänk vilken makt man skulle kunna få om man inte bara styrde över en del av internet, utan över internet i sin helhet?<a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/07/totalmonopolets-inmarsch-sker-pa.html"> Totalmonopolet – att gå från att dominera marknaden till att bli synonym med den – börjar i doldom fila på sin existensförklaring</a>, författad i google docs och tillgänglig för alla. <br />
<br />
Så låt oss sammanfatta (om ni fortfarande är med här förtjänar ni en tapperhetsmedalj). Ett företag som lurar en att man är kund, medan det skamlöst prånglar ut allt den vet om en till alla som kan pressa fram ordet "KÖPES!!" genom all fradga. Samma företag som försöker ta över den arena som vi framlever allt större och viktigare delar av våra liv på. Som vill förmedla nyheter, utbilda egna journalister, hjälpa oss att beställa mat (hungern på data går hand i hand med hunger på pizza!), ge kreditupplysningar och agera bank. Listan fortsätter och växer exponentiellt. Vi accepterar detta tämligen reservationslöst. Framtiden tycks obönhörligen digital, och fotot med mest "likes" leder den villige, men släpar den ovillige, som Marcus Aurelius säkerligen hade sagt om han levt idag (och kunnat slita sig från all axiomatisk Twitter-visdom). Är detta helt enkelt ett utslag av vår tids fantastiska möjligheter?<br />
<br />
Jag ser det som ett utslag av något annat. Facebook hjälper oss att slippa axla vårt medborgerliga och medmänskliga ansvar. Borta är dagarna då vänskap pockade på ett engagemang som innebar att sitta ner och skriva ett brev i en timme eller två, eller – Zuckerberg förbjude – gå bort och knacka på dörren oannonserad hos en god vän. Borta är dagarna då vårt umgänge var spretigt och inte alltid optimalt – med gruppfunktionen och privata chattar kan vi ju få precis det vi vill. Borta är dagarna då vi behövde stirra en person i ögonen och leverera tråkiga nyheter, eller vara obekvämt ärliga. Likt de docila människorna i Alduos Huxleys "Brave New World" har vi ställts inför valet mellan glädje och sanning, och vår vana trogen valt det mindre bekymmersamma alternativet.<br />
<br />
Samtidigt har vi mage <a href="http://www.svd.se/ratten-att-migrera-gar-fore-valfardsstaten/i/utvalt/om/lena-andersson">att klaga på den sådd vi nu skördar</a>. Post-sanningens era är här, lås in era barn och säg till dem att lyssna på er och er endast (för andra människor är dumma, inskränkta, trångsynta, rasistiska sexister som vill göra om världen till en enda stor gyttjebrottningsarena). Ropen skalla: "Facebook, ta ert ansvar och förmedla endast snälla, sanna, fina nyheter åt alla". Fritt översatt: <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/11/det-ar-inte-facebook-som-ska-granska.html">låt oss slippa vårt medborgerliga ansvar att granska nyheterna själva</a>. Vi uttrycker vår bestörtning över fenomenet med safe spaces på universitet i USA, <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/01/filterbubblor-och-safe-spaces-tva-sidor.html">utan att inse att det är den logiska konsekvensen av de ekokammare av trygga och igenkännbara åsikter som vi omger oss med i vår digitala vardag</a>, likt en armé med gosedjur programmerade att säga "javisst" och svara på varje eventuell invändning med en kram som kväver den i sin linda. <br />
<br />
Facebooks lockelse ligger i det faktum att den inte bara visar sig förstående inför det faktum att vi vill slippa allt det jobbiga som följer på att vara människa. Den erbjuder sig faktiskt att hjälpa oss på traven, och göra livet ännu lite lättare. Ibland vill man slippa ta ansvar, för ansvar är jobbigt, och till skillnad från andra människor så säger Facebook att vi har rätt. Ansvar blir som vilken vara som helst, som Facebook hjälper oss att avyttra tack vare synergieffekten som heter "Alla gör det, så varför inte jag också"? <br />
<br />
<div>
Varför riskera att blotta sig själv och sina innersta tankar för en annan människa (som kan göra något hemskt med informationen) när man kan marknadsföra en bild av sig själv bestående av idel solsemestrar, lyxfrukostar och botoxleende barn? Begreppet vänner urvattnas till att betyda "personer jag har träffat och vars dagliga förehavanden motiverar ett musklick på 'ja-knappen'". Att gratulera någon på födelsedagen kräver inget tackkort, ingen genomtänkt plan eller fysisk förflyttning: det räcker med en emoji och ett "grattis!!!11" på någons vägg. Till slut blir det till och med så smidigt att <a href="https://www.wired.com/2016/08/how-teens-use-social-media/">det finns en tyst överenskommelse om vad man kommenterar i vilket läge</a>. Äntligen slipper man faktiskt tänka innan man talar, ty det finns det smidiga regler för i den organiskt uppståndna sociala algoritmen som vi kallar umgänge via "sociala" medier. Ögonkontakt har vi avskaffat, och därmed blir empati med ens överflödigt, ytterligare en last att slänga på historiens skrothög. (För den som betvivlar att digitaliserat umgänge kan inverka menligt på ens empatiska förmåga rekommenderas dels "Reclaiming Conversation" av Sherry Turkle, dels att ni försöker säga "mobbing och hatstormar uppstår med samma lätthet i den fysiska som den digitala verkligheten" sex gånger i snabb följd)<br />
<br />
Summa summarum: yta premieras framför djup, fylleinlägg blir vår tids "Krig och Fred" och frihet är i sanning slaveri. <br />
<br />
Jag är övertygad om att Facebooks fördelar på inget sätt överväger dess nackdelar. Detta är något jag blivit alltmer förvissad om i takt med att jag har lärt mig mer om företaget. Ty den gamla devisen "ju mer jag läser, desto mindre inser jag att jag kan" har väl aldrig varit mer sann än när det handlar om just Facebook, ett företag som inte tillåter någon inblick i hur det styr våra liv. Och det skrämmer mig. Den individuella friheten vi säger oss värna är tydligen inte värd så mycket när det kommer någon som vill ta den ifrån oss inte med vapen och skrammel, utan snarare fagra löften om en verklighet som egentligen inte finns. Facebook blir den digitala demagogen mitt ibland oss, som med en hand föder oss och med den andra förblöder oss. I vårt upplysta tidevarv av digital höghastighet har vi blivit så fartblinda att vi inte ser att hotet mot vår frihet står mitt framför oss. Eller så har vi insett det, och helt sonika skitit i att ta hänsyn till det. För hur tungt väger egentligen ett vagt koncept som "individuell frihet" jämfört med möjligheten att beställa mat från soffan samtidigt som man "ghostar" förra helgens engångsligg och ser en c-kändis göra en sak härnäst som du garanterat aldrig kunnat ana.<br />
<br />
Kanske hade detta varit okej om det funnits någon typ av valfrihet inblandat. Om det var möjligt för användarna att ta ställning till det, bocka i en ruta för "ja, jag accepterar att ni säljer min data och min teknologiska själ" eller "nej, det här med personlig integritet är typ fett". Men det finns det inte, och det kommer det aldrig att finnas, <a href="http://www.newyorker.com/business/currency/facebook-should-pay-all-of-us">för du är värd så mycket mer som dataproducent än om du bara hade betalat en månatlig prenumerationskostnad för att hålla koll på vad dina vänner gör</a>. Och pöbeln får inte ana att det finns ett alternativ, som riskerar undergräva vår snitsiga affärsmodell. Konsumenten har här ingen makt; hen nekas till och med möjligheten att vara konsument. <br />
<br />
Vissa människor fattar fel beslut av fel anledningar. Många fattar rätt beslut av rätt anledningar. I det skoningslösa skenet av eftertankens kranka blekhet kan vi konstatera att jag valde att vägra Facebook av inledningsvis helt fel anledningar. Sent ska syndaren dock vakna, och börja armera sina principer med faktiska argument. De har presenterats ovanför, i en högst personlig ton som inte sällan är raljant i överkant, något som inte bör påverka ens utvärdering av argumentens kvalitet. För även en blind höna kan ibland hitta ett korn, som bekant. Frågan är vad det kornet är värt jämte en pyramid av socker. Svaret på det överlåter jag med darrande händer, och en dåres naiva förhoppningar, till er, kära läsare.</div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-38832176871012031572016-12-30T08:25:00.000-08:002016-12-30T08:27:09.837-08:001984: USA och det ständiga kriget<i>Nedan följer ett försök till att visa att USA befinner sig i den typ av krig som beskrivs i 1984 och hur detta skedde.</i><br />
<br />
Kapital är självförökande pengar. En hörnsten i kapitalismen är att en kapitalist investerar pengar i någonting som ska ge avkastning på sikt, en avkastning som i sin tur ska återinvesteras i en evig cykel av kapitalackumulation. Denna ackumulation sker på grunden av ökande produktivitet och tillväxt. Detta på grund av profitkvotens fallande tendens. I en etablerad sektor leder konkurrens till att profitkvoten närmar sig noll, och därför kan ökad profit bara tas ut genom finnandet av nya sektorer eller nya utvecklingar som kan exploateras för en tid. Därför är kapitalismen sådan att den söker eviga former av produktivitetstillväxt.<br />
<br />
Försvinner investeringsmöjligheter så kan inte kapitalet flerfaldiga sig, vilket leder till kris, då kapital måste föröka sig konstant för att bekosta tidigare lån och investeringar. Därför är kapitalismen sådan att den söker eviga möjligheter till investering.<br />
<br />
Det är därför som kapitalismen fungerar så väl i symbios med krig. Ett krig är som ett hål, vilket slukar investerat kapital utan att profitkvoten faller. Krigsmarknaden blir inte mättad på produktion, eftersom det kapital som införs genom vapen, ammunition och liknande <i>de facto</i> förstörs. Krig är ett idealt tillstånd för kapitalister just för att man inte behöver kämpa emot marknadsekonomins inneboende tendens till ett ekvilibrium som sedan forcerar profitkvoten mot noll.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Problemet stod i att hålla industrins hjul igång utan att öka världens egentliga tillgångar. Varor måste produceras, men de fick inte fördelas. Och i praktiken var det enda sättet att uppnå detta att föra ständigt krig.<br />
Krigets egentliga uppgift är förintelse, inte nödvändigtvis av människoliv, men av produkterna av människors arbete. Kriget är en metod att krossa i bitar eller blåsa ut i stratosfären eller sänka i havsdjupen sådant material som annars kunde brukas till att skapa alltför stort välstånd bland massorna och därmed, på lång sikt, en alltför hög intelligens och insikt." (1984, s. 176)</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://warisboring.com/american-generals-have-forgotten-how-to-win-wars-667162098aba?source=rss----2ce4bbcf83bb---4">"War empowers Washington. It centralizes. It provides a rationale for federal authorities to accumulate and exercise new powers. It makes government bigger and more intrusive. It lubricates the machinery of waste, fraud, and abuse that causes tens of billions of taxpayer dollars to vanish every year."</a></blockquote>
Precis som köttindustrin behöver köttätare så behöver krigsindustrin krig. Krigsindustrin kan överleva i fredstid på så vis att upprustning kräver produktion, men inte på obegränsad tid, just för att inget investerat kapital förstörs. En stor krigsindustri är därför en viktig pådrivare till en krigspolitik, precis så som Eisenhower varnade för 1961.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.americanrhetoric.com/speeches/dwightdeisenhowerfarewell.html">"We have been compelled to create a permanent armaments industry of vast proportions. Added to this, three and a half million men and women are directly engaged in the defense establishment. [...] [T]his conjunction of an immense military establishment and a large arms industry is new [...]. The total influence -- economic, political, even spiritual -- is felt in every city, every Statehouse, every office of the Federal government. [...] In the councils of government, we must guard against the acquisition of unwarranted influence [...] by the military-industrial complex. We must never let the weight of this combination endanger our liberties or democratic processes."</a></blockquote>
Om vi stannar i det amerikanska perspektivet en stund så ser vi att just det sistnämnda är något som inträffat de senaste två decennierna. Sedan 2001 lever amerikanerna under ett <i>de facto</i> undantagstillstånd genom lagar som <i>Patriot Act</i>. Dessa lagar har stöd från en stor grupp amerikaner, som, i Goldsteins ord genom Orwell, betraktar sig själva som upplysta och framstegsvänliga. Samma människor ger sitt stöd till CIA:s aktiva tortyrprogram och upprättande av rättsvidriga fängelsen utomlands, som till exempel Guantanamo. På Guantanamo sitter fångar som aldrig kommer få den behandling en rättsstat kräver. Barack Obama gick till val med löfte om att stänga fängelset, men har konstaterat att de som sitter där är för farliga för att släppas fria, men omöjliga att åtala. Undantagstillståndet är en så mäktig myt, <a href="https://www.washingtonpost.com/opinions/myths-meaning-and-homo-sapiens/2015/06/11/28660902-106f-11e5-a0dc-2b6f404ff5cf_story.html">för att tala med Harari</a>, att det krävs mer än en valkampanj för att ens motverka det. Liberalen blev auktoritär.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Men i fjärde årtiondet av 1900-talet hade alla huvudströmningar inom det politiska tänkandet redan blivit auktoritära. Det jordiska paradiset hade avförts ur diskussionen just i det ögonblick det blev möjligt att förverkliga. Alla nya politiska teorier, vad de än kallade sig, ledde nu tillbaka till hierarki och styrning. Och under den allmänna skärpning av åskådningar och atttyder som ägde rum omkring 1930, blev metoder som länge varit övergivna, i vissa fall i hundratals år - fängelse utan rättegång, krigsfångars slavarbete, offentliga avrättningar, tortyr för att tvinga fram bekännelser, bruket av gisslan och förflyttning av hela befolkningar - inte bara vanliga på nytt, utan tolererade och till och med försvarade av människor som betraktade sig själva som upplysta och framstegsvänliga." (1984, s. 185)</blockquote>
Undantagstillståndet i USA uppkom genom två krafter: den externa attack som var 9/11, <a href="http://www.tomdispatch.com/post/175388/tomgram%3A_engelhardt,_osama_dead_and_alive/">vilken inducerade det psykologiska tillstånd som är nödvändigt för krig</a> - en instinktiv tillit till härskarna och ett underkastande av tillfälliga umbäranden; och det militär-industriella komplexet som sökte möjlighet att förstöra kapital i en postsovjetisk värld. Krigen i Afghanistan och framför allt i Irak blev följden. Dessa krig har varit politiska och humanitära katastrofer för USA, men de har varit komplexets bästa vän i historien. Efter femton år av permanent krigstillstånd har det amerikanska folket vant sig vid en tilltagande militarisering - det svar som makthavarna erbjuder på hotet utifrån.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://warisboring.com/op-ed-eternal-wartime-in-america-3a89710d6455">There’s a constant drumbeat of discussion about how to keep ourselves “safe” from terrorism in a world in which freelance lunatics with an assault rifle or a truck can indeed kill startling numbers of people in suicidal acts. The problem is that, in this era, preserving our “safety” always turns out to involve yet more bombs and missiles dropped in distant lands, more troops and special operators sent into action, greater surveillance of ourselves and everyone else.</a> <a href="https://warisboring.com/op-ed-eternal-wartime-in-america-3a89710d6455">In other words, we’re talking about everything that further militarizes American foreign policy, puts the national security state in command, and assures the continued demobilization of a scared and rattled citizenry, even as, elsewhere, it creates yet more uprooted souls, more children without childhoods, more refugees. Our leaders — and we, too — have grown accustomed to our particular version of eternal “wartime,” and to wars without end, wars guaranteed to go on and on as more parts of the planet plunge into Hell. </a></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
"[...] på samma gång gör medvetandet om att befinna sig i krig, och därmed i fara, det till ett till synes naturligt, oundvikligt överlevnadsvillkor att all makt är överlämnad åt en liten härskarkast." (1984, s. 177)</blockquote>
Krigen är nämligen del av det som George W. Bush kallade "The Global War on Terror", proklamerat den 12 september 2001. Det är ett oändligt krig, <a href="http://copyriot.blogspot.com/2004/04/war-on-drugs-war-on-terror-war-on.html">ett krig som inte kan vinnas, därför att det saknar en fiende som kan besegras</a>. Det är ett krig som är djupt kännetecknat av en annan sorts undantagstillstånd än det klassiska kriget. Där det klassiska kriget var en desperat och vanvettig kamp för vinst med alla medel, så är det amerikanska moderna kriget ett krig som förs för att föras, utan mål, utan strategi, <a href="https://www.washingtonpost.com/politics/with-a-hint-of-regret-obama-describes-new-kind-of-endless-quasi-war/2016/07/09/b9fdacb2-4624-11e6-bc99-7d269f8719b1_story.html">utan möjlig väg till fred</a>. De problem som det moderna kriget förment skulle bekämpa göds i själva verket av kriget, vilket leder till att mer vapen och bomber förs in på slagfälten till ljudet av krigsindustrins enorma vinster.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://warisboring.com/op-ed-eternal-wartime-in-america-3a89710d6455">And I think often enough about our response to all this, the one we’ve practiced for the last 15 years — more bombs, more missiles, more drone strikes, more advisers, more special ops raids, more weapons deals and with it all not success or victory by any imaginable standard, but only the further destabilization of increasing regions of the planet, the further spread of terror movements, and the generation of yet more uprooted human beings, lost children, refugees — ever more, that is, of the terrorized and the terrorists.</a></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
"Vill man förstå arten av det pågående kriget [...] måste man först och främst inse att det omöjligt kan avgöras." (1984, s. 174)</blockquote>
Kriget mot terrorismen skapar en möjlighet till kontinuerlig kapitalförstörelse utan sociopsykologiska repressalier. Om befolkningen tvingats till annan kapitalförstörande aktivitet, som att bygga katedraler eller liknande, hade den inte varit i det psykologiska stadie som krävs för att inordna sig i ett hierarkiskt samhälle. Kriget har den psykologiska effekten att omforma medborgarnas psyke på detta vis att de accepterar hierarkin och dess baksidor. För den psykologiska vinsten med krig är det alltså avgörande att det inte tar slut, då själva krigstillståndet är det prerekvisit som vinstens fortgång lever på. För den ekonomiska vinsten med kriget är det också avgörandet att det är beständigt, eftersom ett vunnet krig inte tillåter mer förstörelse av kapital (om ändå en viss investeringsmöjliget, se Marshallplanen).<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Kriget fullgör sålunda inte bara den nödvändiga förstörelsen, utan åstadkommer den också på ett psykologiskt godtagbart sätt. I princip vore det ytterst enkelt att slösa bort världens överskottsarbete på att bygga tempel och pyramider, att gräva gropar och fylla igen dem, eller till och med tillverka stora mängder varor och bränna upp dem. Men detta skulle endast skapa en ekonomisk och inte en emotionell bas för ett hierarkiskt samhälle. [...] Det spelar ingen roll om ett krig verkligen äger rum, och eftersom någon avgörande seger inte är möjlig spelar det heller ingen roll om kriget går bra eller dåligt. Allt som behövs är att krigstillstånd råder. " (1984, s. 177)</blockquote>
Att vinna ett krig medför också ett behov av att hantera den besegrade befolkningen. Generellt kan detta göras genom två metoder - utplåning eller assimilering. Att utplåna en befolkning är ogörligt på grund av humanitära konventioner, politiska konsekvenser och praktiska omständigheter. Att USA skulle utplånat den irakiska befolkningen 2003 är otänkbart. Men lika otänkbart är det att man skulle ha assimilerat irakierna. Att drygt 35 miljoner irakier - en tiondel ungefär av den amerikanska befolkningen - skulle kunna integreras i det amerikanska samhället på ett av hierarkin önskvärt sätt är otänkbart.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Eurasien skulle till exempel med lätthet kunna erövra de brittiska öarna, som geografiskt hör till Europa [...]. Men detta skulle kränka den kulturella integritetens princip, som på alla sidor efterföljs även om den aldrig formuleras. Om Oceanien skulle erövra de områden som en gång kallades Frankrike eller Tyskland vore det nödvändigt antingen att utplåna invånarna, en uppgift av stor rent fysisk svårighet, eller också assimilera en befolkning om cirka hundra miljoner människor [...]." (1984, s. 179)</blockquote>
Därför fortgår kriget genom ockupation på obestämd tid. USA har inte avslutat några krig sedan 2001, bara inlett nya. Femton år senare är situationen i Afghanistan i det närmaste oförändrad jämfört med 2001. Irak är lika långt ifrån fred idag som för tio år sedan. I Yemen pågår en våldsspiral som efterhand rättfärdigar fler och fler amerikanska bomber. Insatserna på olika platser i Afrika <a href="https://warisboring.com/when-u-s-africa-command-evaluates-itself-the-results-are-grim-1c9f234ff8d4?source=---------2">ökar</a> <a href="https://theintercept.com/2015/11/20/in-mali-and-rest-of-africa-the-u-s-military-fights-a-hidden-war/">våldsamt</a> under 2010-talet och står för en allt större utgift. Det är svårt att se hur denna spiral ska sluta, och det är just detta som är kriget mot terrorismens främsta karakteristika - det kommer inte ta slut, utan bli permanentat och normaliserat. Inga territoriella erövringar kommer att ske eller förhindras genom kriget mot terrorismen. Det är ett krig som motiverar ett permanentande av en hierarkisk samhällsstruktur "på hemmaplan".<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Men även om [kriget] är verklighetsfrämmande är det inte meningslöst. Det förtär överskottet av konsumtionsvaror, och det medverkar till att bevara den speciella psykiska atmosfär som ett hierarkiskt samhälle behöver. Krig är, som vi får se, numera helt en inrikes angelägenhet. [...] Kriget förs av varje härskargrupp mot sina undersåtar, och krigets mål är inte att utföra eller förhindra territoriella erövringar, utan att bevara samhällsstrukturen oskadd." (1984, s. 181)</blockquote>
<div>
Genom att sakna definierbara segervillkor så skapar kriget mot terrorismen utmärkta karriärsbanor för militärer. <a href="https://warisboring.com/american-generals-have-forgotten-how-to-win-wars-667162098aba?source=rss----2ce4bbcf83bb---4">Idag sållas inte generaler ut på grundval av att de kan avsluta krig så fort som möjligt med så stor del av uppsatta mål uppfyllda som möjligt</a>; de sållas ut på grundval av att de kan spendera stora mängder skattepengar på otroligt intrikata operationer över hela världen; kort sagt på grund av att de tjänar det ständiga kriget och mekanismerna bakom väl. Så konditioneras hela militärmakten i USA långsamt till att glömma bort att krig en gång i tiden var tänkta att avslutas. <a href="https://warisboring.com/face-it-america-doesnt-win-a-lot-of-wars-6b1615b553fa#.jabz3sqmi">Det krävs inte längre att militären gör sitt jobb effektivt - t.o.m. SOCOM (US Special Forces Operations Command) erkänner att den amerikanska militären är bra på att döda människor och förstöra länder, men inte på att vinna krig.</a><br />
<blockquote class="tr_bq">
"Men då kriget bokstavligen blir kontinuerligt upphör det även att vara farligt. Då kriget är kontinuerligt finns det ingenting som kan kallas militär nödvändighet. [...] Som vi sett utförs fortfarande en del forskning som kunde kallas vetenskaplig för militära ändamål, [...] och dess oförmåga att visa upp resultat är inte viktig. Effektivitet erfordras inte längre, inte ens militärt. I Oceanien är ingenting effektivt utom tankepolisen." (1984, s. 181)</blockquote>
</div>
Det enda som måste vara effektivt är den propaganda som krävs för att motivera krigsinsatsen. För att underlätta det uppdraget har man förändrat krigets operativa form under kriget mot terrorismen. När USA sätter in "boots on the ground" så måste makthavarna ta ansvar inför folket. Varje gång en amerikansk soldat dör i fält vänds opinionen lite närmare revolution mot tingens tillstånd. Förr hade man inget alternativ till att faktiskt låta soldater dö i krig, och därför var härskarna tvungna till att avsluta dem kvickt, på grund av ansvarsutkrävande från folket.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Så länge krig gick att vinna eller förlora kunde ingen härskarklass vara totalt ansvarslös." (1984, s. 181)</blockquote>
Idag har man genom drönarkriget och andra insatser för att sätta så mycket avstånd - geografiskt och kausalt - som möjligt mellan amerikanska medborgare och själva den förstörelse som utgör kärnan av det krig som förs. Idag sitter amerikanska soldater i hytter i Nevadaöknen dag ut och dag in. Det är deras halva av krigföringen. Den andra halvan består av skräckslagen bevakning av himlen, med för betraktaren plötsliga och godtyckliga bombnedslag. På så vis befästs även den mellanfolkliga hierarkin där USA intar sin härskarposition.<br />
<br />
I stor utsträckning förs dagens relevanta krig med amerikanska vapen, då USA kontinuerligt <a href="https://warisboring.com/theres-no-business-like-the-arms-business-60e2e0894f6b#.rbe5l7a7r">stått för mellan en tredjedel och hälften av all vapenexport i världen de senaste 20 åren, med en peak på 70% 2011</a>. Marillyn Hewson, chief executive på Lockheed Martin - ett av de större företagen inom den amerikanska krigsindustrin, uttalade 2015 att <a href="https://theintercept.com/2015/03/20/asked-iran-deal-potentially-slowing-military-sales-lockheed-martin-ceo-says-volatility-brings-growth/">den utbredda oroligheten i Mellanöstern utgjorde en möjlighet för tillväxt</a>.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Men i rent fysisk mening berör kriget rätt få människor, merendels utbildade specialister, och vållar relativt små förluster. [...] I civilisationscentra betyder kriget föga mer än en ständig brist på konsumtionsvaror samt då och då en raketbombskrevad som medför något tjugotal döda. Kriget har i själva verket ändrat art." (1984, s. 173-174)</blockquote>
Utöver att dehumanisera krigföringen genom att ha maskinella mellanlager mellan våldsverkare och våldsutövning så blir krigföringen av med sin etiska struktur. Den distans som skapas mellan de stridande parterna förfrämligar fienden och alienerar drönarpiloten från kriget. Genom detta förstärks och göds det ständiga kriget.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Motpartens topologi står i specifik förbindelse med det andliga ställningstagandet gentemot motståndaren. Han framstår som min fiende (justus hostis), med precis lika många rättigheter som jag. Överlägsenheten i topologisk bemärkelse, alltså “ovanför-motståndaren-varat”, medför ett annat ställningstagande gentemot motståndaren. Förintelsemediets assymetri förleder den överlägsna parten till en helt annan syn på den underlägsne. Med detta i åtanke framlägger Carl Schmitt en mycket fascinerande tes i “Der Nomos der Erde”: “Den överlägsne tar sin vapenmässiga överlägsenhet som intäkt för sin justa causa (rättmätiga sak) och förklarar fienden en förbrytare, eftersom man inte längre förmår realisera begreppet justus hostis”." (Byung-Chul Han)</blockquote>
Idag bedriver "den fria världens ledare" ett permanent krig mot snart sagt alla invånare på denna planet. USA strävar efter (och tror sig besitta) förmågan att militärt ingripa var som helst på jorden inom en timmes tidsram. Detta mål blir tydligt då man studerar den pandemiska spridningen av <a href="http://www.motherjones.com/politics/2012/07/pentagon-new-generation-military-bases-tom-dispatch%C2%A7">amerikanska</a> <a href="https://warisboring.com/america-has-way-too-many-overseas-military-bases-989a3303770c">militärbaser</a> över världen. Det traditionellt stora hotet - det som kan skapa ett riktigt krig mot de förenta staterna - <a href="http://www.spiegel.de/international/world/nato-efforts-to-boost-force-in-baltics-will-not-boost-security-a-1102578.html">Ryssland kan neutraliseras innan ett enda kärnvapen kan avfyras som motreaktion</a>. I en sådan situation har världen förvandlats till en enda polisstat, vilket blir ännu tydligare när man betänker den totala övervakningen som USA utsätter snart sagt alla människor för. I samarbete med amerikanska företag som redan är tätt knutna till <a href="http://mobile.reuters.com/article/idUSKCN0W421V">DoD</a>, CIA, NSA och amerikanska utrikesdepartementet - <a href="https://www.democracynow.org/2016/8/8/google_in_the_white_house_assange">främst</a> <a href="https://medium.com/insurge-intelligence/why-google-made-the-nsa-2a80584c9c1">av</a> <a href="https://www.themonthly.com.au/issue/2015/june/1433080800/john-keane/why-google-political-matter">alla</a> <a href="https://medium.com/insurge-intelligence/how-the-cia-made-google-e836451a959e">Google</a> - kan amerikanska intressen säkras genom extensiv manipulation och kontroll av det främsta informationsmediet av idag - Internet.<br />
<blockquote class="tr_bq">
"En delorsak till detta var att ingen regering i förfluten tid hade resurser till att hålla medborgarna under ständig övervakning. Boktryckarkonsten gjorde det likväl lättare att manipulera allmänna opinioner, och film och radio, förde processen vidare. Med utvecklingen av televisionen och det tekniska framsteg som möjliggjorde både mottagning och sändning genom samma apparat blev privatlivet avskaffat. Varje medborgare, eller åtminstone varje medborgare som var värd att bevaka, kunde man nu hålla under polisens ögon och inom hörhåll för officiell propaganda tjugofyra timmar av dygnet, medan alla andra kommunikationskanaler var stängda. Möjligheten att genomföra inte bara total lydnad inför statens vilja utan även total likriktning av alla åsikter existerade nu för första gången." (1984, s. 186)</blockquote>
<b>Slutligen: </b>USA befinner sig i det ständiga kriget som det karakteriseras i 1984 på grund av en historisk situation med två huvudfaktorer:<br />
<br />
<ol>
<li>Den externa chocken i och med, och den psykosociala effekten av, angreppen den elfte september 2001.</li>
<li>Den fertila jorden i form av ett kraftigt utbyggt, välfinansierat och syfteslöst militär-industriellt komplex.</li>
</ol>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-23005532726847291482016-11-19T16:47:00.002-08:002016-11-20T15:37:59.985-08:00Det är inte Facebook som ska granska nyheter, det är medborgarenSåhär i veckorna efter Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har "fenomenenet" fejk-nyheter och falsk information diskuterats flitigt. Mellan raderna kan man läsa att Trump inte kunnat bli vald om inte människor matats med felaktig information under kampanjen. <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23916412.ab">Mycket ansvar har av vissa lagts på Facebook</a>, som fått ta emot många angrepp för att de inte har någon form av "försvar" mot falsk information och fejk-nyheter.<br />
<br />
Och det finns en viss poäng i detta. Om det är så som jag läst, att <a href="http://www.niemanlab.org/2016/05/pew-report-44-percent-of-u-s-adults-get-news-on-facebook/">44% av amerikaner</a> får sina nyheter genom sitt Facebook-flöde, ja då är det klart att Facebooks sorteringsalgoritmer har haft en inverkan på deras uppfattning av valkampanjerna. Om Google vid undersökningar kunnat influera hur potentiella väljare tänker genom att ändra ordningen på de översta fem sökresultaten, så kan Facebook så klart influera hur väljare tänker genom att ändra vad de ser.<br />
<br />
Men det är fegt att lägga ansvaret vid Facebooks fötter. Det är att ge upp sitt demokratiska ansvar. I en demokrati innehas det högsta ämbetet av väljaren - medborgaren - och därmed innehas även det största ansvaret av väljaren. I det ansvaret ingår att kritiskt granska och söka information att grunda sina val på. Det är uppenbarligen inte att ta sitt ansvar att låta Facebooks algoritmer sköta gallringen av information åt en, när den informationen ska nyttjas för att utöva sin demokratiska rättighet.<br />
<br />
Facebook är nämligen inte en objektiv nyhetsförmedlingsplattform. Facebook är en plattform för socialt nätverkande. Den kanske maskerar sig som nyhetsplattform ibland - t.ex. genom att införa Instant Articles - men det är ett rent affärsdrag med ett syfte: att få besökare att stanna i sitt flöde. Där bidrar Facebook till enkelspårigheten hos människors informationsintag, men det är inte deras fel att människor sen faller för deras affärsmodell, utan det ansvaret bär varje individ själv.<br />
<br />
Själva idén att man kan lita på <b>ett</b> informationsflöde som gallras av tredje part är fundamentalt felaktig. Ett sådant flöde kommer alltid att snedvrida ens informationsintag på något sätt. Än värre blir detta av att vi inte har någon insyn i Facebooks algoritmer. Om du som medborgare i en demokrati tänker använda <b>en</b> plattform för informationsintag, så måste du som minsta insats veta hur den sorterar din information åt dig. Detta vet vi med en plattform som Reddit, åtminstone i viss mån, men inte med Facebook. Därför är det oansvarigt att använda Facebook för att inhämta information.<br />
<br />
Det är inte heller Facebooks fel att människor inte klarar av att läsa och granska sitt intag av nyheter. När människor tror på uppenbart felaktiga nyheter så är det inte Facebook som gjort dem godtrogna, det är deras eget ansvar. I informationssamhället finns det ingen ursäkt till att inte googla en extra gång när tveksamma nyheter skickas till en - det kostar en kanske 10 sekunder att genomföra en snabb koll: har några andra sidor skrivit om detta? Att sedan läsa och granska budskapet kritiskt är nästa steg, något som tar något längre tid, men som likfullt är nödvändigt för medborgaren i ett demokratiskt samhälle.<br />
<br />
Om det är någon kris som hela denna mediacirkus kring fejk-nyheter och falsk information blottlägger, så är det <b>läsandets kris.</b> Jag vill inte moralisera över att det var bättre förr, när barnen läste böcker istället för att spela datorspel. Det är inte mediet som spelar roll, det är vad som sker när mediet konsumeras, och vilket urval man gör i sin mediekategori.<br />
<br />
I <a href="http://www.unt.se/asikt/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx">Uppsala Nya Tidning</a> kunde vi 2013 läsa hur flera professorer i historia slog larm om hur deras elever inte kunde ta in instruktioner skriftligt och inte förstod tentafrågorna. Enligt dem har en majoritet problem med språket. Studenternas ordförråd är väldigt bristfälligt, och deras ordförståelse och grammatik så dålig att de inte kan göra sig förstådda i skrift. Det är allvarligt att studenter som gått ut gymnasieskolan kan ha så dålig svenska. Det är än allvarligare att det alltså är normen.<br />
<br />
(De understryker för övrigt i texten att det inte handlar om en ökad mängd invandrare, utan att invandrarna utmärker sig med att ha bättre grepp om svensk grammatik än infödda svenskar.)<br />
<br />
Att studenterna inte heller klarade av att läsa sin kurslitteratur kritiskt bekräftas i en artikel i <a href="http://www.expressen.se/nyheter/dokument/universitetslarm-nya-studenter-kan-for-lite/">Expressen</a>. Där uttalar sig Hanna Enefalk, lektor i historia vid Uppsala Universitet, och säger att "vi inte ens kan kommunicera eftersom många saknar de basala komponenterna som behövs för att börja lära sig.".<br />
<blockquote class="tr_bq">
Jag tror det låter konstigt det vi säger - "på en av mina delkurser läste jag hela boken!" Det är ju meningen att vi ska läsa hela böcker.</blockquote>
Så säger en av de intervjuade studenterna. Om inte studenter som får betalt för och vägledning i att läsa och granska litteratur klarar av att läsa och förstå texter, hur ser då situationen ut för vanliga medborgare med sämre utgångsläge för att öva sitt kritiska läsande?<br />
<br />
Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, och Sebastian Jävervall, doktorand i nationalekonomi, har författat <a href="http://www.iva.se/globalassets/info-trycksaker/iva/201609-iva-henrekson-javervall-i.pdf">en grundlig rapport</a> om kunskapsläget i svensk skola. Där kan man bland annat utläsa hur kraftigt svenska ungdomars läsförståelseförmåga försämrats.<br />
<br />
I samma rapport kan man tydligt se hur olika matematiska förmågor också klart försämrats bland svenska elever. Framför allt står problemlösningsförmågan ut. Svenskar blir alltså sämre på att se mönster och generella former, och på att sedan applicera sina insikter på problem.<br />
<br />
Kombinationen dåliga matematiska förmågor och dålig läsförståelse ger en medborgare som inte kan utföra sitt uppdrag. Den medborgare som inte kan se mönster i flera olika källor som den inte kan läsa, den kan inte heller kritiskt granska information på ett sätt som behövs för en fungerande demokrati.<br />
<br />
Men det handlar inte bara om att kunna, utan också om att vilja. Publikationen NewRepublic hävdar att den förhöjda konsumtionen av fejk-nyheter under den amerikanska valsäsongen inte berodde på dålig källkritik, utan på en vilja att bekräfta sina förbestämda åsikter. Ett sökande efter bekräftelse som alltmer kännetecknar vår nätvaro på platser som Facebook.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://newrepublic.com/article/138851/fake-news-isnt-problem">It was this partisan appetite for validating narratives that caused the spike in popularity for fake news.</a></blockquote>
I tidigare nämnda Expressen-artikel så utvecklar ett par intervjuade studenter ett resonemang om varför de tror att läskunnigheten försämrats så kraftigt i deras generation:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
- Man borde traggla mer med läsningen, men det orkar man inte riktigt, säger Josefin Wahlund.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
[...]</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Vi har hela tiden distraktioner, mobiltelefonen, datorn... det är så lätt att få snabb information. Då känns det tungt att sitta och ta sig igenom 1 000 sidor, att försöka ta ut vad som är viktigt, förstå och analysera, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Vi har inte lärt oss att skumma igenom text och ta ut det relevanta. På gymnasiet fick man inte det verktyget överhuvudtaget, säger Maria Åberg.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Jag tog två sabbatsår, läste två böcker på de åren och hade inte läsvanan inne. Det blev en chock för mig att börja på universitetet, säger Josefin Wahlund.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Maria Åberg tror att de tillhör en rastlös generation, som har många krav på sig samtidigt.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Jag måste hela tiden se nyttan med allt jag gör. Går jag en promenad, måste jag samtidigt lyssna på en podcast, jag kan knappt titta på en film utan att samtidigt göra något annat, säger hon.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Man ska ju egentligen lägga 40 timmar i veckan på sina studier, men det finns outtalade krav av att man ska vara så mycket mer än bara en duktig student: driftig, social, träna, skaffa sig kontakter, driva företag vid sidan av, sticka ut - ha en wow-faktor, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Det blir stressande, och det gör att det är svårt att fokusera på inläsningen.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Det känns lite som att alla i vår generation har koncentrationssvårigheter, säger Mikaela Annerstedt Hamberg.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
De känner ingen som hoppat av utbildningen än, men flera gör omtentor.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Många har bara fokus på det sociala. Själv får jag ofta påminna mig om att utbildningen faktiskt kostar mig pengar, säger Josefin Wahlund.</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Tiden räcker inte till, även om det känns trist att studierna blivit "inmatning och utspottning", som i skolan.</blockquote>
</blockquote>
Den upplevelse de karakteriserar finns väl beskriven i den magnifike filosofen Han Byung-Chuls bok Trötthetssamhället. Han kallar det en återgång till det Vita Activa som präglar livet för det djur som behöver kämpa för sin överlevnad. Den multitasking som omhuldas så idag, och som omnämns som ett krav av Maria Åberg, är i grunden samma levnadslogik som präglar det jagade djurets liv. Det villebråd som inte har uppmärksamheten splittrad åt tillräckligt många håll överlever inte. Han anropar det medeltida klosterväsendet som ett paradexempel på en livslogik vi behöver idag - Vita Contemplativa. Ett liv som präglas av djupläsning, långvarig koncentration och självdisciplin. Det är svårt att inte hålla med honom.<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-4480246026314001212016-11-03T16:04:00.001-07:002016-11-03T16:04:15.975-07:00Att härleda ett är ur ett bör<div class="tr_bq">
David Hume tillskrivs allmänt äran (eller skulden, beroende på vem du frågar) av att ha formulerat "är-bör"-problemet, nämligen att vi inte nödvändigtvis kan härleda ett normativt "bör" ur ett deskriptivt är. Ur etisk synvinkel ställde denna iakttagelse saker på sin ända. Hume själv ansåg "the imperciptible change" från ett <i>är </i>till ett <i>bör </i>vara ogiltig. Huruvida distinktionen är korrekt eller inte, och vidare av godo eller ondo, är alltjämt en trätofråga. Sam Harris, t.ex, anser att "ought-is" ofrånkomligen skapat en <a href="https://www.partiallyexaminedlife.com/2011/08/23/sam-harris-on-the-isought-distinction/">"brandvägg mellan fakta och värderingar"</a>, och är anledningen till att människor vägrar förlika sig med tanken på att vetenskapen kan staka ut en moralisk sanning. För andra belyser Hume ett viktigt faktum: nämligen att vi inte kan härleda <i>normativ </i>kunskap ur <i>deskriptiv</i> dito. En slutsats som är sprungen ur Humes iakttagelse är att vi ska akta oss för det naturlistiska felslutet, d.v.s. att utgå ifrån att allt som är naturligt är av godo. (Det kan vara klokt att akta sig för att behöva definiera "naturligt" också, när man ändå håller på)</div>
<br />
Vad jag emellertid vill tala om är den omvända tendensen: en benägenhet att i rättrådighetens namn <i>härleda ett är ur ett bör</i>. Emellanåt tycker jag mig kunna skönja en tendens hos allt för många att inte bara försöka skapa en brygga mellan deskriptiv och normativ vetenskap, utan att överhuvudtaget förkasta all hänsyn för att de två metoderna existerar avskilt från varandra. Istället för att konstatera vad som är, och ur det härleda vad som bör vara, så väljer man att i första ledet fastställa vad som bör vara, och blir så hänförd av sin egen vision att man helt enkelt slår fast att så är det också.<br />
<br />
Exempel är på sin plats, antar jag. Ett av de mer talande torde väl vara synen på människan som en <i>Homo economicus, </i>den varelse vars existens kablades ut av ekonomer som med hjälp av eleganta modeller kunde visa att en individ som söker att maximera sin tillvaro fattar därför rationella beslut som inte påverkas av direkt irrelevanta yttre eller inre faktorer, såsom emotioner. Det är en djupt rationalistisk syn på människan, som inte lämnar utrymme för saker vi tar för givna som en del av den mänskliga upplevelsen: samarbete, altruism, beslut fattade i affekt o.s.v. Detta var en normativ föreskrift: människor<a href="http://www.econtalk.org/archives/2014/10/russ_roberts_an.html"> bör agera på detta viset för att maximera sin tillfredsställelse</a>. Sakta men säkert förvandlades detta från ett normativt påstående till ett deskriptivt faktum. Ekonomernas modeller utgick ifrån att individer agerade utifrån ett antal på förhand givna premisser, och när verkligheten bestred förutsägelserna var det folket det var fel på, inte modellerna. Ur sina resonemang om hur människor <i>borde</i> agera landade man helt plötsligt i ett entydigt konstaterande av hur människor <i>är</i>.<br />
<br />
Det finns fler instanser av detta. Idén om kön som en alltigenom social konstruktion tycks grunda sig på följande antaganden:<br />
<br />
(1) Vi bör uppnå ett samhälle med total jämlikhet mellan könen;<br />
(2) Ifall kön som biologiskt koncept existerar kan det förklara och i viss mån motivera skillnader mellan könen<br />
<br />
Alltså existerar inte kön som biologiskt koncept.<br />
<br />
Här har vi ytterligare ett paradexempel på hur vi går från ett moraliskt "bör" till ett faktamässigt "är". Följden blir en oinformerad diskussion, och en politik som vilar på en grundval vars absurditet framgår <a href="https://www.youtube.com/watch?v=xfO1veFs6Ho">med all önskvärd tydlighet när den dras till sin spets</a>. Ironiskt nog är det som möjliggör detta just vår oförmåga till åtskillnad mellan "är" och "bör" - vi faller i fällan att anta att naturalistiska skillnader mellan könen skulle motivera ojämlikhet!<br />
<br />
Det är här vikten av Humes distinktion blir så viktig: ifall vi inte håller isär dessa två öppnar vi inte bara upp för förvirring och naturalistiska felslut, utan även för revisionism och verklighetsfiltrering. Vi ger oss ut på moraliska korståg för att få världen att anpassa sig efter våra ideal, som vi tycker är själva förkroppsligandet av rättvisa och godhet, utan att kännas vid det faktum att världen existerar som en entitet oberoende av oss (något Hume säkerligen inte hållit med mig om). Världen-i-sig tar inte nödvändigtvis hänsyn till världen-i-mig, för att våga mig på en parafrasering av Kant.<br />
<br />
Vi bör vara på vår vakt för de som vill patentera verkligheten som enbart en produkt av betraktarens öga. En sann bild kan vi förmodligen aldrig uppnå, men att hermetiskt sluta oss och inte försöka nå en bredare förståelse av dess komplexitet stakar inte ut en väg mot upplysning och ett mer förstående samhälle. Utmed den avsmalnande vägen grasserar trångsyntheten. Följden blir att våra tankar inhägnas och endast tillåts färdas i vissa banor, instängda i ett <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/01/filterbubblor-och-safe-spaces-tva-sidor.html">mentalt safe space</a> som i det långa loppet gör att vi försöker avskaffa verkligheten som den är, till förmån för livet som vi drömskt tycker att det bör vara.Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-66471550858227068852016-10-13T09:08:00.001-07:002016-11-15T14:56:05.449-08:00Konnektivitet: en nyckel till att förstå världen<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.nytimes.com/2016/04/17/opinion/sunday/a-new-map-for-america.html">The 21st century will not be a competition over territory, but over connectivity</a></blockquote>
Det djärva uttalandet gör Parag Khanna i en artikel i New York Times, där han gör reklam för sin bok <a href="http://www.bokus.com/bok/9780812988550/connectography/">Connectography</a>. Det är inte svårt att tro honom när man ser hur Google och Facebook tävlar om att vara den som kopplar oss samman, och, som i förbifarten, ser till att vi använder deras tjänster - så att de kan sälja vår uppmärksamhet. <a href="https://www.wired.com/2016/10/facebook-google-wil-stretch-internet-cable-la-hong-kong">Vi ser till och med hur de driver på utbyggnaden av internets fysiska infrastruktur</a>.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://nordic.businessinsider.com/google-vs-facebook-future-2016-10">Google's parent company Alphabet and Facebook are both making huge investments in connecting the world. Facebook is using self-piloting laser drones, and Google is using balloons, but they share a self-given mission of connecting underserved populations to the internet.</a></blockquote>
Som beskrivs i artikeln tävlar Alphabet och Facebook om att vara företaget som kontrollerar våra liv i framtiden. Deras affärsmodeller bygger på att vi måste interagera mer och mer <i>genom</i> deras infrastruktur, <a href="https://www.thecipherbrief.com/article/asia/infrastructure-tool-foreign-policy-1094">så att de kan fånga den emergenta externaliteten</a> - data om våra livsmönster. Denna data raffinerar de genom att tävla om annonspengar med sin möjlighet till att extrahera kunskap om sina användare. Därför tävlar Facebook och Alphabet om att integrera sig i våra liv genom AI-drivna "personliga assistenter", <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/kriget-mot-universaldatorn-del-3.html">att inhängna vårt</a> <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/07/totalmonopolets-inmarsch-sker-pa.html">internetanvändande</a>, och skapa de "bästa" gratis-tjänsterna, som fungerar som gateway-drugs till deras imperier; de är ute efter att bli den infrastruktur vi lever våra liv igenom.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj62p3isikbKbvDqkgW3eJTh5GSBv7x13JrKCo5FmkqWJq0RBbA91aPqgorcZ2yui6svvw2tLlO0F98HHqpmMuAORN6JvRyy8-ZBwIc54UYTAC-d03coMEsiFLdON789d8NbZ7t-1uq1ZNV/s1600/571670fa910584cc008bda42.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj62p3isikbKbvDqkgW3eJTh5GSBv7x13JrKCo5FmkqWJq0RBbA91aPqgorcZ2yui6svvw2tLlO0F98HHqpmMuAORN6JvRyy8-ZBwIc54UYTAC-d03coMEsiFLdON789d8NbZ7t-1uq1ZNV/s400/571670fa910584cc008bda42.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Deras position är väldigt lik den stater hamnar i när det kommer till infrastruktur-frågor. Att bygga infrastruktur är ofta väldigt kapitalintensivt (precis som Facebooks/Googles inlärningsalgoritmer behöver mycket data) och infrastrukturen skapar sällan stora direkta inkomstströmmar (precis som Facebook/Google inte tar betalt för sina tjänster och inte tjänar några pengar där). Men nyckeln i infrastruktursatsningar är att identifiera att infrastrukturen kommer generera positiva externaliteter; generellt sett rörelse av varor, tjänster, människor och information, vilka genom handel och liknande skapar stor tillväxt.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.mckinsey.com/business-functions/strategy-and-corporate-finance/our-insights/global-flows-in-a-digital-age">In addition, we find that countries with a larger number of connections in the global network of flows increase their GDP growth by up to 40 percent more than less connected countries do. The penalty for being left behind is rising.</a></blockquote>
Den bästa infrastruktursatsningen är den som skapar störst externaliteter; detta är nyckeln till att förstå kriget mellan Google och Facebook, men även andra stora internet-företag som Amazon. Vilken infrastruktur (i internet-lingo ofta kallad plattform) genererar mest användbar data? Är det sökningar, videotittande, sociala interaktioner eller handel? Svaret är självklart subjektivt och rådande paradigmatiska syn hittas lättast i intäktsflödena hos de olika företagen. En sak vi dock kan observera är, som Kevin Kelly visat, att konnektivitet är en viktigare resurs än rinnande vatten idag. Det säger en hel del om vilken infrastruktur som är den viktigaste.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://kk.org/thetechnium/the-post-produc/">The farmers in rural China have chosen cell phones and twitter over toilets and running water.</a></blockquote>
</blockquote>
Infrastruktur i allmänhet är tätt sammanbundet med konnektivitet. Att koppla ihop två länder, städer eller personer kräver ett <i>kopplingsmedium -</i> det är detta vi kallar infrastruktur. På grund av hur viktig konnektiviteten är ser vi en demografisk och ekonomisk ombildning från länder till städer.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.nytimes.com/2016/04/17/opinion/sunday/a-new-map-for-america.html">The Northeastern megalopolis, stretching from Boston to Washington, contains more than 50 million people and represents 20 percent of America’s gross domestic product. Greater Los Angeles accounts for more than 10 percent of G.D.P. These city-states matter far more than most American states — and connectivity to these urban clusters determines Americans’ long-term economic viability far more than which state they reside in.</a></blockquote>
Att vara kopplad till större städer är viktigare än vilket land eller delstat man bor i; större städer är mer kopplade till varandra än till sina hemländer. Det globala nätverket är viktigare än det lokala, <a href="http://qz.com/666153/megacities-not-nations-are-the-worlds-most-dominant-enduring-social-structures-adapted-from-connectography/">argumenterar Saskia Sassen</a>, en nederländsk-amerikansk sociolog som är expert på migration och globalisering. Den amerikanske sociologen Christopher Chase-Dunn, expert på världssystem, <a href="http://qz.com/666153/megacities-not-nations-are-the-worlds-most-dominant-enduring-social-structures-adapted-from-connectography/">har visat i sin forskning</a> att vad som är en större stad inte primärt avgörs av dess invånarantal eller storlek, utan av dess konnektivitetsinducerande egenskaper: ekonomisk aktivitet, närhet till tillväxtszoner, politisk stabilitet osv. Ett tydligt exempel på detta är hur den pakistanska armén har flyttat sina resurser till att skydda CPEC - den kinesisk-pakistanska korridoren, ett nätverk av infrastruktur som binder länderna samman - <a href="http://www.webuildvalue.com/en/foreground/infrastructure-to-connect-the-world.html#">istället för att skydda sina gränser</a>. Ännu ett exempel är hur presidenten av Kina - Xi Jinping - och den indiske premiärministern - Narendra Modi - på ett möte i Ufa, Ryssland <a href="http://www.tomdispatch.com/blog/176026/tomgram%3A_pepe_escobar,_the_pivot_to_eurasia">kom överrens</a> om att lösa gränskonflikterna kring Kashmir, för att kunna bygga ut den kinesisk-finansierade s.k. New Silk Road, eller One Belt, One Road.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.webuildvalue.com/en/foreground/infrastructure-to-connect-the-world.html#">Supply chains and infrastructure are becoming the more lucrative assets on the map than borders, and Pakistan is a perfect example of it.”</a></blockquote>
<div>
<a href="http://www.huffingtonpost.com/james-manyika/chart-world-connected-economy_b_5405245.html">McKinsey-institutet har räknat fram</a> att det globala flödet av varor, tjänster, finanser, människor och information kommer öka global BNP-tillväxt med mellan 250 och 450 miljarder dollar (15-25% av global BNP-tillväxt). De säger att det mest sammankopplade landet kommer få ta del av 40% mer av den tillväxten än det minst sammankopplade landet. Nu är det kanske McKinsey tendentiöst mot den typ av frihandel som dominerat världspolitiken sen 1970-talet, men den vikt de fäster vid just <i>konnektivitet</i> är talande. <a href="http://www.nytimes.com/2016/04/17/opinion/sunday/a-new-map-for-america.html">I Kina pågår en ombyggnad av landet, från de traditionella, kulturella och språkliga indelningarna till en uppdelning mellan 26 olika stadskluster</a> och deras områden. Centrum för sådana kluster kommer vara städer som Beijing, Shanghai, och Guangzhou. Dessa kluster kommer vara den bakgrund mot vilken regeringspolitiken formas, en politik som kommer ha sin grund i att skapa för Kina positiva transportkedjor och kopplingar till omvärlden. Konnektivitet är centralt, snarare än territorium.</div>
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.nytimes.com/2016/04/17/opinion/sunday/a-new-map-for-america.html">Connectivity isn’t just about infrastructure; it’s about strategy</a>.</blockquote>
Det finns en väldigt tydlig kinesisk konnektivitetsstrategi för det tjugoförsta århundradet. Det hela började, så vitt jag vet, redan 2010, när Rysslands premiärminister <a href="http://www.spiegel.de/international/europe/from-lisbon-to-vladivostok-putin-envisions-a-russia-eu-free-trade-zone-a-731109.html">Vladimir Putin presenterade en strategi</a> för att koppla samman Eurasien i en ekonomisk zon från Lissabon till Vladivostok. Putin visionerade kring fri handel och samarbete kring industriell politik och infrastruktur. Detta mottogs med viss värme i Tyskland men förkastades snart av EU-zonen. 2011 etablerades grundvalarna för det som skulle bli EEU - Eurasian Economic Union - en zon som syftar till att skapa rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor. I dagsläget är Armenien, Kazakhstan, Ryssland, Vitryssland och Kyrgyzstan medlemmar i EEU, medans Tajikistan och Uzbekistan håller på att närma sig unionen. Flertalet andra länder håller förhandlingar med EEU om eventuellt medlemsskap eller association, bl.a. Turkiet och Georgien.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/79/Eurasian_Economic_Union_(orthographic_projection)_-_Crimea_disputed.svg/541px-Eurasian_Economic_Union_(orthographic_projection)_-_Crimea_disputed.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/79/Eurasian_Economic_Union_(orthographic_projection)_-_Crimea_disputed.svg/541px-Eurasian_Economic_Union_(orthographic_projection)_-_Crimea_disputed.svg.png" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eurasian Economic Union, 2016</td></tr>
</tbody></table>
2013 annonserade Kina sitt initiativ OBOR (One Belt, One Road, i folkmun kallat "The New Silk Road(s)"). <a href="http://www.counterpunch.org/2016/10/10/why-the-new-silk-roads-terrify-washington/">Xi Jinping var i Kazakhstan och i Indonesien</a>, utvecklande strategin som skulle integrera Asien genom ett stort nätverk av vägar, <a href="http://news.xinhuanet.com/english/2016-10/18/c_135763251.htm">järnvägar</a>, pipelines, hamnar, fiberkablar, och så vidare. <a href="https://www.project-syndicate.org/onpoint/china-one-belt-one-road-strategy-by-francis-fukuyama-2016-01">En gigantisk satsning på infrastruktur var kärnan i initiativet</a>.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/04/One_Belt_One_Road.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" border="0" height="276" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/04/One_Belt_One_Road.png" title="" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">The New Silk Road</td></tr>
</tbody></table>
Kina, Indien och Ryssland har varit tydliga med målet att integrera EEU med den nya silkesleden. <a href="http://www.tomdispatch.com/blog/176026/tomgram%3A_pepe_escobar,_the_pivot_to_eurasia">De vill skapa ett "Greater Eurasia", en ekonomisk och politisk motpol till blocket EU-USA</a>. Utöver dessa initiativ finns <a href="http://www.webuildvalue.com/en/foreground/infrastructure-to-connect-the-world.html#">en mängd bilaterala projekt</a> (som CPEC) och projekt finansierade direkt av AIIB (Asian Infrastructure Investment Bank) (som pipelines som ska gå genom Uzbekistan och Turkmenistan till Iran). Det så kallade <a href="https://www.project-syndicate.org/commentary/china-eu-investment-treaty-by-zhang-monan-2016-10">16+1-avtalet</a> syftar till att integrera den kinesiska ekonomin med centralasien. Eurasien integreras tätare ekonomiskt, och denna process konvergerar geografiskt till centralasien.<br />
<br />
Det pågår dessutom förhandlingar om utökad frihandel mellan EU och Kina, en slags sambindning av Junckerplanen och OBOR.<br />
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: "Times New Roman"; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: start; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
</div>
Nu är det dags att återkomma till Khannas uttalande som vi började med:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.nytimes.com/2016/04/17/opinion/sunday/a-new-map-for-america.html">The 21st century will not be a competition over territory, but over connectivity</a></blockquote>
Det amerikanska initativ som mest direkt konkurrerar med EEU och Kinas Silk Road är trion av handelsavtal TTIP-TPP-TiSA, och <a href="https://newrepublic.com/article/137103/bernie-looks-ahead">främst då TPP</a>.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.bloomberg.com/view/articles/2016-10-31/tpp-is-exciting-let-s-make-the-case-for-it">So what then is the exciting, big-picture case for TPP? I say it’s to keep North America, and especially the U.S., the world's leading economic cluster for the foreseeable future.</a></blockquote>
</blockquote>
Dessa avtal är dock tandlösa när det kommer till infrastruktursatsningar och andra konnektivitetsutökningar. Det primära fokuset (så långt vi kan veta i dagsläget) verkar vara harmonisering av regleringar, sänkta tullar och andra dylika åtgärder. Det finns definitivt inte 8 000 000 000 dollar i infrastruktursatsningar i de amerikanska handelsavtalen, åtminstone. De amerikanska avtalen är klassiska handelsavtal, men nu behövs mer än det för att driva tillväxten. De kinesiska investeringarna i Afrika har också varit betydligt större än de amerikanska. <a href="https://www.project-syndicate.org/commentary/china-eu-investment-treaty-by-zhang-monan-2016-10">Det finns till och med amerikanska (och europeiska) röster för utökad protektionism</a>.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://www.project-syndicate.org/commentary/china-eu-investment-treaty-by-zhang-monan-2016-10">A major reason has been sharply decelerating growth in global trade, which the World Trade Organization expects to grow by 1.7% this year – far below the 6.7% average in the decade preceding the 2008 crisis. With trade alone no longer capable of underpinning global cooperation, it is time to add more investment linkages to the mix.</a></blockquote>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://static1.squarespace.com/static/565d7420e4b0987eb9f25078/56a7bcc65a56681988964d74/56b61a0862cd94328e3255f8/1454774792895/Trading+Partners+-+Khanna+-+Twitter+Low-Res.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="https://static1.squarespace.com/static/565d7420e4b0987eb9f25078/56a7bcc65a56681988964d74/56b61a0862cd94328e3255f8/1454774792895/Trading+Partners+-+Khanna+-+Twitter+Low-Res.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Khanna kallar AIIB för "<a href="https://www.thecipherbrief.com/article/asia/infrastructure-tool-foreign-policy-1094">the new NATO of the East</a>"; den kinesiska satsningen på att erhålla hegemoni genom att erbjuda något som alla behöver. I NATOs fall erbjöd USA militär säkerhet genom sin allians. AIIB erbjuder däremot något som är viktigare i det tjugoförsta århundradet: konnektivitet genom enorma infrastruktursatsningar.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.counterpunch.org/2016/10/10/why-the-new-silk-roads-terrify-washington/">With the pivot to Asia configured as a tool to “deter Chinese aggression”, exceptionalists have graphically demonstrated how they are incapable of admitting the whole game is about post-ideological supply chain geopolitics. </a></blockquote>
Pentagon hävdade 2015 att risken för ett amerikanskt krig (regelrätt sådant alltså, inte pseudokriget man utför mot "terrorismen") ökat framför allt på grund av fyra nationer - Nordkorea, Ryssland, Kina och Iran. Nordkorea är ett fall för sig, men de andra tre är grundbultar i det nya eurasiska konnektivitetskomplexet - Pentagon skriver att de utmanar <a href="http://www.tomdispatch.com/blog/176026/tomgram%3A_pepe_escobar,_the_pivot_to_eurasia">"international security and stability"</a>; med andra ord att de bygger ett alternativ till den världsordning som Pax Americana berott på; institutioner som IMF, världsbanken och NATO ersätts med andra som AIIB, NDB, och EEU.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://nextcity.org/daily/entry/parag-khanna-connectography-global-civilization">The most significant geopolitical interventions will prove to be not military but infrastructural.</a></blockquote>
Kriget i Ukraina utlöstes bland annat av den inre konflikten mellan att gå med i EU och att gå med i EEU. Det militärt säkraste alternativet hade varit att gå med i EEU (vilket man bittert fått erfara), men konnektivitet trumfar säkerhet, och Ukraina valde att närma sig EU. Detta är det tjugoförsta århundradets konflikter, märkligt lika det nittonde århundradets strider om koloniala marknader. Handelsimperierna bygger sina fria, interna marknader, och de slåss om att "låta" nya marknader ansluta sig till dem.<br />
<br />
Konnektivitet är en nyckel till att förstå det tjugoförsta århundradet, och speciellt "The Great Game" som spelas mellan stormakterna.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-41769044985985901232016-10-07T03:49:00.001-07:002016-10-07T03:49:05.676-07:00BNP i framtiden<b>BNP och digitaliseringen</b><br />
När man ska mäta BNP används så kallade hedoniska index. Detta är ett sätt att jämföra kvalitativt olika produkter på ett kvantitativt sätt. Man tittar på en biobiljett 2016 och kommer fram till att den kvalitativt motsvarar tre biobiljetter från 2010, på grund av bättre upplösning på bilden, fler högtalare, et cetera. Detta förutsätter en jämförbarhet som blir svår när varumarknaden nu förändras i samband med den <i>djupgående </i>digitaliseringen.<br />
<br />
När ett kylskåp har förvandlats från ett kylskåp som vi känner det idag till en uppkopplad dator som också kyler saker, hur ska vi justera dess hedoniska index? Man vill gärna ha någon form av referenspunkt för att göra detta - t.ex. att kylskåpet numera uppnår samma kyla med en mindre energiförbrukning. Om kylskåpet 2026 (k26) kyler lika mycket med 0.8 gånger så mycket energi som kylskåpet 2016 (k16) så kan vi med viss rimlighet säga att k26 <i>motsvarar</i> 1.2 stycken k16 vid inflationsjustering i BNP-uträkningar. Men om förändringen är att k26 främst är en uppkopplad dator, så finns det ingen sådan direkt jämförelsepunkt med k16. Ska man då jämföra k26 med en PC från 2016 och räkna på skillnader i processorkraft eller energiförbrukning?<br />
<br />
Det blir högst subjektivt ifall k26 ska jämföras med p16 eller k16, och vilket alternativ man väljer får gissningsvis stora konsekvenser för BNPs utveckling. En ännu större godtycklighet införs i BNP-måttet.<br />
<br />
Hur ska man jämföra information från 2026 med information från 2016? När information blivit det viktigaste elementet i en produkt är det ju just den jämförelsen som är den viktigaste. Men den är svår, för vad ska man utgå från? En panel av experter som gör kvalitativa, subjektiva bedömningar eller en schablonsiffra som dras ur luften? Eller ska man kanske jämföra strikt informationsmängd - en film 2026 består av fler bits än en film 2016 - så att produktionsvärdet är avhängigt ineffektivitet?<br />
<br />
<b>BNP och priskollapsen</b><br />
BNP som mått på tillväxt och produktivitet utgår från marknadspriser som ska vara just marknadspriser. Vad händer då med BNP som mått när marknadspriser försvinner från marknaden? BNP som mått på ekonomisk aktivitet säger mindre i en (strikt) planekonomi, eftersom det i princip bara är en funktion av den politiskt fastlagda planen och hur efterlevd den blivit.<br />
<br />
När produktionen blir allt mer informationsbaserad istället för materiellt grundad så får prissystemet i marknadsekonomin det svårt. Produktionskostnaden för en klump information är ju nära nog noll, vilket i en fungerande marknadsekonomi ska driva priset på produkten mot noll. Om detta sker på bred front kommer BNP att kollapsa, oavsett hur aktiv och produktiv ekonomin är.<br />
<br />
Vad vi ser än så länge är att utmaningen mot prissystemet bemötts av att med lag och monopol fastställa ett visst pris som av Gud givet. Med hjälp av strikta patent- och upphovsrättslagar, kartellbildningar och sammanslagningar av företag, samt monopoltendenser så upprätthålls detta pris. Som ett prima exempel kan nämnas priset på en digital låt i affären iTunes. Där kostar en låt $0.99, oavsett produktionskostnaderna för att "tillverka" den. Detta är inget marknadspris och därför påverkar det BNP till att bli missvisande, eller åtminstone grövre subjektivt än vad det är idag.<br />
<br />
<b>BNP och tillväxt</b><br />
Vill vi ha tillväxt i BNP eller i konsumentöverflöd? Kuznets ville ta bort reklam från BNP eftersom det inte är en consumer good, utan en consumer bad.<br />
<br />
Idag används BNP ofta som ett mått på (eventuell) tillväxt, då det förment visar den totala ekonomiska aktiviteten i ett land. Detta mått fallerar när prissystemet går från marknadspriser till lagpriser. Ett bättre mått på tillväxt blir då det som ibland kallas för konsumentöverskott. Om konsumentöverskottet ökar så har vi tillväxt, eftersom fler människor har möjlighet att förbruka varor/tjänster som de tidigare inte haft råd med. Ett index över totalt konsumentöverskott lider dock av flera problem.<br />
<br />
1. Det är svårt att mäta, eftersom det grundar sig på subjektiva bedömningar av vad individer är beredda att betala för en vara. Detta kan antingen gissas om eller utföras enkäter kring, men det blir aldrig lika objektivt som att mäta vad en vara kostar på Amazon en dag.<br />
<br />
2. När priserna nått nollpunkten kan inte längre konsumentöverskottet öka, eftersom det fortfarande är relativt prisnivåer. Om en produkt sedan kvalitativt förbättras fångas inte det i konsumentöverskott som tillväxtsmått.<br />
<br />
<b>Internet-ekonomin</b><br />
Om man förutsätter (som jag gör) att den reklamindustri som utgör ryggraden till stora delar av gratis-ekonomin som florerar via internet kommer att spricka inom relativt snar tid, och antar att de fiktiva, lagstadgade priserna ersätts av marknadspriser (som då närmar sig noll); vad finns då kvar att mäta med hjälp av BNP (inom internet-ekonomin)?<br />
<br />
Rimligen borde BNP närma sig noll som en funktion av att ekonomin i stort integreras i den så kallade internet-ekonomin. Bara det är ett argument för ett nytt tillväxtsmått, vare sig det blir en variant på konsumentöverskottsindex eller något annat.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-46350257241696700392016-10-03T09:40:00.001-07:002016-11-09T03:53:36.168-08:00UR:s certifierade idioti ådagalägger djupare strukturproblem<a href="http://www.dn.se/debatt/regeringen-lagger-ut-politiken-pa-ambetsverk/">I en rasande angelägen debattartikel pekar Bo Rothstein på en röta inom politiken och den offentliga verksamheten</a>. Det rör sig om det ständiga inrättandet av nya ämbetsverk, som i ökande grad präglas av ideologisk slagsida, vaga uppdragsformuleringar och normativ, snarare än exekutiv, karaktär. Nu senast rör det sig om inrättandet av en jämställdhetsmyndighet. Målsättningen är lika nobel som vag: man ska främja jämställdheten. Att detta är viktigt är lika självklart som det är oklart hur det ska ske - inte ens utredningen som ligger till grund för beslutet kan förtydliga det exakta förfarandet.<br />
<br />
Utan att hemfalla till hyperbol så är detta symptomatiskt för ett allvarligt och mer övegrirpande problem. Jag skulle vilja påstå att vi här ser den logiska följden av ett par tendenser över tid, som påverkat såväl det politiska arbetet på regerings- och riksdagsnivå som offentlig förvaltning. Det rör sig om:<br />
<br />
1. Ett påtagligt inslag av social ingenjörskonst i hur såväl regering som opposition bedriver sin politik, en tendens som eldas på av den typ av myndigheter som Rothstein talar om;<br />
2. New Public Management, som innebär att offentlig förvaltning drivs utefter idéer och principer inspirerade av den privata sektorn, men offentligt finansierat och efter politiska dekret, vilket i sin tur undergräver det ideal om objektivitet som traditionellt varit offentlig förvaltnings ledstjärna;<br />
3. Ständigt tilltagande symbolpolitik, det som Mats Alvesson kallar "skyltfönsteraktivitet och grandiositet" och som i många lägen premieras framför substans och måluppfyllelse.<br />
<br />
Låt oss börja med (1), och så småningom anknyta den till ett annat mycket aktuellt exempel: frågan om UR:s politiska snedvridning och deras något schizofrena förhållande till sina egna principer om normkritik. Men först vänder vi åter till Rothstein, som skriver följande i sin debattartikel:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"Det är inte genom folklig mobilisering eller ur det civila samhällets organisationer och inte heller från några fristående opinionsbildare som nya idéer i politiken växer fram för att i den demokratisk process omvandlas till konkreta beslut av riksdag och regering och sedan genomföras av oväldiga tjänstemän. Istället är det ämbetsmän och experter i dessa statligt organiserade lobbyorganisationer som driver systemet."</i></blockquote>
Ifall ni någonsin har sett den likaledes skrämmande som hysteriskt roliga brittiska satirserien "Yes Minister" känner ni igen detta som ett skolboksexempel på <i>tjänstemannavälde</i>. I serien följer vi en fiktiv ämbetsman som medelst stor list och låg moral ständigt får sin minister att fatta beslut som innebär att det är "business as usual" i den brittiska regeringen - ett status quo ad infinitum. Inga omstörtande förändringar tillåts rubba den känsliga brittiska samhällsorganismen. Det Rothstein identifierar är snarlikt, men med en avgörande skillnad: de ideologiskt motiverade ämbetsverken och deras tjänstemän kommer istället med förebud om samhälleliga omstöpningar som riktar in sig mer på individers åsikter än materiella förhållanden. De företräder en politik som ger uttryck för hur man vill att människor <i>ska bli</i>, snarare än för hur landet ska styras för att människor ska kunna <i>bli det de vill</i>. Vi ser denna tendens i <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/mp-och-kulturpolitk.html">MP:s kulturpolitik</a>, nu senast i frågan om <a href="http://www.svd.se/bah-kuhnkes-kulturpolitik-hotar-kulturarvet/av/ola-wong">historierevisionismen som gör om Östasiatiska från ett museum till en rumslig moralisk pekpinne</a>. Vi hör om den när komikern Aron Flam, hjärnan bakom satirserien "Folkets främsta företrädare", vittnar om hur SVT strök en krönika som var kritisk mot S, men utan vidare lät häftig kritik mot Alliansen och SD vara kvar i programmen. Vi läser om den i regeringens strävan att <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/budgeten-80-miljoner-laggs-pa-information-om-upphovsratt/">"utbilda" folk i frågan om upphovsrätten</a>, ett de facto-monopol som gynnar storbolag (men det är givetvis inte det man vill informera om!).<br />
<br />
Med detta ledmotiv är det dags för UR-medarbetaren Per-Axel Janzon att inta scenen. Per-Axel fick av sin arbetsgivare <a href="http://kvartal.se/artiklar/nr-kritik-av-normkritiken-bryter-mot-normen">i uppdrag att göra en programserie om normkritik</a>, en arbetsmetod och arbetsplatsideologi som var mycket omhuldad av hans överordnade på UR (som är en del av Public Service). Per-Axel tog sitt uppdrag på yttersta allvar, så till den grad att han valde att vara kritisk mot den normkritik som var allenarådande inom UR. Ömma tår började förnimma imaginära stöveltramp direkt. Det inledningsvis positiva gensvaret från cheferna gick med ens över i moll, och Per-Axel fick veta utan omsvep att hans "avvikande" syn inte kunde accepteras på en arbetsplats som UR. Med ens framgick det att de enda normer som normkritiken inte tilläts kritisera var de som rådde på UR. (Att arbetsplatsen inte utvecklades till ett svart hål som resultat av den rena massa av bristande logik som dess chefer uppvisade är en gåta som kommer sysselsätta fysiker länge och väl)<br />
<br />
Som en del av Public Service är UR ett offentligt massmedium, med målet att "[göra]<span style="background-color: #f3f3f3; color: #222730; font-family: "apercu" , sans-serif; font-size: 18px;"> </span>program för alla [...] Programutbudet är brett och varierat för att skildra hela samhället och alla grupper av människor.", Det är finansierat av den tv-licens alla tv-ägare enligt lag måste betala, vilket gör deras målsättning med "program för alla" rimligt. Uppenbarligen har man svårare att leva upp till samma välkomnande och inkluderande ideal när det handlar om sina egna anställda, något som blir problematiskt när man betänker att det är dessa medarbetare som producerar det breda programutbudet.<br />
<br />
Finns det några incitament som tillåter detta att ske? Den frågan leder oss vidare till (2). <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/npm-och-dehumaniseringen-av-sociala_99.html">Jag har tidigare kritiserat NPM</a> för att vara en dehumaniserande arbetsideologi och mycket illa anpassad för välfärdsyrken som betonar värden som inte greppas av vår monetärt betingade värdeform. En annan som vädrar kritik mot NPM är Erik J Olsson, filosofiprofessor och drivande bakom <a href="http://academicrightswatch.se/">Academic Rights Watch</a>. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=QxDpFwt7fjA">I en föreläsning tidigare i höstas</a> gör Olsson gällande att NPM motiveras av följande resonemang:<br />
<br />
1. Effektivitet är ett övergripande mål för offentlig sektor<br />
2. Offentlig sektor är ineffektiv, och privat sektor är effektiv.<br />
<br />
Privat sektor är alltså en förebild för offentlig sektor, och den senare bör organiseras som den förra. Enligt Olsson är detta rentav grundlagsvidrigt, eftersom det där görs skillnad mellan offentlig och privat verksamhet - ett inte helt okontroversiellt uttalande varom de lärde säkerligen tvistar. I vilket fall finns det viktiga skillnader. <a href="http://www.lararnasnyheter.se/chef-ledarskap/2011/12/02/olika-yttrandefrihet-privat-offentligt-anstallda">Yttrandefriheten för offentligt anställda får t.ex inte begränsas på samma sätt som den får för privat anställda</a>. Men om man anser att NPM är rätt väg att vandra utmed, bör offentlig verksamhet organiseras efter privata principer. Men våra ämbetsverk och myndigheter - som alla är en del av den offentliga verksamheten - har ett mandat att omsätta regeringens politik i praktik. Om vi beaktar inslaget av social ingenjörskonst som jag vidrörde i (1) framgår snart en bild av offentliga institutioner som går från o- till envälde. Som Rothstein skriver: ""Enkelt uttryckt betyder demokrati att staten skall göra som folket vill. Införandet av myndigheter som i huvudsak har opinionsbildning på agendan innebär istället att man inför principen att folket skall tänka och göra som staten vill". Detta genomsyrar alltså även public service, som uppenbarligen är intresserat av att producera en viss typ av material som ligger i linje med den ideologiska snedvridningen som premieras på arbetsplatsen. Kombinerar man detta med de mer vidlyftiga friheter som ett NPM-system implicit tillerkänner de styrande inom offentlig verksamhet balanserar man på styv lina ur objektivitetssynpunkt. Helt plötsligt blir det rimligt att tillsätta tjänster baserat på annat än objektiva meriter och kvalifikationer, det som ska vara den enda ledstjärnan vid en anställningsprocess. Kanske får man <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/handplockade-fick-topploner/">handplockade sekreterare på Riksrevisionen</a>, eller <a href="http://www.svd.se/mona-sahlin-misstanks-for-brott">osanna intyg för en livvakt som också råkar vara en mycket god vän</a> som en följd? Eller att offentliga myndigheter tar sig friheter att <a href="http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/utredningsvaesendets-foerfall-skadar-det-politiska-systemet-22711">lägga sig i</a> och <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-tillats-paverka-oberoende-granskning/">försöka ändra offentliga utredningar</a>?<br />
<br />
Följden blir det Rothstein kallar en "politiserad och politiserande offentlig förvaltning". Varje regering, oavsett färg, bör ha som underliggande strävan att värna det som utmärkt våra myndigheter historiskt: deras relativa oberoende och självständighet att genomdriva politiska beslut. Att offentlig förvaltning i möjligaste mån ska bejaka objektivitet finns fastslaget i grundlagen: <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Likhetsprincipen">"Förvaltningsmyndigheter [...] ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt saklighet och opartiskhet"</a>. Ett exempel som illustrerar svårigheten i denna balansgång är <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kenneth_Sandberg">fallet Kenneth Sandberg</a>. Sandberg arbetade på 90-talet som handläggare på Invandrarverket (numera Migrationsverket) samtidigt som han var aktiv inom "Folkviljan och Massinvandringen", ett nätverk som var mycket kritiskt mot den förda migrationspolitiken. På grund av sina avvikande åsikter, och för att han (precis som Per-Axel Janzon) inte ansågs kunna samarbeta med sina kollegor, blev han uppsagd. När Sandberg tog fallet till arbetsdomstolen ogiltigförklarade de emellertid uppsägningen, med följden att Invandrarverket och Sandberg till slut nådde en intern uppgörelse som slutade med att han lämnade sin post.<br />
<br />
Värt att notera här är alltså att Sandbergs avvikande åsikter ur juridisk synpunkt inte ansågs vara skäligt underlag för en uppsägning från en offentlig myndighet. I fallet med Per-Axel Janzon är det aningen mer vanskligt, eftersom Public Service existerar i en märklig gråzon: officiellt är det ett privat aktiebolag, men finansierat med statliga medel och med ett statligt mandat att förse befolkningen med <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Public_service">"allmännyttig information"</a> (d.v.s en dröm ur NPM-synpunkt). Men faktum kvarstår: Sandberg fick inte sägas upp på grund av sina avvikande åsikter. Detta är värt att ha i åtanke när man läser vad Janzons överordnade skrev till honom:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>"Självklart har du rätt till din fria åsikt. Men jag vill poängtera att du i din roll som anställd förväntas att tillvarata UR:s intressen, främja denna verksamhet och inte störa eller påverka UR:s verksamhet och dina kollegors arbetssituation."</i></blockquote>
Problematiskt, minst sagt. Regeringsformen säger följande om tillsättning av tjänster inom offentlig förvaltning: "Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet". Det framgår med all önskvärd tydlighet att den offentliga sektorn i möjligaste mån ska präglas av värderingar rörande objektivitet och meriter. Men vad händer om myndigheten som ska tillsätta en tjänst redan från början är mer idealistiskt än materiellt inriktad, och köpslår med värderingar och normerande kampanjer snarare än att omsätta politisk förslag i en konkret verklighet? Jo, regeringsformen om tillsättning av tjänster sätts ur spel proaktivt: människor med avvikande åsikter tillåts inte ens komma in i åsiktskorridoren innan de blir utträngda (läs: uppsagda).[1]<br />
<br />
Låt oss gå vidare till (3), och frågan om symbolpolitik som den relaterar till frågan om Per-Axel. Hur har det gått till när ideologi och enighet utåt blivit viktigare än intern dynamik och uppfyllande av de uppsatta målen? Hur tog den ceremoniella och symboliska verksamheten över - kort sagt, när blev fasaden synonym med innehållet? Enligt Bo Rothstein kan man spåra det till det faktum att symbolpolitik är förförande enkelt och ger regeringen ett sorts moraliskt trumfkort: "Det går naturligtvis inte att vara emot regeringens förslag att inrätta en jämställdhetsmyndighet, det skulle vara som att man var motståndare till ett jämställt samhälle". Som Dan Korn skriver om Per-Axel och hans kritik av de normer som UR:s normkritik fanns till för att försvara: "[Det är] givetvis bara en fördel att det gemensamma målet är en tom floskel, eftersom det är så lätt att enas om något alla kan hålla med om."<br />
<br />
En som utvecklar detta, och erbjuder en möjlig förklaring till dess lockelse, är <a href="http://www.lu.se/lucat/user/091f4799ef44464bd39adb572fc5c3a3">Mats Alvesson</a>. Enligt honom har vi en generell tendens, inom såväl offentliga som privata organisationer, att låta verksamhetsmålen underordnas varumärkestänkandet. Det blir viktigare med "skyltfönsteraktivitet, illusionsnummer och grandiositet". Att uppnå mål är svårt, kräver hårt arbete, fordrar självrannsakan och innebär en risk för misslyckande. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=PDgxK5FFzpk">Ställd inför den skrämmande utsikten är det mycket bekvämare att i en värdegrund, jämställdhetsplan eller genom upprättandet av en tandlös kommitté orera högtravande om organisationens moraliskt högstående ansatser.</a> Att dessa som bäst har perifer bäring på verkligheten är av sekundär betydelse: skulle man få kritik försvarar man sig med att organisationens värdegrund är god, och att man vid behov ska se över sina rutiner. Det låter bra mycket bättre än att konstatera att man har ett problem och ska försöka åtgärda det efter förmåga.<br />
<br />
Detta skapar symbolpolitik, och <a href="http://www.dagenssamhalle.se/debatt/foerebygg-trakasserier-redan-i-foerskolan-27351">ger oss debattinlägg</a> från förment seriösa politiska partier som yrkar på instiftandet av tjänster för "trygghetsombudsmän" som ska arbeta just "normkritiskt". Det ger oss <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23591501.ab">förslag på att skrota en hatad myndighet</a>, för att ersätta den med en i stort sett likadan.<br />
Det ger oss en regering <a href="http://www.svd.se/fa-applader-pa-regeringens-kvoteringsforslag">vars främsta insats för jämställdheten</a> innebär könsutjämning medelst tvång bland de allra mest välbeställda, <a href="http://cornucopia.cornubot.se/2016/09/kvoteringsidioti-fran-rodgrona.html">trots att detta på sikt inte är nödvändigt</a> och trots att mycket forskning tyder på att inkvoterade bemöts med mer skepsis än andra (Mats Alvesson, "Tomhetens Triumf", Atlas, 2011). Den pådrivande parten LO:s vägran att själva kvotera, trots att de varit pådrivande för förslaget, får stå som ett monument över den skamlösa ironi och det förbehållslösa självbedrägeri som man villigt utsätter sig för i strävan efter politiska good will-poäng. Som Alvesson kärnfullt sammanfattar det: ""<i>Grandiosa inslag är inte sällan den symboliska responsen på substantiell oförmåga"</i>.<br />
<br />
Kombinera (1), (2) och (3) och vips, så har du färdiggräddade ämbetsverk anpassade för starkt politiserade smaklökar. Vi får offentliga institutioner som är herre snarare än betjänt åt folket; ett ideologiserat tjänstemannavälde; en urholkning av objektiviteten hos offentlig förvaltning, och därmed även ett hot mot <a href="http://www.transparency.org/cpi2015#results-table">Sveriges position som ett av världens minst korrupta och mest transparenta länder</a>; samt urvattnade åtgärder som är den politiska motsvarigheten till att putsa fönster och dra för gardinerna. Ytterligare en potentiell följd är en räddhågsen ja-sägarkultur inom offentlig fövaltning, där fel inte uppmärksammas och visselblåsare - av rädsla för vad de får säga och hur de kommer bli bemötta på arbetsplatsen - skräms till tystnad. <a href="https://politologerna.wordpress.com/2016/09/19/vad-kan-norge-lara-oss-om-visselblasarkultur/">Att detta förekommer i Sverige finns det redan vissa belägg för</a>.<br />
<br />
Det kanske mest övergripande problemet som jag identifierar är vad som sker med den politiska mentaliteten och inriktningen. En vag idealism som är oförenlig med mer konkreta mål penetrerar stora delar av den offentliga verksamheten, vilken i samverkan med NPM:s tendenser till undergrävande av offentliga institutioners uppdrag öppnar för godtycke, nepotism, ministerstyre och en förflyttning av makt från folket till ämbetsverk som inte kan ställas till svars. Bo Rothstein uttrycker sin bestörtning över att Sverige "fortsatt kan ha kaos inom förlossningsvården på många ställen, de skamlöst låga lönerna inom de delar av den offentliga sektorn där många kvinnor arbetar, (sjuksköterskor, barnmorskor, lärare) och de ofta uteblivna höjningarna av barnbidragen och underhållsbidragen som väldigt många ensamstående mödrar är beroende av". Men vem orkar ta itu med dessa frågor när man kan blidka de arga massorna genom att inrätta en jämställdhetsmyndighet, med ett politiskt mandat lika tydligt som uppdraget är diffust?<br />
<br />
Lösningen på detta kan vara att man helt enkelt frångår denna idealism, och åter låter politiken (samt myndigheterna som genomdriver den) ha en materialistisk slagsida, med förslag som svarar mot tre likvärdiga kriterier: <i>konkretion, relevans </i>och <i>mätbarhet</i>. Återupprätta den målbaserade verksamheten efter dessa tre ledstjärnor, och låt regeringens politik utformas därefter. Om man drar undan gardinerna och deklarerar sin avsikt att komma till bukt med oredan inomhus kanske man har mer att vinna på det än blänkande fönster som inte visar något annat än betraktarens spegelbild?<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">1. Ett tack riktas till Bo Westerhult, fil dr. i statsvetenskap och jur. kand med offentlig förvaltning som specialistområde, för hjälp med denna delen.</span>Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-28305947362471539702016-10-02T14:30:00.001-07:002016-10-02T14:33:18.975-07:00Arbetslinjens barnDe populistiska partiernas och ledarnas framfart måste förstås i ljuset av arbetslinjens moraliska logik. Det är dikterat från ovan att lönearbete skänker mening - den som inte lönearbetar lever per definition i utanförskap, en tes som framgångsrikt drevs fram av Fredrik Reinfeldt i valkampanjen 2006. Det syns i den politiska debatten, som i dag mestadels kretsar kring en enda fråga - hur ska man kunna skapa fler jobb? Den största frågan för vad vi ska göra med våra gemensamma resurser och vårt gemensamma beslutsfattande har blivit hur vi ska kunna öka behovet av mänsklig arbetskraft i lönearbetets strikta former. Det absolut mest brännande har blivit att se till att vi ska behöva slita mer för samma produktivitet. Då tidigare generationer ville se till att behöva slita <i>mindre</i> för samma produktivitet har vi idag vänt; vi vill slita <i>mer</i>. Det slits inte tillräckligt mycket, hör vi ofta numera; samhället behöver fler arbetade timmar. Detta kan bara hävdas mot en bakgrund av ett visst moraliskt paradigm.<br />
<br />
Detta paradigm är arbetslinjens moraliska logik.<br />
<br />
När man kopplar människors värde till deras lönearbete och deras möjlighet till lönearbete sedan försvinner, vad händer då? Då kommer människor vilja återställa sitt värde, nästan till vilket pris som helst. Då spelar det ingen roll hur många kvinnor Donald Trump kallar för grisar eller hur många människor Kent Ekeroth slår med ett järnrör. De är arbetslinjens barn. Arbetet har ju upphöjts till det viktigaste, och det agerar man efter. Den populism vi nu genomlever är inget tillfälligt. Behovet av mänskligt arbete för att producera varor och tjänster har varit stadigt minskande igenom historien, och den trenden kan mycket väl vara accelererande i en tidsperiod där AI i olika former kombinerat med bättre och bättre robotar tar större plats. Utöver det har konkurrensen på arbetsmarknaden aldrig varit större, när miljarder människor från tredje världen på de senaste decennierna lyfts in i den globala arbetsmarknaden tack vare globalisering och informationsteknologi.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/jasenko-selimovic-om-populismens-framgangar-i-det-krisande-stalverket-sag-jag-trumps-ansikte/">Ingen ska stänga de här fabrikerna. Ingen. För det är vårt liv. Våra traditioner, våra fäder som har jobbat här. Vi vill inte ha er globalisering, ert billiga skitiga kinesiska stål, det förstör våra jobb, land, vårt franska sätt att leva.</a></blockquote>
Populismen vi ser idag är den naturliga motrörelsen mot denna process; en slags inomparadigmatisk motvikt som ser till att människors värde inte urholkas av konkurrens om arbete. Den karakteriseras av motstånd mot invandrare - som konkurrerar om lönearbetstillfällena, frihandel - som ökar globaliseringens faktor, och fri rörlighet. Vi har skjutit upp det akuta problemet ett tag genom att pressa ner löner, privatisera offentlig sektor och krossa arbetarnas organisationer - det som ofta kallas nyliberalism - men nu är den medicinen inte längre verksam. Antagligen har den hela tiden förstärkt problemet på lång sikt.<br />
<br />
Vi har två alternativ idag, om vi inte vill hänge oss åt att stänga gränserna. Antingen kan vi konstgjort se till att människor kan lönearbeta, till en skenande social kostnad. Program som Hartz IV i Tyskland, där människor tvingas till statligt direktiverat arbete för att inte bli av med bidrag blir då legio. Eller så kan vi välja att överge arbetslinjens moraliska logik. Det får stora konsekvenser i termer av ekonomisk politik; på sikt kommer troligen en ny skattebas behövs, då inkomstskatten inte längre kan stå för så stora delar av statens inkomster. Det får stora sociala konsekvenser, eftersom en av de största sociala konstruktionerna som styr våra liv upphävs - distinktionen mellan lönearbete (det som är värdefullt i arbetslinjen) och annat arbete (som osynliggörs).<br />
<br />
Men de stora omvälvningarna, oavsett vad man tycker om dem i sig, är värda det för att hindra Le Pen, Trump, Farage, Orbán, Ekeroth, och de andra - arbetslinjens barn.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-68663102140789719582016-09-30T11:23:00.000-07:002016-10-01T19:30:20.889-07:00Vem äger prispengarna, och varför det?<div>
I nionde klass deltog jag i en språktävling, tillsammans med ytterligare tre elever från min skola. Två av oss deltog i tävlingen i tyska, två stycken i franska. Som det slumpade sig vann båda lagen sin respektive "klass", och fick därmed ett pris med sig hem. Den verkliga drabbningen ägde dock inte rum under tävlingen, utan efter, när frågan om vad vi skulle göra med prispengarna dök upp. Märk väl att det var en ganska försumbar summa (1000 kr vardera, om jag inte missminner mig). Stridsfrågan rörde vad man skulle göra med pengarna - närmre bestämt om de skulle tillfalla de tävlande (varav jag var en) eller hela språkgruppen på skolan (ca 20 i varje grupp). Jag och min då mycket gode vän som ingick i det franska laget såg det genom två helt olika glasögon. För mig var blotta tanken att dela med mig till övriga gruppen - som inte hade deltagit i tävlingen - närmast absurd, medan min vän såg det som ganska naturligt att man efter en språktävling fördelade segerkakan mellan alla deltagare i språkgruppen, inom vars ramar man trots allt inhämtat majoriteten av sin språkkunskap. Jag vägrade emellertid ge med mig: hur kunde någon annan än jag och min lagkamrat ha rätt till priset? Det var ju tack vare vår insats det överhuvudtaget fanns i vår ägo.</div>
<br />
Huruvida två tonårsgrabbars högtravande gnabb om detta är intressant tål att ifrågasättas, men hur man väljer att formulera detta för sig själv får vittgående konsekvenser. I exemplet med språktävlingen tyckte jag mig hävda äganderätt till något jag hade arbetat mig till - stöld vore det snarare att tvingas dela med mig av det till andra som inte lagt ner samma (eller något) arbete. För min vän var det snarare en fråga om hur vi skulle förfoga över pengarna på ett sätt som var rättvist och bejakade det faktum att vi var där som representanter för en grupp. Som han såg det var vi snarare privilegierade såtillvida att vi blivit utvalda att representera gruppen. En eventuell vinst tillhörde därför gruppen snarare än enbart de tävlande, helt enkelt eftersom det rimmade bättre med grundläggande rättviseideal gällande fördelning av medel.<br />
<br />
Att folk har olika syn på dessa frågor vet dock alla som någonsin ägnat frågan om beskattning och rättfärdigheten däri en halvmesyr till eftertanke. En mer intressant fråga är: <u>varför</u> drog jag och min vän helt olika slutsatser efter att ha inhämtat samma belöning för samma insats?<br />
<br />
Ett svar erbjuds kanske av Thomas Sowell. I sin bok <i>A Conflict of Visions: Ideological Origins of Political Conflict</i> (William Morrow, 1987) försöker han förklara det besynnerliga faktum att vi ofta kan placera en persons politiska åsikter tämligen träffsäkert på grundval av ganska lite information. Beskriver någon sig som "social aktivist", "frihetsförsvarare" eller "fosterlandsvän" får vi ganska snabbt en bild av persons ställningstaganden i frågor om hur samhället bör styras, vilka rättigheter en individ bör ha visavi staten, frågor om olika friheter etc. Förklaringsmodellen som Sowell erbjuder säger att människor, generellt sett, antingen har en "constrained" eller "unconstrained" grundsyn, något som genomsyrar synen på lag och rätt, social rättvisa, kunskap, jämlikhet o.s.v. Hädanefter kallar jag dessa för den <i>begränsade</i> (constrained) och den <i>obegränsade </i>(unconstrained) synen. Enligt Sowell är dessa synsätt inte bara avgörande för hur vi betraktar människan, utan även grupper, samhällen och mer abstrakta koncept som t.ex rättvisa och rättigheter, närmast som ett filter som vi tar in all information om världen genom.<br />
<br />
Utmärkande för den obegränsade synen är dels en uppfattning om människan som en varelse som hushåller med en enorm inneboende potential till förbättring och utveckling, dels en syn på <i>resultat</i> som varande av överordnad betydelse. Det sista sammanfattas väl av devisen "ändamålen helgar medlen". Följaktligen insisterar dess följare ofta på snabb, radikal förändring av det som inte tycks fungera i nuläget, och menar att det viktigaste är att uppnå ett rättvist resultat. Vägen dit må vara kantad av en del avtrampade tår, men om det är rättvisans pris må så vara hänt. <br />
Social rättvisa, där människan definieras som subjekt, trumfar övriga rättigheter (t.ex. äganderätten) där subjektets rättigheter ställs mot objektets (egendomens). Därutöver har alla människor ett moraliskt ansvar för sina medmänniskor, ett ansvar som det är av yttersta vikt att man visar sig mogen. Skulle så inte vara fallet är det fullt befogat att en tredje part - en Leviatan, med Hobbes ord - ser till att genomdriva det åt en.<br />
<br />
Den begränsade synen är av strikt motsatt uppfattning. Människans förmåga är av naturen begränsad: vi kan inte alltid föreställa oss konsekvenserna av vårt agerande, och har därmed endast viss förmåga att plötsligt och effektivt genomdriva övergripande förändringar. Om förbättring ska uppnås måste vi vara ödmjuka inför det faktum att vi vet långt ifrån allting, och bör varsamt testa olika metoder för att nå fram till önskvärt slutresultat. <i>Processen</i> snarare än resultatet är här av överordnad betydelse. Följaktligen ser man samhället på ett mer organiskt vis, där alla delar interagerar med varandra och pö om pö når fram till ett slutresultat som är bättre än det senare. Edmund Burke, t.ex, <a href="http://www.econtalk.org/archives/2014/05/yuval_levin_on.html">ansåg på sin tid att England</a><span style="color: #b45f06;"> </span>förvisso hade mycket utvecklingspotential, men att situationen under hans livstid var vida bättre än föregående århundraden. Detta var resultatet av att man byggde vidare på det som tidigare generationer hade lagt grunden för, och på så vis sakta men säkert förändrade saker till det bättre. Plötslig och svepande förändring - som innebar ett kullkastande av rådande ordning snarare än modifiering av densamma - var en garanti för undergång (eller totalitarism, som F.A Hayek ansåg).<br />
<br />
Nyckeln, som Sowell understryker gång efter annan, är det skilda fokuset på <i>resultat</i> å en sidan, och <i>processer, </i>å den andra. Ta påståendet: "Om det finns ett övre tak för hur stor inkomst människor kan disponera, är det inte rättvisare att fördela överskottet bland dem som saknar medel?" För den obegränsade, med sitt fokus på moraliskt ansvar och social rättvisa, är detta inte bara ett rimligt påstående, utan närmast ett imperativ. Resultatet - ekonomisk och social jämlikhet - är det ändamål som helgar medlen - som i det här fallet är att staten hävdar äganderätt till en del av höginkomsttagarens lön. Blotta tanken om en rätt till ägande av medel som kan gynna flera är absurd: egentligen finns det ingenting som vi faktiskt äger. Kombinera detta med synen på förändring som något som kan ske plötsligt, och att man tillskriver människor en enorm potential att realisera storslagna mål, så får du t.ex. Olof Palme som försvarar en 90-procentig skattesats för Björn Borg med <a href="http://www.svtplay.se/video/10355113/56-orna-en-historia-om-sverige/56-orna-en-historia-om-sverige-avsnitt-1"><span id="goog_223223142"></span>"Han har tillräckligt med pengar ändå"<span id="goog_223223143"></span></a>.<br />
<br />
För den begränsade är detta raka motsatsen: genom att konfiskera någons pengar underkänner man legitimiteten i processen som genererat inkomsten - arbetet - och säger sig dessutom veta bättre än individen var dennes medel ska gå. Den begränsade ser inte distinktionen mellan och värderingen av subjekt och objekt som relevant: <u>min</u> rätt till <u>mina</u> pengar bör värnas i samma utsträckning som någon annans rätt till en viss mängd pengar. Att privilegiera en grupp på en annans bekostnad är själva definitionen av orättvisa. Rättvisa som motiveringen för åtgärden talar således för döva öron här: att göra åverkan på någons äganderätt och inkräkta på processerna som åstadkommer förändring är att leka med elden eftersom vi omöjligen kan veta vad sådan sådana plötsliga och omfattande ingrepp kommer leda till. <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/02/antonin-scalia-originalist-textualist.html">Lag</a>, rätt och ordning är känsliga institutioner som vi inte under några omständigheter bör ha rätt eller möjlighet att upphäva för något förment noblare mål.<br />
<br />
Om vi nu applicerar detta på min anekdot från språktävlingen i nionde klass kanske bilden klarnar något. Mitt fokus var närmast entydigt på processen: det faktum att <u>jag</u> tävlade och vann ett pris som var ett resultat av <u>min insats</u>. Min kompis såg annorlunda på det. Att han hade särskild rätt till pengarna framför andra var inget som slog honom, vilket man skulle kunna förklara (åtminstone delvis) med att han tillskrev processen ringa betydelse för den fråga vi nu stod inför. I hans obegränsade värld fanns det knappt någon fog att hävda äganderätt till prispengarna; att fördela dem enligt sociala rättviseprinciper var inte det enda rätta, utan snarare det enda naturliga.<br />
<br />
Tilläggas bör, att processen i sig tycks ha ett emotionellt värde för många som kan sorteras in i det begränsade facket. Att neka folk dels att skörda frukterna av sin sådd, dels från att få själva delta i processen, är att göra dem en stor otjänst. Detta resonemang kan vi se reflekterat i uttalanden som "Det är bättre att arbeta för sina pengar än att enbart få bidrag för att göra ingenting", där processfokuset kastar sin långa skugga över tankegången. Människor som upphöjer "arbetet" till något utöver en överlevnadsfråga, som tillskriver arbetet en förmåga att skapa människovärde, delar förmodligen i regel det begränsade synsättet. Följaktligen tar man för givet att arbetet är det som håller samhällets kugghjul smorda, och som skänker mening till individen. I en tidsålder då enbart lönearbete anses ha värde som "genuint" arbete kan detta sätta mentala fälleben för en utveckling av den ekonomiska politiken i en tidsålder med vitt skilda förutsättningar. <br />
Den obegränsade landar här i en helt annan slutsats, eftersom processen är ointressant, enkom resultatet är relevant. Om det är möjligt att minska arbetstiden - eller se till att någon får pengar utan att arbeta för dem - och därmed uppnå en önskvärd slutsituation så är det ens plikt att omsätta den möjligheten i praktiken. Hur detta uppnås är ointressant, det viktiga är att det görs. Eftersom människor har en enorm inneboende potential blir det logiskt följdriktigt att hävda att vissa har kommit längre på vägen mot "fullbordan" än andra - därmed har de också rätt att staka ut villkoren för den omvälvning som behövs. Om den existerande ordningen måste maka på sig må så vara hänt.<br />
<br />
Vad hände då med mig och min kompis? Just i det här fallet övertygade jag honom om att vi hade rätt till priset (generöst tilltaget om 500 kr vardera) framför övriga i respektive språkgrupp, men det var enbart ett litet slag. Senare profilerade han sig som en mycket välresonerad och talför marxist inom Ung Vänster, emedan jag fortsatte uppröras i min avskildhet över tanken på att andra inte enbart ska skörda frukterna av arbetet jag lägger ner, utan även ha rätt till inkomsterna från fruktförsäljningen. Vissa berg låter sig inte ruckas.Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-65329947716020451512016-09-23T03:30:00.002-07:002016-09-23T03:30:14.543-07:00Övervakningsgrodan, apropå SkånetrafikenDen så kallade smarta mobiltelefonen fortsätter att byggas ut som den bästa övervakningsmaskinen makten någonsin haft. <a href="http://www.hd.se/2016-09-22/skanetrafiken-byter-betalsystem-ett-blipp-med-mobilen-ersatter-jojokortet">Nu ska Skånetrafiken fasa över betalsystemet för kollektivtrafiken till att betalas via mobilbiljetter</a>. Redan tidigare kunde t.ex. NSA se precis var de flesta befinner sig genom att suga åt sig datan om GPS-positionering samt hur man är uppkopplad till mobilnätet. Nu får de ännu ett sätt att spåra oss, nämligen genom att lagra vilka resebiljetter vi köper.<br />
<br />
Idag är det tydligt att vi har en samhällsvid rörelse mot att förlänga våran fysiska existens med s.k. smartphones. I praktiken blir vi långsamt cyborger. Om detta i sig kan man orda, men det är inte mitt mål idag. Just nu vill jag belysa farorna med hur vi genomför denna resa mot cyborgi.<br />
<br />
Vi utvidgar vår existens på ett otroligt osäkert sätt. Givet det sätt vi behandlar våra "mobiltelefoner" idag så kommer de att ha potentialen att vara totala spårningsmaskiner, givet att det inte dyker upp någon teknisk innovation som jag inte kan föreställa mig. Det måste skickas och lagras data, och när det skickas och lagras data, så kan den spåras. Det finns saker vi kan göra för att försvåra spårningen, till exempel genom stark kryptering av all kommunikation, fri <a href="https://www.gnu.org/philosophy/free-software-even-more-important.html">mjuk</a>- och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=L-LQ7SBnic0">hårdvara</a>, eller anonymitetsrouting som <a href="https://www.eff.org/deeplinks/2014/06/why-you-should-use-tor">TOR</a>. Det finns säkert en hel del andra saker som jag inte tänkt på just nu.<br />
<br />
Varför sker denna utveckling i ett så osäkert tecken? Det finns tre stora faktorer, tänker jag mig:<br />
<br />
1. <b>Okunskap, ointresse, uppgivenhet</b><br />
<br />
Hos den stora allmänheten finns en stor okunskap. Det är delvis på grund av att att detta är ett emergent problem från ganska komplex teknik; det finns svårigheter med att sätta sig in i det ordentligt.<br />
<br />
Det är också på grund av ett visst ointresse. Vid införandet av FRA-lagen 2008 fanns det en ganska livlig debatt i Sverige, men sedan har den debatten dött. När FRA prickats för brott mot FRA-lagen blev det ingen allmän uppståndelse; när det öppnades för att <a href="https://blog.brokep.com/2016/06/03/varfor-lollar-vi-at-expertisen/">polisen skulle få tillgång till biobanksregistret</a> blev det ingen allmän uppståndelse; när datalagringsdirektivet infördes blev det ingen allmän uppståndelse; när det visade sig att EU-domstolen dömt att datalagringsdirektivet <b><i>bryter mot de mänskliga rättigheterna</i></b> blev det ingen allmän uppståndelse. Det är svårt att inte komma att tänka på parabeln om hur man ska koka en groda - långsamt, då den successivt anpassar sig; eller kanske på en dikt om nazisterna:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.</blockquote>
</blockquote>
Ofta talas det om att "jag har rent mjöl i påsen" som bevekelsegrund för ointresse; synd då om de som makten bedömer inte har rent mjöl i sin påse, som kanske <a href="http://www.dn.se/om/registreringen-av-romer/">romerna</a>. Att inget av de stora politiska partierna är intresserat av frågorna som diskuteras här blir självklart vid läsning av punkt 3.<br />
<br />
Detta har, i min bedömning, lett till en viss uppgivenhet. Dels från folket, som känner att det är omöjligt att stoppa övervakningen - en slags <a href="https://copyriot.se/2015/02/22/vem-styr-teknikutvecklingen-vill-manniskorna-styra-den-varfor-liknar-tekniken-en-naturkraft/">teknisk </a><a href="https://copyriot.se/2015/08/01/piratstreamingen-i-mediehistorien/">determinism</a>, och dels från de som företrätt motståndet mot övervakning, som har upplevt att uppförsbacken man kämpar i bara blir brantare.<br />
<br />
2. <b>Incitament från företagsvärlden</b><br />
<br />
Från de företag som tillverkar våra spårningsmaskiners sida, så <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/kriget-mot-universaldatorn-del-3.html">bygger de proprietära, slutna system som syftar till att kontrollera vårt handlande och se till att vi inte kan göra vad vi vill</a>. De tar genom detta kontroll över vår existens, och till och med själva vår kropp om cyborgin fullbordras. Genom att ha total kontroll över vårt handlandes möjligheter så är de fria att från skuggorna (eftersom vi inte kan inspektera deras program) <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/05/berkelys-moderna-relevans.html">disciplinera oss till lydiga subjekt</a>. De har incitament att göra detta, eftersom det är det ena beprövade sättet att tjäna pengar på i den värld de verkar i. <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/09/de-nya-horlurarna-till-iphone-visar.html">Apple är världsledande inom detta</a>. Det andra sättet att tjäna pengar på är att sälja data om användare. Google eller Facebook får antas vara världsledande inom detta. Deras profit bygger direkt på spårbarheten och övervakningen.<br />
<br />
3. <b>Incitament från politikervärlden</b><br />
<br />
Makthavare har i alla tider velat övervaka sina medborgare så mycket som möjligt. Folket är farligt för den som sitter överst i pyramiden. Det finns också mer moraliskt neutrala incitament, i form av en övertro på övervakning som lösning på sådant som skapar politisk risk, t.ex. terrorism eller grov brottslighet. Lanserar man övervakning så ser det ut som att man gör något åt problem som är mer svårhanterliga i verkligheten. Det finns andra fördelar för makthavarna att massövervaka, så som spioneri mot andra stater, t.ex. De senaste decennierna har de moderna staterna byggt upp ett övervakningssystem som Stasi bara kunnat drömma om. NSA vet mer om en genomsnittlig svensk än vad Stasi visste om en genomsnittlig tysk, bara de bemödar sig med att titta efter i sina gigantiska databaser.<br />
<br />
När dessa tre krafter<i> </i>strålar samman får vi en mycket dyster utveckling för mänskligheten, där vi förvandlas till förslavade robotar i stat-kapital-alliansens intressen. För att motverka detta krävs ett antal saker:<br />
<br />
<ul>
<li><a href="http://www.piratpartiet.se/">Politiskt motstånd mot den statliga massövervakningen</a></li>
<li><a href="http://internet-anonymity.com/tor-browser/">Civilt motstånd mot spårningen</a></li>
<li>Politiskt motstånd mot skapandet av nya feodalstater i form av Apple-land och Googlestan</li>
<li><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/GNUnet">Civilt motstånd mot inhägningar</a></li>
</ul>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-66009837284561294762016-09-15T13:34:00.002-07:002016-09-15T13:34:09.396-07:00De nya hörlurarna till iPhone visar digitaliseringens faror<div class="MsoNormal">
Digitaliseringen – att göra digitalt det som var analogt –
är en viktig del av den produktivitetstillväxt som kännetecknar vår samtid och
framtid. Datan är den nya oljan och det som smörjer informationsekonomin. Utan
stora mängder data kan inte Googles bilar köra på egen hand, för att ta ett
exempel. Det är viktigt att digitaliseringstrenden fortsätter och att mycket
data tillgängliggörs fritt och i interkompatibla format; i dagens samhälle är
det otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att veta vem som kommer finna
användning för den data som offentliggörs. Att Aaron Swartz skulle finna
samband mellan ekonomiskt stöd till juridiska forskningsprojekt och resultat
som stödjer bidragsgivarna var svårt att förutsäga på förhand. Det
möjliggjordes av tillgänglig data.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Med det sagt så måste digitaliseringen genomföras på ett
korrekt sätt. Att konvertera allting till byte är inte nödvändigtvis en god väg
framåt. Att digitalisera sjukjournaler är ett typiskt exempel på något som
måste göras med yttersta försiktighet, då den digitala informationens främsta
karakteristika är hur enkel den är att reproducera och kopiera. Sjukjournaler
är av sådan karaktär att de av nödvändighet behöver vara svåra att reproducera,
eftersom de innehåller känslig information. Att digitalisera sjukjournaler
måste göras på ett sådant sätt att reproduktionen begränsas, till exempel genom
att inte låta dem finnas på någon dator uppkopplad till internet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nyligen kom nyheten om att nästa iPhone inte kommer att ha
ett analogt ljuduttag, som man alltid haft, utan att man istället kräver att
användaren nyttjar trådlösa hörlurar eller de lurar som kommer med produkten
som istället ansluts till laddningsuttaget i telefonen. Med andra ord så har
Apple digitaliserat ljudsystemet som hör till dess telefoner.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det kan synas vara oskyldigt nog i sig och bara vara ett
tecken på att Apple inte tror på sladdar framöver. Men det finns mer under
ytan. Ett digitalt uttag möjliggör för Apple att använda så kallad Digital
Rights Management, inskränkningar i tekniken som möjliggör kontroll över hur
den används. Enligt amerikansk lag är det olagligt att försöka <i>kringgå</i> DRM, eller ens att berätta för
någon annan hur man skulle kunna kringgå DRM. Detta alldeles oavsett syftet med
att kringgå DRM. Till exempel är det olagligt att modifiera videoformat så att
färgblinda kan få se videor anpassade för dem.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
DRM hindrar inte bara lagliga modifieringar av tekniken för
tillgänglighet och bekvämlighet. DRM hindrar också kringliggande innovationer –
med analoga uttag för ljud på iPhone har det kunnat byggas verktyg för att mäta
blodtryck; det hade varit mycket svårare med ett DRM-system på plats, eftersom
man då troligtvis behövt licens från Apple (som krävs vid användning av
laddningsuttaget). Hade DRM funnits så hade inte portabla mediespelare som iPod
eller mp3-spelare kunnat utvecklas. DRM ger Apple veto-rätt över vad som kan
kopplas ihop med deras telefoner. De kan till exempel utnyttja det för att
tvinga hörlurstillverkare att betala dem licensavgifter för att hörlurarna ska
fungera med din telefon. De skulle kunna tvinga samma tillverkare att göra så
att deras hörlurar inte fungerar med konkurrenter till Apples produkter. Apple-hörlurar
blir en separat marknad från hörlurar, vilket stör de positiva
marknadskrafterna. Givet att vi vill ha konkurrens och innovation så är DRM
dåligt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Att stänga in de digitala signalerna i DRM öppnar även för
säkerhetsproblem för iPhonen. </div>
<div class="MsoNormal">
Ljudgränssnittet för iPhone går åt två håll; en
bugg i systemet möjliggör för den som hittar buggen att aktivera mikrofonen på
ditt headset och avlyssna dig när som helst. Eftersom det är olagligt att ens
försöka kringgå DRM så kan inte fristående säkerhetsforskare undersöka ifall
det finns sådana säkerhetshål, och om de gör det så kommer de inte att meddela
det, då de riskerar fängelsestraff. Ett aktuellt exempel är att den hackare som
tog fram beviset för att döma Steubenville-våldtäktsmännen står inför en möjlig
fängelsetid på 16 år för att han kringgått mjukvarusäkerhet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Digitaliseringen ska syfta till att frigöra data för
forskning, innovation och kunskap, inte att låsa in produkter, hämma konkurrens
och ta ifrån människor makten över sina produkter. Digitaliseringens potential
till förbättringar riskerar att kapas av de företag som låser in datan. Vad man
kan göra med sin hårdvara ska begränsas av teknikens begränsningar, inte
tillverkarens önskemål; makten ska ligga hos individen och inte hos
företagskarteller.<o:p></o:p></div>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-92071219879948129742016-09-09T10:59:00.001-07:002016-09-12T03:16:51.388-07:00Upphovsrätten är fascistoidJag ser fascismens essens i en allians mellan en starkt militariserad stat och en kartell av storföretag, som står skrivet på wikipedia: <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fascism">"Den fascistiska rörelsen betonade polismakt och ordning på bekostnad av demokrati och frihet, och en korporativ (dock icke-demokratisk) ekonomisk politik."</a><br />
<br />
<div>
Fascismen karakteriseras alltså av:</div>
<ol>
<li>Elitstyre</li>
<li>Stark polismakt med vittgående befogenheter</li>
<li>En reglerad, <a href="https://copyriot.se/2012/06/26/visionen-om-den-korporativa-staten-muspolek-5-2/">korporativistisk</a> politk</li>
<li>En rädsla för individens makt</li>
<li>En rädsla för frivilliga, ideella sammanslutningar (t.ex. fackförbund i fascismens tidiga dagar i Mussolinis Italien)</li>
<li>Skapande av nationell identitet</li>
</ol>
Jag kommer nedan visa på vilket sätt den nuvarande situationen kring upphovsrätt antingen ger upphov till eller är ett karaktärsdrag hos en modern fascistisk rörelse.<br />
<br />
<br />
1. Elitstyret i fråga om upphovsrätten i modern tid har gett avtryck på flera olika vitt skilda platser. Ett exempel är försöket till att driva igenom SOPA i USA, stoppat av en folkrörelse som till slut blev för stor för makten. Trots att SOPA stoppades så har man försökt driva igenom samma principer via andra medel, så som "frihandels"-avtalen <a href="https://edri.org/ttip-good-samaritan-meets-trojan-horse/">TTIP</a> <a href="http://www.infoworld.com/article/3004914/government/tpp-trade-pact-spreads-sopa-like-censorship-worldwide.html">och</a> <a href="http://www.exposethetpp.org/TPPImpacts_InternetFreedom.html">TPP</a>, rättsfall mot Google, och genom att <a href="http://schedule.sxsw.com/2016/events/event_PP48791">utnyttja ITC</a>. Man försökte också driva igenom <a href="https://christianengstrom.wordpress.com/2012/08/08/hur-vi-vann-acta/">ACTA</a> i EU, något som stoppades tack vare massprotester med stora bidrag från bl.a. de svenska <a href="http://aktivism.piratpartiet.se/foa-jagstoppadeacta/">piratpartisterna</a> i EU-parlamentet. Ett annat att när den svenska demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke ska diskutera upphovsrättens implementering vid <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4416&artikel=6512181">rundabordssamtal</a> så bjuds bara de företag som gemensamt lobbar för hårdare lagstiftning in, och inga grupper som representerar civilsamhällets eller individernas intressen. Ett tredje exempel är hur svenska staten står fast vid sin implementering av Datalagringsdirektivet, trots omfattande <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=5021704">protester</a> från folket och ett <a href="http://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2014-04/cp140054en.pdf">totalt fördömande</a> från EU-domstolen, som menar att det bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ett fjärde exempel är hur EU-kommissionen totalt bortsett från de största folkliga opinioner den någonsin fått in via sitt opinionssystem och väljer att <a href="https://juliareda.eu/2016/08/copyright-reform-another-acta/">istället för att införa saker som panoramafrihet och länkfrihet gå mot det system som upphovsrättsindustrin vill ha</a>.<br />
<br />
<br />
2. Att polisen fått ständigt utökade befogenheter under 2000-talet handlar givetvis inte bara om upphovsrättsliga frågor, utan väldigt mycket om det så kallade kriget mot terrorismen. Men dessa krig lyder under samma <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/piratkopieringens-undantagstillstand_25.html">undantagskaraktär</a>. Men även i direkt anslutning till upphovsrättsliga frågor har polisen fått större befogenheter, och kanske framför allt så lobbar storföretagen och regeringen för ännu större diton, i form av <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6430422">hemlig dataavläsning</a>, <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/lofvens-statliga-trojaner-vacker-fragor/">statliga trojaner</a> och <a href="http://computersweden.idg.se/2.2683/1.647232/krav-krypteringsfrihet">förbud mot effektiv kryptering</a>, samt att ge Polisen ytterligare <a href="http://computersweden.idg.se/2.2683/1.420719/beatrice-ask-fra-ska-fa-signalspana-at-polisen">allmän avlyssningsmöjlighet</a>. Ofta införs dessa direktiv under täckmanteln att det handlar om att bekämpa terrorism, men vi vet med erfarenhet från 2000-talet att <a href="https://www.bahnhof.se/press/press-releases/2016/05/19/fildelning-i-topp-nar-polisen-utreder-brott-pa-internet">det vanligaste målet för dessa tvångsåtgärder är fildelning</a> av upphovsrättsskyddat material. Under 2000-talet har övervakningsapparaten exploderat i västvärlden i allmänhet och så även i Sverige, med införande av bl.a. FRA-lagen och Datalagringsdirektivet. <br />
<br />
<br />
3. Upphovsrätten är i sig en rätt att med våld upprätthålla ett monopol, sanktionerat av staten. Den som får upphovsrätt till ett verk får av staten ensamrätt att framställa exemplar av detta verk, med hot om våld vid brott mot detta. Upphovsrättens ursprung är alltså starkt korporativistiskt. Den upphovsrätt vi känner idag, med närliggande rättigheter och föreningar som IPO, <a href="http://www.elgaronline.com/view/journals/qmjip/5-3/qmjip.2015.03.05.xml">formades starkt av det fascistiska Italien på 30-</a>talet. Målet med korporativism är att sätta fria marknader ur spel och låta vissa företag företräda monopolitiska branscher i samarbetet med staten. Upphovsrättens essens är att sätta den fria marknaden ur spel, och med åren har monopoltendenserna hos upphovsrättsindustrin blivit allt tydligare, med sammanslagningar av storföretag och total dominans från de stora spelarna, <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/the-pirate-bay-den-nya-punken/">som kan beställa kriminella utredningar</a> utomlands av sina statliga företrädare, med målet att sätta konkurrenter ur spel. Ständigt försvaras den upphovsrättsliga politiken med att man ska skydda kulturbranschen, men då menar man bara de företag som gynnas av politiken.<br />
<br />
<br />
4. Med hjälp av upphovsrätten hålls individen på plats. <a href="http://infringementnation.com/">Vi är alla upphovsrättsförbrytare</a>, och när staten vill komma åt en individ för disruptiva aktiviteter så kan detta utnyttjas, så som i fallet med Aaron Swartz. En fri kultur hade satt individen i centrum, med dess förmåga till reproduktion, remixning, rekombination och fritt skapande. Detta är en maktfarlig kultur. Istället vill man ha en profitvänlig kultur. Upphovsrättsfrågan är även relaterad till <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/kriget-mot-universaldatorn-del-1-mental.html">frågan </a><a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/kriget-mot-universaldatorn-del-2_31.html">om </a><a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/kriget-mot-universaldatorn-del-3.html">universaldatorn </a>och makten över sin egen dator; genom att mjuka upp oss för DRM och liknande hål i våra datorer inom mediabranschen så kan man på sikt ta den makt ifrån individen som universaldatorn utlovade.<br />
<br />
<br />
5. Upphovsrättsindustrin och dess lierade vill föra en kulturpolitik som premierar kommersiellt producerad kultur i de monopolitiska företagens regi. Bland annat genom stark upphovsrätt och <a href="http://copyriot.blogspot.se/2006/02/kontrollberoende-skivjttar-hotas-av.html">höga trösklar</a> för att skapa plattformar för fri kultur (se angreppen mot YouTube och liknande plattformar, just för att de ger användare fria tyglar). <a href="https://web.archive.org/web/20090325093847/http://copyriot.se/2009/02/27/det-svenska-musikundret-papper-till-ekonomhistorikermotet">En annan kulturpolitik hade istället riktat pengar till de platser där musiken skapas ideellt, t.ex. genom stöd till kulturhus eller starkare rättsligt stöd för YouTube.</a> En utförlig analys av hur den fascistiska kulturpolitiken kan se ut finns <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/mp-och-kulturpolitk.html">här</a>. Att man är rädda för sammanslutningar av människor och deras makt visas tydligt i just att man gömmer förhandlingarna om upphovsrätten bakom krånglig lagtext och hemlighetsstämplade förhandlingar, som beskrivet i punkt 1.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/mp-och-kulturpolitk.html">"Istället för att främja en decentraliserad, fri och öppen kulturvärld så styr MP mot en centraliserad, statligt godkänd, censurerad och styrd kulturvärld. "</a></blockquote>
<br />
6. Från svenska regeringars (både socialdemokratiska och borgerliga) håll har det förts <a href="https://copyriot.se/2014/10/14/ersatt-musikexportpriset-med-ett-importpris/">en aktiv politik</a> för att färmja vad man kallat det svenska "musikexportundret". Först för dess trodda ekonomiska framtid, sen för att det skulle vara en viktig del av att skapa det "svenska varumärket". Detta ter sig som en <a href="https://web.archive.org/web/20090616082249/http://copyriot.se/2009/06/13/nationella-varumarken-och-dess-baksidor">postmodern nationalism</a>, där målet är att skapa ett varumärke genom kulturnäringen som <a href="https://web.archive.org/web/20081220211925/http://copyriot.se/2008/12/19/lagg-ner-regeringens-musikexportpris/">ska hjälpa andra storföretag med koppling till svenska staten att sälja produkter utomlands</a> och sprida "<a href="https://copyriot.se/2015/03/23/vad-har-max-martin-gjort-for-sverigebilden-vad-har-spotify-gjort-for-svensk-musik/">en positiv bild av Sverige</a>". Storföretag som t.ex. <a href="https://web.archive.org/web/20090628003846/http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3039479.svd">IKEA har nyttjat det "svenska varumärket"</a> för att öka sin försäljning. <a href="https://web.archive.org/web/20090322182418/http://copyriot.se/2009/03/21/upplevelseindustrin-lever-ace-of-base-snart-storre-an-volvo/">Genom PR-arbete och vacklande akademisk hederlighet</a> har man lyckats att sammansmälta den s.k. upplevelseindustrin med upphovsrättsindustrin; kanske ett tidigt led i <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/kriget-mot-universaldatorn-del-1-mental.html">kampen om MRM</a>. Det är också så att denna trend har drivit fram de orimliga direktiven på upphovsrättens område från EU - <a href="https://copyriot.se/2010/02/27/postmoderna-femarsplaner/">IPRED var t.ex. en del av Lissabonstrategin som skulle göra EU till en "dynamisk kunskapsbaserad ekonomi</a>".<br />
<br />
<br />
Sammantaget menar jag att de sex punkterna ovan visar att den moderna upphovsrättspolitiken är fascistoid till sin natur, och behöver överges.<br />
<div>
</div>
Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-83590046822746233112016-09-06T13:54:00.001-07:002016-09-06T13:54:25.135-07:00Sannolikhet och våldtäktsilska<div dir="ltr">
Vi tittar på statistiken över 2015. Då hade vi i Sverige 18100 anmälda sexualbrott (https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html) och 3807069 män över 20 år. En siffra jag sett på andelen män bland sexualbrottsmisstänkta är <a href="https://gendertruce.wordpress.com/tag/mans-vald-mot-kvinnor/">98%</a>. Den känns rimligt hög för att nyttja.</div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div dir="ltr">
Låt oss anta att sexualbrott bara utförs av personer över 20 år, samt att varje person bara begår ett sexualbrott om året, bara för enkelhetens skull. Då är sannolikheten att en given man också är sexualförbrytare 18100*0.98/3807069 = 0,0047, vilket ungefär är 1/215. Med andra ord så är sannolikheten mindre än en halv procent. </div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div dir="ltr">
Då kan man säga att ja, för varje dylik man jag möter kanske chansen är 1/215 att den också är en sexualförbrytare, men jag möter fler än 215 stycken män varje dag!</div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div dir="ltr">
Här är det viktigt att särskilja två saker: sannolikheten för att en given man också är sexualförbrytare och sannolikheten för att <i>någon man i en viss grupp</i> är en sexualförbrytare. Om jag gått förbi 214 män som inte varit sexualförbrytare så är inte sannolikheten för att den 215e är det 1, utan 1/215, som innan. Detta är en applikation av den så kallade "<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Gamblers_fallacy">gambler's fallacy</a>". Däremot så är sannolikheten att någon man i en given grupp på 215 stycken också är en sexualförbrytare i detta fallet <a href="http://www.wolframalpha.com/input/?i=(2^215-(214%2F215)^215)%2F(2^215)">0.9999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999999930298308033089582349655337807102719957925547129</a>..., med andra ord mer eller mindre 1.</div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx5b15qD9eHIFn5p1KnbGkB45Jmt0sdQJUzo1jlIhyphenhyphen7pumuVbUXGQsXijwJOeufDnTnRt5iPwcFYSwM882fCRH1_m_drbx-5PWwz5PJPysU67qjHbSccl1n56mkJeLgGyiwpQUzPpu7dZF/s1600/sannolikhet.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="152" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx5b15qD9eHIFn5p1KnbGkB45Jmt0sdQJUzo1jlIhyphenhyphen7pumuVbUXGQsXijwJOeufDnTnRt5iPwcFYSwM882fCRH1_m_drbx-5PWwz5PJPysU67qjHbSccl1n56mkJeLgGyiwpQUzPpu7dZF/s400/sannolikhet.png" width="400" /></a></div>
<div dir="ltr">
Vad är då sannolikheten att en given kvinna är sexualförbrytare? Det blir 18100*0.02/4920051 = 0.00007, vilket är ungefär 1/14500. Detta är betydligt lägre än siffran vi tog fram för män, nämligen 1/215, men båda siffror är så små att skillnaden inte spelar så stor roll. Till exempel är sannolikheten för att du ska skadas i trafiken ett givet år <a href="https://www.ida.liu.se/~732G60/project/Grupp1.pdf">ungefär hälften</a> av sannolikheten att en given man du möter är en sexualförbrytare. Med tanke på att jag räknat ganska hårt så vore det inte orimligt om dessa sannolikheter i verkligheten är ganska nära varandra (<a href="http://www.metro.se/nyheter/experterna-slar-hal-pa-sex-myter-om-valdtakter/EVHpan!o05P72UAYeqY/">2014 var det totalt 2400 människor som misstänktes för sexualbrott</a>). Man kan också jämföra med sannolikheten för att någon med utländsk bakgrund har misstänkts för sexualbrott, nämligen<a href="https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/1371914727881/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf"> 0.0049</a> (rapport från BRÅ som gällde 1997-2001). Detta är alltså ungefär samma sannolikhet som den vi fann för män tidigare, och all argumentation här vad gäller män och sexualförbrytare är applicerbar på debatten om invandrare och sexualbrott; ingetdera är en bra prediktor.</div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div dir="ltr">
Vi avgjorde tidigare att 98% av sexualförbrytare är män. Det betyder att sannolikheten för att en given sexualförbrytare också är man är 98/100, eller 0,98. Det är alltså mycket rimligt att utgå ifrån att en sexualförbrytare också är man.</div>
<div dir="ltr">
<br /></div>
<div dir="ltr">
Man ska inte blanda ihop dessa sannolikheter - sannolikheten för att x är en sexualförbrytare givet att den är man (0.0047%) och sannolikheten för att x är en man givet att x är en sexualförbrytare (98%). Att nästan alla sexualförbrytare också är män ger inte skäl för en allmän skräck för män. </div>
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/essensen-av-en-stereotyp-ar-sannolikhet_29.html">Att de är kontroversiella består i det faktum att de uttalar sig i känsliga frågor där man blandar ihop sannolikhet baserat på information (Person X är förmodligen av etnicitet Y givet information Z) och predestinering av en persons väsen baserat på en essentiell del av personligheten (Person X är av etnicitet Y, därför gäller förmodligen information Z)</a></blockquote>
Så skrev Magnus på Tanketourettes nyligen, och essensen av detta citat är mycket applicerbart här. Det är en rimlig stereotyp av sexualförbrytare att de är just män (person x är förmodligen man givet att den är sexualförbrytare), medans stereotypen av män att de är sexualförbrytare (person x är förmodligen sexualförbrytare givet att den är man) är orimlig, precis som stereotypen av invandrare att de är sexualförbrytare är orimlig.<br />
<br />
Det är på grund av sammanblandning av de två konditionella sannolikheterna för män och sexualförbrytare som diskussionen kring "inte-alla-män" och "visst-alla-män" blir så sned. Den ena sidan åberopar sannolikheten 0.98 för att en sexualförbrytare är man för att visa att det är något manligt med sexualbrott, medans den andra sidan åberopar sannolikheten 0.0047 för att en man är sexualförbrytare för att visa att det inte är rimligt att göra en stereotyp av män som sexualförbrytare.<br />
<br />
Det kanske är rimligt att hävda att sexualbrott är något manligt på grund av just sannolikheten 0.98 ovan, men det är inte rimligt att hävda att man måste "vara rädd för alla män", på grund av sannolikheten 0.0047 ovan.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-71611487699236615352016-08-29T15:55:00.002-07:002016-08-29T16:02:08.040-07:00Essensen av en stereotyp är sannolikhetStereotyp är ett skällsord.<br />
<br />
Det sorteras in i samma kategori som reduktionism, determinism, essentialism och andra ord som är obegripliga för oinvigda, men bär på överraskande stark emotionell laddning när man rotar lite djupare. De negativa konnotationerna i ovanstående ord bottnar i att de uppfattas inte bara som statiska, oföränderliga, utan för att de på något sätt anses "låsa" människor till vissa roller, personlighetsdrag eller egenskaper. Denna instinktiva aversion mot att kategoriseras är lätt att förstå och sympatisera med: ingen vill klumpas ihop och förväxlas med en grupp eller åsikt vars analys eller slutsats man inte delar eller identifierar sig med. Som jag ser det bottnar denna kontrovers i en mycket välvillig straw man, där man aktivt bortser från vad en stereotyp är, samt vilken funktion den fyller, och missförstår sin egen eventuella roll i en stereotyps vara eller icke-vara.<br />
<br />
Essensen av en stereotyp, som jag ser det, är att det är en förhandsuppskattning som är användbar när den används som ett sätt att mäta sannolikhet för något. När jag säger att män är mycket <a href="http://www.brottsrummet.se/sv/brott-och-statistik"><span style="color: #b45f06;"><span style="color: #bf9000;">mer troliga att begå våldsbrot</span>t</span></a> ger jag uttryck för en förutsägelse: om en oidentifierad person begår ett brott är det sannolikt att vederbörande i fyra fall av fem är en man. Jag säger för den sakens skull inte att av fem män i ett rum återfinner man en brottsling: jag ger bara uttryck för en sannolikhet. Denna råkar kunna backas upp av empirisk och svårvedersäglig statistik, i Sverige av brottsstatistiska rådet.<br />
<br />
Men hur är det med stereotyper som baserar sig på intryck, känslor, intuition? Kanske är det de man främst vänder sig mot - den typ av deterministiska stereotyper som får folk att på förhand döma ut vissa folkgrupper som "kriminella", "våldtäktsmän", "töntiga" eller "barnsliga" (som epitetet <a href="https://mobile.twitter.com/DPRK_News/status/758409111025451008"><span style="color: #b45f06;">"generations of perpetual children"</span></a> om Pokémon Go-fantaster). Och kanske gör man rätt genom att alltid lyfta fram individen, och undvika stereotyper helt och hållet: att se på varje individ nyktert och utan fördomar för att sedan bilda sig en uppfattning om dem allteftersom, grundad på observation och erfarenhet.<br />
<br />
En vacker tanke, men i praktiken givetvis absurd om man drar den till sin spets - en person som baserar sin sociala interaktion på den typen av tumregler kommer förmodligen inte särskilt långt i livet. Faktum är att vårt tänkande inte bara lämpar sig för att "stereotypisera" - det förutsätter stereotyper, och en viss essentialism: att vi tillskriver vissa objekt och fenomen oföränderliga egenskaper, helt enkelt för att det är mycket lättare att snabbt tillgå den informationen i stressade situationer (att fundera på om en sabeltandad tiger egentligen är en bäver med filade framtänder hjälpte knappast ens chanser att överleva). Barn gör det från oerhört tidig ålder: en sjuåring som ser en mjukistiger med blekt päls och en man påsydd vägrar tillstå att det är ett lejon. Detta gäller framför allt "naturliga" objekt: människor, djur, växter (Pinker, s. 326). Vi gör detta för att det förvånansvärt ofta funkar, och den besparing vi gör avseende tid och energiåtgång är så betydande att det var ett byte som var väl värt den mentala kostnaden som uppstår när en stereotyp slår fel.<br />
<br />
Och förvånansvärt ofta slår de inte fel: mer ofta än inte har en stereotyp betydande bäring på hur det verkligen <a href="https://aeon.co/essays/truth-lies-and-stereotypes-when-scientists-ignore-evidence"><span style="color: #b45f06;">förhåller sig i världen</span></a>. Påståendet att stereotyper i regel är felaktiga visade sig inte ha någon typ av vetenskapligt observerad grund, alls. Man hade identifierat stereotyper som dåliga - eftersom de inte ger individen fritt spelrum - och därmed dragit slutsatsen att de måste vara felaktiga, något som visade sig vara en moralisk snarare än en vetenskaplig slutsats.<br />
Med detta inte sagt att stereotyper alltid stämmer, och att fördomar alltid förhåller sig otvetydigt till verkligheten - givetvis kan en stereotyp missbrukas eller skapas för diverse syften, men som ett grundläggande fenomen bör vi snarare vara tacksamma för att vi är utrustade med denna förmåga än tvärtom. Som Pinker skriver om essentialism:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Essentialism is behind the success of chemistry, physiology and genetics, and even today biologists routinely embrace the essentialist heresy when they work on the Human Genome Project (but everyone has a different genome!) or open up Gray's Anatomy (but bodies vary!)"</blockquote>
<br />
Att de är kontroversiella består i det faktum att de uttalar sig i känsliga frågor där man blandar ihop sannolikhet baserat på information (Person X är förmodligen av etnicitet Y givet information Z) och predestinering av en persons väsen baserat på en essentiell del av personligheten (Person X är av etnicitet Y, därför gäller förmodligen information Z). Om en person kommer från Rinkeby är det sannolikt att personen har föräldrar som inte är födda i Sverige; det är inte detsamma som att säga att en person med föräldrar födda utanför Sverige förmodligen kommer från Rinkeby, för att ta ett tämligen harmlöst exempel (en normalbegåvad läsare kan lätt se hur ovanstående exempel kan bli aningen mer kontroversiellt).<br />
<br />
Sannolikhet är svårt, och något vi ogärna hemfaller åt om vi inte måste. Hjärnan tar de genvägar den kan, och det kan arbeta i båda riktningar: en person som gör sunda sannolikhetsbedömningar kan misstas för en synsk person, en "klärvoajant" (för övrigt helt otroligt fult ord när stavningen försvenskas). Nate Silver vittnar om detta efter att hans statistiska modell - som vägde samman otaliga opinionsinstituts mätningar och gav dem olika sannolikheter baserade på tidigare utfall - "förutsåg" vinnaren i samtliga 50 delstater i presidentvalet 2012. Silvers modell gav Obama en 90-procentig chans att vinna: i gemene mans ögon (och även i Vita Husets!) var det detsamma som att han "visste" vem som skulle vinna (Silver, 2012). Men som han var noga med att påpeka belyste han enbart sannolikheten för ett visst utfall, och så blev det också. Han sa helt enkelt "Kandidat X är en sannolik vinnare given information Z", inte "Kandidat X kommer vinna, vilket framgår av information Z". Skillnaden kan tyckas semantisk, men är avgörande för att vi ska bevara ödmjukhet inför vår egen förmåga och den vetenskapliga metoden.<br />
<br />
Referenser<br />
http://www.brottsrummet.se/sv/brott-och-statistik<br />
https://aeon.co/essays/truth-lies-and-stereotypes-when-scientists-ignore-evidence<br />
Steven Pinker, "How the mind works", Penguin Books, 1997<br />
Nate Silver, "The Signal and the Noise", Penguin Books, 2012Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-50218840134947705672016-08-29T09:27:00.000-07:002016-08-29T09:27:15.843-07:00Kriget mot universaldatorn, del 3: Smartphonen, slutna system, och SplinternetEtt sätt att hindra den potential universaldatorn har när vi väl har den i våra händer, är genom att stänga in den i proprietär, stängd hårdvara och mjukvara. Det är den hårda linjen som står till buds efter att <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2015/10/kriget-mot-universaldatorn-del-1-mental.html">den mjuka linjen misslyckats</a>. Två krafter konvergerar för att åstadkomma denna förändring som jag i denna text vill beskriva; dessa är sökandet efter profit genom Internets potential, och sökandet efter kontroll över information.<br />
<br />
Som noteras i god detalj i <a href="http://www.bokus.com/bok/9781620970317/digital-disconnect/">Digital Disconnect</a>, så har de stora digitala jättarna flyttat sig mot att försöka skapa mer och mer proprietära system (trots att de flesta i grunden är byggda på öppen och fri programvara; snacka om inhägnande av kollektiva nyttigheter!). I dessa system kan man skapa den brist som är grunden för kapitalistisk vinst. Som är välbekant är brist inte något som är inbyggt i Internets struktur, utan det är något som behöver skapas. I ett proprietärt system är detta lätt att åstadkomma, i ett öppet desto svårare (som upphovsrättsindustrin har märkt).<br />
<blockquote class="tr_bq">
"All these factors explain how the profitability of the digital giants is centered on establishing proprietary systems for which they control access and the terms of the relationship, not the idea of an Internet as open as possible. Back in 2006, Jonatahn Zittrain predicted that in the coming decade the personal computer would be replaced by a new generation of (proprietary) "information appliances". Tim Wu says he was "exactly right". Apple was committed to this approach from the very beginning and "Jobs vision of a closed computer did not waver". Wu notes that Apple's various devices were "Hollywood-friendly", and designed to work with a single ISP. Technology writer Steven Johnson praised Apple for providing one of "the most carefully policed software platforms in history". The genius of the iPhone [...] is that all the control is with Apple. As John Naughton put it, the Internet-connected mobile phone "is functional, enjoyable and perhaps even beautiful, but it is largely under someone else's control". By 2008, Bill Gates conceded that Apple's closed system had proven to be the best approach. [...] Facebook's genius is building a realm that is proprietary and a new essential layer for engaging with other websites." (Digital Disconnect, s. 135)</blockquote>
Detta sökande efter profit konvergerar, som McChesney anmärker på, med sökandet efter kontroll över information. I detta fall representeras detta främst av upphovsrättsindustrin, som behöver den kontrollen för att kunna skapa den knapphet som krävs för att de ska kunna sälja sina produkter - de måste hindra Internet från att assistera i skapandet av kopior, det som är inbyggt i Internets <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/08/fan-fiction-spel-och-shanzhai.html">strukturella grundvalar</a>. Detta har man försökt göra genom DRM, bland annat; med <a href="http://copyriot.blogspot.se/2005/01/citatsamling-drm-funkar-inte.html">begränsade framgångar</a>. Den andra makthavaren som söker kontroll över informationen är såklart övervakningskomplexet, som jublar över det faktum som ProPublica rapporterat, nämligen att vi kan "...stop calling them phones. They are trackers." (Digital Disconnect, s. 150)<br />
<br />
Därför ser vi hur det är smartphonen som dominerar den PR-mat vi äter, inte hemdatorn. Hemdatorn är en produkt som dessa makthavare helst sett försvann från marknaden, då man inte kan kontrollera den. Hemdatorn är ett hot för att den är en del av ett för makten farligt nätverk - ett öppet, fritt och decentraliserat nätverk; i korta ordalag - <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/01/upphovsrattsindustrin-och-internets.html">ett gott nätverk</a>. När smartphonen lanserades var man beredda på dess potential till vinst på ett sätt man inte var med hemdatorn. Att det i stort var Apple som ledde smartphone-"revolutionen" är en relevant faktor i varför dess klimat är så annorlunda från hemdatorns. Det faktum att man i USA har infört en viss nätneutralitet, med undantag för det som levereras till mobiler via mobilnätet stärker bara smartphonens attraktionskraft för dessa makthavare.<br />
<br />
Därför är vi på väg att lämna ordet dator till förmån för telefon eller padda/tablet. Det är ett sätt att utöva MRM, få oss att glömma att vi har i handen egentligen är en dator, precis som den på skrivbordet hemma. Därför kallar vi det inte program, utan appar. Språkligt konditioneras vi till att glömma den verkliga potensen hos universaldatorn.<br />
<br />
Den potensen hämmas radikalt av slutna, proprietära system. Dessa kommer skapa lokala monopolitiska tendenser, eftersom den som kontrollerar systemet just <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/07/totalmonopolets-inmarsch-sker-pa.html">kontrollerar hela systemet</a>. Då behöver man inte längre komma på nya saker och förbättra sina produkter på samma sätt, eftersom konkurrensutsättningen försvinner. Detta ovanpå de redan existerande, kraftiga, nätverkseffekterna på Internet som redan skapar tendenser till monopol i det öppna Internet.<br />
<br />
www är ett öppet system. Tim Berners-Lee släppte det fritt efter att ha utvecklat det, men det är också byggt på hyperlänken - något som länder sig till öppenhet, eftersom skaparen av en länk kan få den att peka på vilken sida som helst. Det går inte att kontrollera. Därför lämnar vi idag www, eftersom företagen trycker oss in i deras "appar" istället. Där är inte hyperlänken kung. De är inte öppna. De är slutna, kontrollerade miljöer.<br />
<br />
De positiva externaliteterna hos det öppna Internet och www som vi känner det försvinner genom resan till "det nya Internet" och "de nya affärsmodellerna".<br />
<br />
Genom denna process som <a href="http://adage.com/article/digitalnext/digital-marketing-apple-s-tablet-splintered-web/141739/">förvandlas Internet till Splinternet</a>, såhär beskrivet i Digital Disconnect:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"As the authors of a 2011 report by the New America Foundation put it, on its present course, "the internet will devolve into a feudalized space - one that limits democratic freedoms while enriching an oligopoly of powerful gatekeepers". (Digital Disconnect, s. 145)</blockquote>
Men denna process har diskuterats ett tag, bland annat efter att Snowdens rapporter om NSA gjorde att länder som <a href="http://edition.cnn.com/2014/02/14/opinion/hayden-splinternet-snowden/index.html">Kina och Ryssland ville ändra reglerna för Internet</a> så att regeringar världen över får mer kontroll över "sina" Internet.<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article19601271.ab">”Vi strävar efter total informationssuveränitet i Ryssland, sade nyligen Nikolaj Nikiforov, den ryske ministern för kommunikation och massmedier, under ett besök på det annekterade Krim.</a></blockquote>
Informationssuveräniteten ska ligga hos folket, inte regeringarna. Den enda informationen som besitter en suverän är den som individen kontrollerar om sig själv. Att USA protesterar mot detta, att man hävdar sig vilja "bevara det fria Internet" rimmar illa med den ovilja man visat upp emot att släppa ICANN från amerikansk kontroll.<br />
<br />
Det är också så att ifall alla olika balkaniserade delar i Splinternet (eller åtminstone alla relevanta) styrs av amerikanska företag, så styrs de också av amerikanska staten, som vi sett i alla övervakningsfall, där NSA och andra myndigheter samarbetat nära med de digitala företagen om informationsutbyte. Inte så konstigt att samarbetet är mjukt, när försvarskomplexet finansierat och samarbetat med företagen under hela deras levnadstider.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-44327142568188599392016-08-26T14:29:00.000-07:002016-08-28T12:44:19.841-07:00Sakpolitisk omstart för Piratpartiet - rymdpolitikenNu är det dags för mig att ta mig an Piratpartiets rymdpolitik. Återigen är principprogrammet ingen större guide. Vad jag har haft i åtanke på det här området är den generella framtids- och teknikoptimism som jag tror att partiet vill utstråla. Med teknikoptimism menar jag inte den naiva determinism som visas upp av vissa (ny teknik är alltid positiv), utan att vi med rätt policies och attityder kan använda ny teknik för goda resultat.<br />
<br />
På området finns inga frågor i YLEs valkompasser för <a href="http://vaalikone.yle.fi/europaval2014/fragor">EU-valet 2014</a> och <a href="http://vaalikone.yle.fi/riksdagsvalet2015/helsingfors/fr%C3%A5gor">riksdagsvalet 2015</a>.<br />
<br />
<div>
Jag utgick i mitt förslag nedan från de ställningstaganden som var antagna innan vårmötet 2016. Då uppgick textmassan till 263 ord, fördelade på 11 ställningstaganden.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitiska ställningstaganden (exklusive rubrikerna):</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Om kärnan i politiken</b></div>
<div>
<ol>
<li>Piratpartiet ser rymden som en stor möjlighet för framtidens människor vad gäller allt från resurser till bosättning.</li>
</ol>
<div>
<b>Detaljpolitik</b></div>
<ol>
<li>Piratpartiet vill öka satsningar på rymdforskning genom ökade statliga anslag.</li>
<li>Piratpartiet verkar för ett gemensamt europeiskt rymdprogram med fokus på att förhindra asteroider/kometer att skada Jorden, möjligheter för långdistanstransporter i rymden, resursutvinning och framtida bosättningar i rymden.</li>
</ol>
</div>
I detta utförande blir ställningstagandena reducerade till 57 ord fördelade på 3 ställningstaganden. Till stöd för framför allt D2 kan man lägga <a href="http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/09/rymdutredningen-foreslar-en-nationell-rymdstrategi/">rymdutredningens förslag</a>.<br />
<br />
<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-83818933798486475072016-08-26T09:27:00.001-07:002016-08-26T09:27:55.497-07:00Ur kaos föds ordningLåt oss anta att universum är åtminstone delvis godtyckligt, i det att inga universella kausala lagar styr skeenden deterministiskt. Med andra ord, inga hypoteser av typen '∀x Px ⇒ Qx', där vi låter P och Q vara skeenden relativt ett visst objekt x; till exempel 'ifall ett objekt träffas av ett annat objekt med en viss kraft så kommer det flytta sig en viss distans'; kan vara sanna, och om de är sanna så är det så på grund av godtycklighet.<br />
<br />
Nu abstraherar vi situationen ytterligare och tänker oss att det finns en situation där antingen händelse A eller händelse B kan hända, baserat på vissa bakgrundskontexter. Om vi hade kunnat göra ett empiriskt experiment med den situationen och skrivit ner antingen A eller B beroende på utfall, så hade vi fått en sträng som sett ut ungefär såhär (den här strängen har jag genererat med hjälp av <a href="http://random.org/">random.org</a>):<br />
<blockquote class="tr_bq">
ABBABBAAAAABABBAABBB...</blockquote>
Om vi då sedan låter A representeras av 0 och B av 1, så får vi en sekvens av naturliga tal:<br />
<blockquote class="tr_bq">
01101100000101100111...</blockquote>
Nu kan vi nyttja ett koncept som kallas för <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Kolmogorov_complexity">kolmogorovkomplexitet</a>. Det är ett sätt att mäta hur komplext ett matematiskt objekt är; i det här fallet en sträng av naturliga tal. Man gör detta genom att ta det kortaste programmet skrivet för en viss datortyp i ett visst språk som genererar strängen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5YzrEdeAsnI-bCr-7_0y4E2botdsaGq3artMead8mrZIw1km9CDAuzlJ-r3iuBH9CvgijuFrfXViWDiGTKA8VszD8_yFom1ZxHj534U1NO8-niTTZlKKaNlYNCYu77Ig0325PG9NPrRQj/s1600/kolmogorov.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="136" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5YzrEdeAsnI-bCr-7_0y4E2botdsaGq3artMead8mrZIw1km9CDAuzlJ-r3iuBH9CvgijuFrfXViWDiGTKA8VszD8_yFom1ZxHj534U1NO8-niTTZlKKaNlYNCYu77Ig0325PG9NPrRQj/s400/kolmogorov.png" width="400" /></a></div>
<br />
Om detta program är längre än strängen själv, så kallas det för att det är kolmogorov-slumpmässigt (eller möjligen kolmogorov-godtyckligt, osäker på den bästa översättningen).<br />
<br />
Det är enkelt att föreställa sig att det i fallet med vår sträng finns ett program för en given situation som kunnat generera strängen utan att vara längre än den. Kan vi då säga att skeendet var lagbundet?<br />
<br />
För oss som åskådare ter det sig väldigt lagbundet, om vi inte redan vet om att det är slumpmässigt. Självklart kan vårt första program plötsligt vara inadekvat för att beskriva strängen om vi fortsätter experimentet; men det finns inget som hindrar ett nytt program från att istället vara ett alternativ.<br />
<br />
Den här situationen liknar verkligen den situation vi upplever då vi försöker härleda universella naturlagar från empirisk data. Det finns inget som säger att datan faktiskt <i>följer någon lag alls</i>. Och detta är självklart något som väldigt många är medvetna om - de modeller vi ställer upp inom vetenskapen är ju tillfälliga förklaringar tills vi kan ta fram något bättre; och det är just på grund av det här som prediktion är så kraftfullt för att hävda vetenskapliga förklaringar.<br />
<br />
Det viktiga är att vi inte vet ifall det är så att vi läser in en ordning i kaoset eller om vi förstår den ordning som finns. Kanske är det så att det inte spelar någon roll om vi läser in ordning i kaoset - vi skapar ordning när vi tar fram vetenskapliga teorier.<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-58934269101983255442016-08-25T16:35:00.004-07:002016-08-25T16:35:53.124-07:00Sakpolitisk omstart för Piratpartiet - djurpolitikenFortsätter på arbetet med en sakpolitisk omstart för partiet. Denna gång gräver jag igenom de gamla ställningstagandena inom området djurpolitik. Även denna gång har jag inte funnit något direkt relevant inom principprogrammet för partiet.<br />
<br />
Den här gången har jag nyttjat YLEs valkompasser för <a href="http://vaalikone.yle.fi/europaval2014/fragor">EU-valet 2014</a> och <a href="http://vaalikone.yle.fi/riksdagsvalet2015/helsingfors/fr%C3%A5gor">riksdagsvalet 2015</a>.<br />
Där dyker frågan om ifall EU ska reglera vargskyddet upp. Frågan känns inte så central att partiet måste ha ett välutvecklat svar på den (framför allt som den är svår att koppla till principprogrammet); därför föreslår jag att man från partiets sida håller sig så neutralt som möjligt (hänvisa till 2 nedan).<br />
<br />
<div>
Jag utgick i mitt förslag nedan från de ställningstaganden som var antagna innan vårmötet 2016. Då uppgick textmassan till 232 ord, fördelade på 14 ställningstaganden.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitiska ställningstaganden (exklusive rubrikerna):</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Om kärnan i politiken</b></div>
<div>
<ol>
<li>Piratpartiets vision är en etisk djurhållning, där djurens psykiska och fysiska hälsa och välmående värderas högt.</li>
<li>Piratpartiet vill i rimlig utsträckning bevara ekologisk mångfald.</li>
</ol>
<div>
<b>Detaljpolitik</b></div>
<ol>
<li>Detta ska uppnås genom tydliga märkningar kring djurskötsel, inklusive transportomständigheter, slakt, och uppfödningsplats.</li>
</ol>
</div>
I detta utförande blir ställningstagandena reducerade till 38 ord fördelade på 2 ställningstaganden.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-12247879900490046202016-08-19T15:31:00.001-07:002016-08-21T06:52:58.105-07:00Sakpolitisk omstart för Piratpartiet - försvarspolitikenDå jag inte kan finna något i Piratpartiets principprogram som är (direkt) relevant för en förd försvarspolitik vill jag föreslå att den hålls till ett minimum, i enlighet med principen som Henrik Brändén stakar ut i sitt blogginlägg om integritetspolitiken:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="https://henrikb2.wordpress.com/2016/05/12/sakpolitisk-omstart-for-piratpartiet-integritet/">Vidare var det också tydligt att många tycker att vi bara ska göra nya sakpolitiska ställningstaganden som har tydlig koppling till våra grundvärderingar och vårt principprogram. </a></blockquote>
Jag har tänkt att partiet måste kunna svara på de vanligaste frågorna från väljare. Min tanke var att inhämta dessa från en valkompass, men hittar ingen aktiv sådan, så jag har nyttjat <a href="https://www.politicalcompass.org/test">https://www.politicalcompass.org/test</a>. Där dök ingen fråga som direkt rörde en eventuell försvarspolitik upp. Trots detta tror jag att partiet kommer behöva svara på frågor om NATO, budget för försvarsmakten, och eventuellt om värnplikten.<br />
<br />
I enlighet med Brändéns princip ovan anser jag att partiet ska vara neutralt i frågan om NATO, även om det kanske är den mest brännande försvarspolitiska frågan i Sverige idag. Däremot vet jag inte ifall frågan om värnplikt kan kopplas till vårt principprogram på något sätt - det känns möjligt, men jag ser det inte i så fall. Vad gäller försvarsmaktens budget så ser jag åtminstone inte i principprogrammet att det är rimligt att plädera för en höjd budget, men inte heller en sänkt (tror jag). Däremot en omprioritering av resurser, i enlighet med nedan anförda ståndpunkter i mitt förslag.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Jag utgick i mitt förslag nedan från de ställningstaganden som var antagna innan vårmötet 2016. Då uppgick textmassan till 300 ord, fördelade på 13 ställningstaganden.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitiska ställningstaganden (exklusive rubrikerna):</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Om kärnan i politiken</b></div>
<div>
<ol>
<li>De direkta målen med Piratpartiets försvarspolitik är: att värna befolkningens liv och hälsa, att värna samhällets funktionalitet och infrastruktur, att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter;</li>
<li>Den försvarspolitik som förs syftar till att en möjlig angripare har mer att vinna på att lämna Sverige utanför en konflikt än att dra in Sverige i den. Om detta misslyckas och Sverige trots allt blir angripet, ska angreppet med alla medel avvärjas, och angriparen med kraft slås tillbaka. Om detta misslyckas ska Sverige föra en utdragen försvars- och fördröjningsstrid över ytan i syfte att åsamka angriparen stora förluster och hinna ta emot hjälp från annat håll och/eller finna en politiskt godtagbar lösning;</li>
<li>Piratpartiets långsiktiga försvarspolitiska vision och målsättning är att på fredlig väg med internationella överenskommelser i frågor som rör nedrustning, ickevåldsfördrag och demilitariserade zoner sträva efter en totalt militärt avrustad värld i fred.</li>
</ol>
<div>
<b>Detaljpolitik</b></div>
<ol>
<li>Piratpartiet verkar för en internationell konvention som förbjuder självstyrande stridsrobotar att fatta beslut om att använda sina vapen;</li>
<li>Den som tjänstgjort för Sveriges intressen utomlands och därmed försatt sig själv och/eller sin familj i fara ska kunna söka asyl på närmaste svenska konsulat eller ambassad;</li>
<li>Piratpartiet vill utöka samarbetet med de baltiska staterna inom ramen för det Nordiska Rådet;</li>
<li>Piratpartiet vill utöka samarbetet mellan Försvarsmakten och olika frivilligrörelser.</li>
</ol>
</div>
I detta utförande blir ställningstagandena reducerade till 219 ord fördelade på 7 ställningstaganden. Personligen ser jag det som rimligt att även skrota detaljförslagen 2-4, medans jag tror att förslag 1 kan utvecklas till en mer generell princip om hur ny militär teknik ska skapas med viss etik i minnet. Detta passar partiets framtidstänk och teknikfokus. Utan förslagen D2-4 blir totaliteten 169 ord fördelade på 4 ställningstaganden; en bra grund för ett partiprogram med lite mer "fluff" runt dessa direkta ställningstaganden.<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-954985785559849992016-08-17T10:52:00.000-07:002016-08-21T07:10:23.769-07:00Biological Old Regime; en jämförelse av jordbrukare och vloggareJag tänkte i det här blogginlägget göra en djupdykning i en av konsekvenserna av de <a href="https://tanketourettes.blogspot.se/2016/07/totalmonopolets-inmarsch-sker-pa.html">monopol </a>som etablerats gällande stora delar av vårt dagliga nätbruk. De tre största företagen inom "display advertising"-intäkter från mobiler - Facebook, Google och Alibaba - <a href="http://www.theatlantic.com/technology/archive/2016/05/the-facebook-future/482145/">kontrollerar tillsammans hälften av alla inkomster på området</a>. Dessa företag syftar till att skapa monopol genom att vara "portaler" (som det hette under IT-boomen); olika former av "gatekeepers" för vad som kan åstadkommas med hjälp av en internetuppkoppling och en dator.<br />
<br />
Vid sökningar med hjälp av Googles sökmotor <a href="https://aeon.co/essays/how-the-internet-flips-elections-and-alters-our-thoughts">klickar sökaren 50% av gångerna på någon av de två översta länkarna och 90% av gångerna på någon av de 10 första länkarna</a>. Med hjälp av bl.a. PageRank sorterar Google de länkar man samlar in genom sina spindelprogram. Ingen utomstående vet dock hur dessa algoritmer fungerar (och jag vågar gissa att även få av de anställda har full insyn). På grund av detta spenderar företag <a href="https://aeon.co/essays/how-the-internet-flips-elections-and-alters-our-thoughts">ohemula mängder pengar</a> på att (i) lista ut hur algoritmerna fungerar genom experiment och (ii) se till att anpassa sina produkter och hemsidor efter hur de fungerar, i en kamp om de första platserna i Googles indexering.<br />
<br />
Detta är ingalunda unikt för Google. <a href="http://copyriot.se/2012/12/02/spotifismen-och-musikens-framtid/">En del av Spotifys framtida affärsmodell är att låta självutnämda experter skapa spellistor som deras algoritmer sen bedömer och förmedlar till "rätt" konsumenter</a>. Hur dessa algoritmer ser ut kommer med alla säkerhet vara hemligt. Utöver detta finns självklart möjligheten för de stora skivbolagen (som i allt utom namn äger Spotify) att köpa förtur för sina egna experter.<br />
<br />
De stora internetföretagen har skapat "plattformar" som många människor idag beror av för att tjäna pengar till sitt levebröd. Många människor är alltså i direkt beroendeställning till exempelvis Google genom att leva på sitt vloggande via Youtube. Dessa människors situation tänkte jag nu relatera till jordbrukarens genom historien.<br />
<br />
Någon som vloggar på Youtube livnär sig i allmänhet på någon kombination av följande saker:<br />
<br />
(i) Direkta reklamintäkter via Googles reklamsystem;<br />
(ii) Sponsringar (t.ex. från sminkföretag som vill ha (smyg)reklam);<br />
(iii) Olika former av prenumerationer via t.ex. tjänster som Patreon.<br />
<br />
Även om Patreon är en tjänst separat från Youtube, så håller Youtube publiken gisslan i kampen om vloggarens intäkter. Den vloggare som lämnat Youtube på grund av strukturella problem med tjänsten, för att istället lägga upp sina videor på Vimeo, kommer med all säkerhet förlora väldigt stora delar av sina prenumeranter via Patreon.<br />
<br />
En vloggare är beroende av att kunna nå sin publik. Hur når man ut bland de övriga <a href="http://expandedramblings.com/index.php/youtube-statistics/">300 timmarna material som laddas upp varje minut</a> till Youtubes nätverk? Här förlitar sig vloggaren på Youtubes rekommendationsverktyg - både att hamna på förstasidan som användare som startar upp tjänsten möts av och att hamna bland rekommenderade videor efter att en användare visat någon video. För sitt levebröd är vloggaren helt beroende av för den okända faktorer.<br />
<br />
Denna situation liknar den som jordbrukaren i vad Robert Marks kallar "the Biological Old Regime" levde i. Hela jordbrukarens liv kretsade kring de årligen varierande kontexterna som skapades av solens strålar.<br />
<blockquote class="tr_bq">
Until about 1800, the story of cotton textiles for the most part remains one that unfolds within the biological old regime; that is, everything about it depended on the annual flows of solar energy and their capture by humans. (s. 101, Origins of the Modern World)</blockquote>
Det fanns för jordbrukaren inget sätt att kringgå den biologiska maktordningen (min fria översättning...) (s. 95, Origins); och ej heller för den mänskliga civilisationen i stort (s. 118). Alla bands av solens strålar och dess effekter på användandet av mark. Sedan skedde två sammanlänkade saker som förändrade jordbrukarens situation för alltid.<br />
<br />
1. Den industriella revolutionen tillät människan att använda lagrad energi i form av fossila bränslen - ett sätt att frislå sig från den biologiska maktordningen (åtminstone tillfälligt, de kommer ju ta slut). (s. 110 och 118, Origins)<br />
<br />
2. Privatiseringen och kapitaliseringen av jorden slet bonden från sin mark, eftersom han inte ägde den och den inte gav nog för att försörja familjen. Anledningen till att bonden inte ägde den var att man i den gamla ordningen inte hade den typen av privatiserat ägande av land; mer kollektiva organisationsformer styrde jordbrukarens livssituation. De som kontrollerade vem som överläts jorden var inte jordbrukarna själva; de blev ofta av med jord som de brukat hela sina liv. (s. 236 och 257, Kapitalets Tidsålder)<br />
<blockquote class="tr_bq">
De sociala krampryckningar som blev en följd av jordbrukets övergång till ett kapitalistiskt eller åtminstone storskaligt kommersialiserat mönster, lossade de traditionella banden mellan bonden och hans jord, särskilt när han upptäckte att han själv inte ägde minsta lilla gnutta av den, eller inte hade tillräckligt för att försörja sin familj. (s. 236, Kapitalets Tidsålder)</blockquote>
Precis som jordbrukaren inte kunde fly undan den biologiska maktordningen kan inte vloggaren fly undan Googles (för vloggaren) godtyckliga algoritmer. Den lever under "naturkrafter" den inte kan förstå eller styra. Vloggaren befinner sig dock i den situation som jordbrukaren hamnade i efter den industriella revolutionen - den äger inte datan den genererar, den äger inte videorna den producerar, den äger inte prenumerationsflödena till sina tittare, et cetera; för internetjättarna har privatiserat och inhägnat stora delar av den tidigare kollektivt fungerande internetstrukturen.<br />
<br />
Om data är den nya oljan (<a href="https://www.kth.se/ees/omskolan/seminarium/tidigare-seminarier/efter-jobbet/efter-jobbet-tar-datorn-over-arbetet-1.550650">som t.ex. Darja Isaksson hävdat</a>) så är vloggarna grävare som tar fram ting av monetärt värde vilka exploateras av dem som kontrollerar vloggarnas arbetsmiljö och skapat en situation där de inte kan hävda sig utan att förlora sina inkomster.<br />
<br />
Nu kan ju såklart vloggarna byta yrke, men ha i åtanke att de är förtruppen för det kommande samhället, som under internetjättarnas totala monopol kommer leva i en digital maktordning istället för en biologisk maktordning.Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-75351308476485664632016-08-15T13:08:00.000-07:002016-08-21T07:12:43.100-07:00Fan fiction, spel och shanzhai<i>(Caveat: Jag har inte spelat Pokémon Uranium, bara läst om det och sett lite videor från spelet)</i><br />
<br />
Med anledning av att <a href="https://torrentfreak.com/nintendo-pressure-shuts-fan-made-pokemon-uranium-game-160815/">Nintendo pressat skaparna av Pokémon Uranium att ta bort sina nedladdningslänkar</a> till spelet vill jag idag skriva om spel och fan fiction. Utan att besitta någon vidare juridisk kompetens i frågan vill jag hävda att den legala situationen för fan fiction verkar tämligen otydlig i Sverige. Vad jag kan förstå så handlar det i Sverige om ifall det nyproducerade verket är tillräckligt ett "resultat av en individuell intellektuell skapande verksamhet". För mig verkar det alltså som att det <i>borde</i> vara lagligt med fan fiction, eftersom den uppenbart är ett resultat av intellektuell, skapande verksamhet. Jag är dock väldigt säker på att rättighetshavare inte hade hållt med mig.<br />
<br />
I USA har dock frågan bearbetats lite mer rättsligt, men det gör inte situationen mycket klarare. Där kan fan fiction omfattas av så kallad "fair use" - ett undantag från rättighetshavarens exklusiva rätt till "derivative works". Man har vad jag förstått <a href="http://io9.gizmodo.com/5933976/are-fan-fiction-and-fan-art-legal">fyra faktorer</a> som man beaktar när man bedömer ifall ett verk uppnår status som "fair use", utöver ett par av lagen statuerade undantag som t.ex. parodier;<br />
<br />
<ol>
<li>Verkets karaktär och syfte (vilket inkluderar huruvida det är kommersiellt);</li>
<li>Verkets natur;</li>
<li>Hur mycket av verkets totalitet som är "lånat" från ursprungsverket;</li>
<li>Vilken effekt verket har på marknaden för och värdet av ursprungsverket.</li>
</ol>
<br />
Om vi då applicerar dessa faktorer på Pokémon Uranium så finner vi följande, i mina ögon:<br />
<br />
(1) Syftet med Uranium ter sig vara icke-kommersiellt, vilket bekräftas av att skaparna arbetat på det i nio år utan betalningar och spelet släpptes fritt för allmänheten. Det verkar snarare vara en hyllning till Pokémon som koncept än ett försök att utnyttja IPets popularitet för att tjäna pengar eller få status. Hade det varit målet hade man inte fortsatt arbeta på det när spelseriens popularitet sjönk kraftigt under 2000-talets andra del, utan försökt släppa så fort som möjligt.<br />
<br />
(2) Hur mycket skydd spel som specifik verksform har verkar vara otydligt, och något som håller på att fastställas. Något som däremot kan vara vägledande är det faktum att när Valve och Blizzard bråkade om rättigheterna till DotA, så var det bara varumärket och inte konceptet. Att båda företagen skulle utveckla så kallade moba-kloner var självklart (precis som att Riot Games utvecklat sitt League of Legends utan den typen av juridiska problem). Att ingen utvecklare valde att stämma den andra för denna sorts upphovsrättsintrång är såklart inte juridiskt vägledande, men det säger ändå oss att inget företag eller dess juridiska rådgivare trodde att de skulle kunna vinna ett sådant fall.<br />
<br />
(3) Pokémon Uranium har kopierat "originalverkets" namn - Pokémon. Utöver detta har man "lånat" en hel massa funktionalitet och koncept - monster som man hittar i gräset och fångar, omkringvandrande tränare man kan utmana till strid, gym som ska besegras, et cetera. Allt detta är i mina ögon värt att jämföra med olika koncept som återanvänds i Valves Dota2 eller flertalet andra spel i den genren; där är det gemensamt med kartans utseende, att det kommer konstanta vågor av "creeps", att man samlar erfarenhet genom att döda, flertalet förmågor är samma, osv. För mig ter det sig som att Pokémon har lånat väldigt många koncept från originalverken, men det är inte mer av en "kopia" än League of Legends, Heroes of Newerth eller Dota2 är av DotA. Vad som däremot är värt att peka ut är att man lånat utseendet av de s.k. pokébollarna, t.ex. ikonen som används för alla föremål på kartan som man kan plocka upp. Det intellektuellt skapande arbetet som tillförts originalverkets idéer verkar mestadels bestå i nya pokémons, karaktärer, kartor, områden etc. Det är svårt att avgöra hur stor andel av Pokémon Uranium som består av det kopierade och hur mycket som är tillfört av dess skapare, bland annat på grund av hur koncept transformerats.<br />
<br />
(4) Jag är ingen marknadsbedömare, men att Uranium skulle störa marknaden för t.ex. Pokémon Go eller tidigare av Nintendo utgivna spel förefaller mig tvivelaktigt. Snarare tror jag att det håller alla fans av serien sugna på mer. Med tanke på antalet år många av fansen till pokémon har hållit på med spelen, timmarna som är nedlagda i varje spel, och hur många spel de redan köpt av Nintendo, så tvivlar jag på att fansens köplusta kommer sjunka. Det är ju trots allt så att de som mest troligen kommer ladda ned Uranium är de mest hardcore fansen: det är de som kommer reagera på att höra talas om en fan-version av Pokémon; det är de som vill spela fler spel (många tröttnar efter sitt första); de som inte är hardcore fans kommer vilja spela det officiella spelet först.<br />
<br />
Utöver detta finns det ständiga problemet med att försöka upprätthålla den här typen av upphovsrättsligt reglemente på internet: spelet finns tillgängligt på ThePiratebay. Distributionen har inte hindrats, och jag skulle gissa att ännu fler kommer ladda ner spelet nu (Streissand-effekten).<br />
<br />
På ett filosofiskt plan står fan fiction-spelen för vad Han Byung-Chul i <a href="http://www.bokus.com/bok/9789186923037/shanzhai/"><i>Shanzhai</i> </a>benämner östasiatisk kreativitetstradition.<br />
<blockquote class="tr_bq">
Kontinuerlig transformation har i Kina etblerat sig som metod för skapande och kreativitet. Shanzhai-rörelsen dekonstruerar skapandet som creatio ex nihilo. Shanzhai är av-skapande. Det ställer den transformerande skillnaden, det aktiva avvikandet, mot identiteten; processenn mot varat; vägen mot väsendet. Shanzhai manifesterar på detta vis den genuint kinesiska andan. (s. 87)</blockquote>
<i><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Shanzhai">Shanzhai </a></i>som tradition handlar om en frihet till att återskapa och förändra, att skapa nytt genom att experimentera med det som vi redan vet är fantastiskt. På så vis uppstår fenomen som att mästares tavlor förfalskas (med västerländska ögon) och när det upptäcks så hyllas förfalskaren för sitt hantverk; och att man genom åren lägger till saker i konstverk, förändrar och förbättrar dem.<br />
<blockquote class="tr_bq">
Ett kinesiskt mästerverk förblir aldrig sig själv likt. Ju mer det högaktas, desto mer förändras dess utseende. Det skrivs bokstavligen över av kännare och samlare, vilka skriver in sig i verket med inskrifter och sigill. På så vis bildar inskrivningarna lager ovanpå lager, likt den psykiska apparatens minnesspår. Verket i sig genomgår en kontinuerlig omvandlig, en ständig omskrivning. [...] Verket töms och görs till en generativ och kommunikativ yta för inskrivningar. (s. 18)</blockquote>
Internets strukturer är mer lämpade för <i>Shanzhai</i>-tänkandet och -traditionen än den västerländska, som av Han beskrivs såhär:<br />
<blockquote class="tr_bq">
Varat som grundbegrepp för västerländskt tänkande är något som endast liknar sig självt, som inte tillåter någon reproduktion utanför sig självt. Platons förbud mot mimesis grundar sig just på denna varats beskaffenhet. Det sköna eller det goda är enligt Plation något oföränderligt och något som bara liknar sig självt. Det är "engestaltligt" (monoeides) och tillåter därför inga avvikelser. Denna föreställning om varat ser i varje reproduktion något demoniskt som förstör den ursprungliga identiteten och renheten. Tanken på originalet skisseras alltså redan i det platonska tänkandet. Varje avbildning tillskrivs en varabrist. (s. 17f)</blockquote>
På internet är kopian kung, eftersom det är det digitala mediets byggkloss och substans. Därför är det platonska tänkandet beskrivet ovan i konflikt med den strukturella realiteten - en sorts psykostrukturell dissonans. Därför ser också konflikten mellan upphovsrättsindustrin och internetanvändarna - historicerat i SOPA-händelserna - ut som en dimensionell strid mellan parter som inte förmår kommunicera, eftersom de har så vitt skilda utgångspunkter och livssituationer. Eftersom internet inte är något som kommer försvinna och vi inte förmår bygga om internet till att inte ha kopian som strukturell bas, så behöver vi i väst lära oss av <i>Shanzhai</i>, och det inkluderar att bygga om upphovsrätten.<br />
<br />
<br />
<br />Mattiashttp://www.blogger.com/profile/04606517976648898357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-21216385408858500212016-08-03T09:08:00.003-07:002016-08-21T07:11:32.709-07:00NPM och dehumaniseringen av sociala yrken<div class="MsoNormal">
<i>OBS! Detta inlägg är författat i samråd med, och med betydande hjälp av, Mattias.</i><br />
<br />
När jag arbetade som ungdomstränare i en lokal
idrottsförening, med ansvar för bredd- och elitverksamhet för barn och ungdomar
i alla åldrar, konfronterades jag för första gången på allvar med den tilltagande
administrering som enligt vissa är ett av de största hoten mot såväl välfärden
som svenska arbetsplatser generellt. En livlina för många ideella föreningar är
det så kallade LOK-stödet, det lokala aktivitetsstödet. För alla genomförda
aktiviteter – träningar, tävlingar, lägerverksamhet – ska man registrera
närvaro för de deltagande (inom ett visst åldersspann). Ju fler
aktivitetstillfällen, och ju fler deltagare, desto mer pengar får föreningen
utbetalat i form av aktivitetsstöd. Så långt, så väl – detta har varit en
hörnsten i det svenska idrotts- och föreningslivet i många år. Vad jag inte
väntade mig när jag började, däremot, var att kravet på registrerade aktiviteter
och administration genomsyrade riktlinjerna från RF (Riksidrottsförbundet) och
SISU (Svenska idrottsutbildarna) så påtagligt, och att så stor del av det
ekonomiska stödet var knutet till detta. För att få ta del av den betydande
pott av pengar som RF förfogar över måste man antingen starta projekt,
registrera aktiviteter eller arrangera/delta i utbildningar i samverkan med
SISU. SISU som myndighet finns i princip till för att stötta föreningarna med
detta, vilket innebär att de har ett existentiellt incitament att bidra till
att systemet fungerar väl och används till fullo av föreningarna. För att få
projektmedel måste man för det första ha en projektbeskrivning som motsvarar de
uppställda kriterierna. Ofta handlar det då om att försöka rekrytera medlemmar
ur en viss grupp (tjejer, flyktingar etc.) eller initiativ för att stärka
breddidrotten och uppmuntra till ett livslångt idrottande. Initiativ som
undviker tävlingsformatet (för min idrott själva livsnerven och det som alstrat
såväl enorma elit- som breddframgångar från 60- fram till 90-talet) och
istället premierar samarbete och nya tränings- och umgängesformat. Projekten
ska kunna beskrivas i detalj, ner till antalet sammankomster; hur mycket
ekonomiskt stöd man behöver; vad stödet ska gå till (koner/bollar/mål/hallhyra)
och hur mycket varje del kostar; hur länge det förväntas pågå; samt hur
återrapportering ska ske, för att myndigheten ska kunna kontrollera att allt
har skett korrekt. Sammanfattningsvis: för att starta ett idrottsprojekt, som
ska främja ungas idrottande och sociala aktivitet och därmed förbättra deras fysiska
(och psykiska) välmående, så krävs det en väldig massa administration.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När det gäller aktiviteter så lärde jag mig snabbt att det
handlade om mycket mer än lokalt aktivitetsstöd. En otroligt viktig del var
"utbildningar", som man skulle logga i utbildningsmodulen. En
utbildning är någon typ av sammankomst inom föreningens ramar där minst fyra
personer under en viss tid (minst 45 min) diskuterar ett för verksamheten
relevant ämne. Ett exempel är tränarmöten, styrelsemöten, kommittéträffar
o.s.v. Föreningens (mestadels ideellt arbetande) aktiva ska alltså utöver att
genomföra aktiviteter som de alltid hade gjort även registrera aktiviteten i en
mycket otymplig modul som alltför ofta inte fungerade, och det enligt vissa
givna riktlinjer. Som om detta inte var nog blev jag gång efter annan uppmuntrad
av min lokala konsulent att ta mig vissa friheter med just utbildningsmodulen.
"Ifall ni tränare äter lunch och diskuterar en träningsgrupp så är det ju
en utbildning på en timme". En spontant uppstånden diskussion om
nybörjarträningen mellan ett par föräldrar och tränare? En utbildningsgrupp!
Lockbetet här var att detta ger pengar till föreningen, och för SISU:s del så
visade det inför RF att de skötte sitt arbete: de fick konkret data (loggade
utbildningstimmar) att peka på. Och just det, när man skapar dessa
utbildningsgrupper var man tvungen att på förhand specificera hur många träffar
man räknade med att ha. Vi uppmuntrades alltså att logga spontana, ej aviserade
sammankomster som "utbildningar", men ombeddes samtidigt att på
förhand specificera antalet sammankomster. Sten på börda blev det bara för de
som jobbade inom föreningens ramar, som utöver att leverera själva
grundprodukten (träning för ungdomar) ålades med kravet att administrera och
registrera allt man hade gjort. Samtidigt kan jag personligen inte erinra mig
att jag upplevt hur de pengar vi fick in via utbildningsmodulen på något sätt
stärkte verksamheten och gjorde mitt jobb lättare eller mer effektivt. Snarare
innebar det bara mer arbete för mig, som därtill kändes helt meningslöst. Å
andra sidan slutade jag använda utbildningsmodulen tämligen omgående: hade jag
bara hållit i kanske jag i sinom tid hade fått skörda frukterna...</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är min personliga erfarenhet av ett system som
försöker reducera arbete, vars karaktär (och mervärde) till överväldigande del är
socialt, till en mekanisk tingest, ett "socialt urverk". New Public
Management – den hegemoniska teorin inom svenskt arbetsliv – påstår att allt
arbete kan genomgå en effektivisering enligt löpande band-princip, vilket inte
bara sparar på kostnader, utan även höjer kvaliteten; levererar mer "produkt" för pengarna; och framför allt, underlättar arbetet för de anställda. <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article23268981.ab"><span style="color: orange;">Av denna rosenskimrande framtidsbeskrivning blev det inte mycket</span></a>.<br />
<i><br /></i>
NPM som system är avhängigt att olika leverantörer kan konkurrera på ett kvantitativt sätt; universitet konkurrerar med antal godkända elever, sjukhus med genomförda operationer, et cetera. Detta gör att aktiviteter som "syns" i termer av den mätta datan får emfas, medan aktiviteter som inte "syns" blir undantryckta. Att få dessa "osynliga" delar av verkligheten att synas i datan var ett tröstlöst företag:<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="color: orange;"><a href="https://medium.com/@ConsenSys/programmable-blockchains-in-context-ethereum-s-future-cd8451eb421e#.azrtji7ef"><span style="color: blue;"><span style="color: orange;">"At a higher, more semantic level, a subtle distortion in how we perceive reality took hold: things that were hard to represent in databases became alternately devalued and fetishized. Years passed as people struggled to get the real world into databases using knowledge management, the semantic web, and many other abstractions. Not everything fit, but we ran society on these tools anyway. The things which did not fit cleanly in databases got marginalized, and life went on</span></span></a><span style="color: blue;">.</span></span><span style="color: orange;">"</span></blockquote>
Den kvantitativa konkurrensen kräver loggar, mätningar, och databaser. NPM styrs av <a href="https://medium.com/@ConsenSys/programmable-blockchains-in-context-ethereum-s-future-cd8451eb421e#.ca6a4a213"><span style="color: orange;">databasernas blindhet</span></a> eftersom databaserna är det som utdelningen av medel grundas på. Vad som inte får plats i dessa databaser avspaltas, det bereds ingen plats i tabellerna som mätningarna görs med, eftersom de inte <a href="http://copyriot.se/2011/09/10/en-bakgrund-till-vardeavspaltningskritiken/"><span style="color: orange;">"greppas av värdeformen"</span></a>. När databaserna är blinda för det faktum att den äldre (brukaren, i NPM-termer) uppskattar att ha samma hemtjänst varje dag (produkten, i NPM-termer), istället för flertalet olika, är det för att detta mervärde inte syns i databasen - vad som syns där är antalet besök, vad som utförts, osv. Samma sak sker med sysslor som inte syns i databasen - de avspaltas, enligt värdeavspaltningsteorin på samma sätt som typiskt kvinnliga sysslor avspaltats från det ekonomiska värdesystemet och därmed nedvärderats av det samma. När matlagningen hemma inte kunde inordnas i dåvarande kapitalekonomi så blev det helt enkelt utan värde. Idag ser vi samma process inom den offentliga sektorn; långsamt avspaltas det sociala mervärdet från arbetsbeskrivningarna, och om det utförs straffas det i värsta fall ("Varför hann du inte med fler patienter idag?") och ignoreras i bästa fall.<br />
<i><br /></i></div>
<div class="MsoNormal">
En myndighet – kommunal eller statlig – är intresserad av smidiga,
kostnadseffektiva lösningar. Att få ut mer "allmännytta" för varje
krona är en topprioritet, så även i välfärden. NPM dikterar att man får ut just
det ifall man ser till att dela upp vårdarnas tid hos respektive patient, för
att på så vis hinna med fler besök. Vård av fler patienter på kort tid till
samma kostnad innebär minskade utgifter för mer vård – en oemotståndlig
kombination. Ett problem här är myndighetens och statens roll visavi
"tjänstegivaren" (välfärdsarbetarna) och "tjänstetagarna" (patienter,
skolelever etc.). Från staten utgår pengar till myndigheten, vars mandat är att
leverera tjänsten. Staten är således beställare <u>och</u> bekostare av
tjänsten, men inte leverantör. För att kontrollera att leverantören –
myndigheten – sköter sitt uppdrag kräver man feedback. Rapporter. Data. Man
mäter myndighetens effektivitet i att leverera sagda tjänst. Framför allt utgår
man ifrån att detta går att kvantifiera: att kvaliteten på välfärden går att
reducera till en eller ett par variabler som kan mätas och presenteras i tabellformat.
I valet mellan att se till kundens behov – äldre på ålderdomshem som
eftersträvar kontinuitet och social interaktion med sin vårdare – och statens
behov – vård av äldre till en så låg kostnad som möjligt – så väljer man det
senare. För "brukarna" är det mer intressant med en vårdare som kan
stanna så länge som behövs, och som är fri att styra upp sitt eget
arbetsschema. Men för myndigheten, som betalar en given kostnad per arbetad
timme, lyder resonemanget att mer blir gjort – mer välfärd distribueras – om man
styr upp arbetsdagen från början till slut, med dedikerade vårdtider och
orubbliga ramar. I återrapporten tyder allt på att verksamheten fungerar
exemplariskt, och dessutom når – kanske t.o.m överträffar – de satta ekonomiska
målen. Och när trivselfaktorer m.m inte bereds någon plats i återrapporten behöver man inte ta någon hänsyn till att de rusat till botten. När NPM blir religion är sociala mervärden hädiska, en förhatlig och onödig merkostnad som bara står i vägen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Och det är just därför perspektiven från stat/myndighet och anställda/brukare inte går att jämka. Enligt värdeavspaltningsteorin så finns det helt enkelt ingen plats, ingen möjlighet att ta hänsyn till de sociala "trivselfaktorerna". Samtidigt kännetecknas tjänsterna av just detta: förtroende för
vårdgivare, huruvida man blir seriöst bemött, att någon lyssnar på en och tar ens
funderingar/oro på allvar. Och de som arbetar inom välfärden anger sällan
pengarna som arbetets "kall", utan snarare dess sociala karaktär. För
staten och myndigheterna – som har det monetära och exekutiva ansvaret –
är detta av underordnat intresse. Ökad effektivisering leder till mer välfärd, vilket även återrapporterna och de ständigt stigande grafkurvorna antyder. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Detta är grundtanken bakom all den administration som läggs
till i arbetsbeskrivningen för så många yrkesgrupper, framför allt inom statlig
och kommunal förvaltning. Den är ett komplement, med vilket man effektiviserar arbetsprocessen. Om man effektiviserar arbetssättet, och lyckas trycka
ut mer "produkt" ur varje minut (och krona) så kommer "produkten" fler "brukare" till godo, och är till gagn för än fler. Men detta förutsätter att något så komplext som välfärd – vars ena
grundpelare är den sociala omsorgen, den som är så svår att kvantifiera – kan reduceras
till "monetär input --> social output". Men det förrädiska med administration är att den är något av en ulv i
fårakläder: den lovar bättre kvalitet och effektivitet, och stärker sitt
påstående med en massa insamlad data. Och siffrorna i sig ljuger inte: visst har
man lyckats få ut mycket mer. Men det är en snedvriden bild som bara belyser en
del: den sociala kostnaden framgår överhuvudtaget inte. Sjukskrivningar,
medarbetare som går i väggen, upplevd kvalitetsförsämring från
vårdtagare/kunder är alla faktorer som man varken försökt eller är intresserad av
att kvantifiera och väga in i mätningarna. Följden blir stor
personalomsättning, omvittnad försämring av den erbjuda välfärden rent
generellt och en ständigt tilltagande administrativ börda. Paradoxen är att
komplementet med ens blir ett ändamål i sig: att man i sin strävan att
effektivisera med hjälp av data fokuserar mer på att <i>samla in data</i> än att <i>bedriva
arbete som man kan härleda relevant data från</i>. Ont skall med ännu mer ont bedrivas,
tycks slutsatsen har varit. Och så får vi ett system där pengar i överflöd
pumpas in i ett redan övergött system, för att stimulera åtgärder som överfört
till grafer och tabeller fortsätter att stärka den etablerat skeva bilden av
ett system som faktiskt förbättras. Samtidigt har vi den stora massans åsikter
som man bortser ifrån eftersom de inte räknas till den monetärt
"positiva" gruppen: dels arbetstagarna, som är den stora
utgiftsposten; dels vårdtagarna/kunderna, som tjänsten skall komma till del. I
en värld där ekonomisk vinst och effektivisering inte bara är ledorden, utan
även budorden, har dessa grupper inget att säga till om eftersom de inte bidrar
"positivt" i utvecklingsprocessen. Men någonstans på vägen har man
lyckats glömma att tjänsterna från början utformades för att komma dem till
del. <br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av de starkast ljudande varningsklockorna för allt detta klämtar Kristina Mattsson i. I "Välfärdsfabriken: om arbetets mening och gränslös kontroll" intervjuar hon otaliga människor som vittnar om hur tanken att effektivisera arbetsplatserna – allt efter NPM:s hysteriskt reduktionistiska devis – har skapat motsatsen till vad det lovade.<i> </i>Lösningen, enligt de flesta intervjuobjekt och författaren
själv, är att stoppa kommunaliseringen, den
universella syndabocken, och åter centralisera välfärdsverksamheterna. Måhända
fungerade saker och ting bättre innan kommunaliseringsvågen slog till – det var
innan min tid, så jag saknar i princip alla referenspunkter, och att gå på
folks upplevda minnesbilder från över 30 år sedan riskerar att bli vanskligt ur
vetenskapligt perspektiv. Men ur min synvinkel – här som ungdomstränare – uppenbarar
sig nya potentiella problem om man återgår till en statlig styrning, åtminstone
om den sköts utefter samma principer som kommunerna har internaliserat. Att
låsa pengar till potter för enskilda typer av projekt – som förutsätter
uppfyllda kriterier, inskickade ansökningar, uppföljning och kontroll – innebär
att man i detalj måste specificera vad pengarna får och inte får gå till. Den
här processen kommer, även i statlig regi, kräva betydande administration från
båda håll och möjligtvis bli ännu trögare eftersom en statlig myndighet kommer
ansvara för hela landet på en och samma gång. Därutöver riskerar den från
nationellt, centralt håll identifierade problembeskrivningen, t.ex. för få
tjejer inom idrotten, att vara ojämnt applicerbar i hela landet. Vissa
distrikt/regioner kanske har ett betydande underskott av tjejer, så stort så
att det snedvrider statistiken för landet i stort. För andra distrikt/regioner
kanske man inte känner igen sig i problembeskrivningen eftersom man har en jämn
fördelning eller kanske t.o.m. fler tjejer än killar. Helt plötsligt
diskvalificeras de här regionerna från att ta del av pengar som tidigare
fördelades jämnare över hela landet, och förutsatte att föreningarna själva
förstod vilka delar av verksamheten som var i behov av riktade åtgärder. </div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
För mig är det inte en otvetydig sanning att en
centralisering i en handvändning eliminerar de problem som vi har sett dyka
upp. Grundproblemet är snarare en syn på såväl människan som arbetet som
reducerbart ner i minsta detalj, som ett urverk som man kan plocka isär och på
mekanisk väg förbättra bara man har koll på hur alla delar fungerar. Det är en gravt
systemisk och i viss mån "omänsklig" syn på ett arbete som
kännetecknas av sin socialitet, sin inneboende oförutsägbarhet och beroende av
djupt medkännande mänsklighet. </div>
Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9191773973698569326.post-11361557855815378462016-07-30T18:57:00.000-07:002016-08-21T07:11:32.701-07:00Totalmonopolets inmarsch sker på internets arenaI "Superintelligence" uppehåller sig Nick Bostrom länge vid tanken om en teknologisk "singleton". En "singleton" är här en superintelligent AI, med en intellektuell kapacitet som så vida överskrider människans att den med ens får ett "decisive strategic advantage", ett avgörande strategiskt övertag. När en AI får ett ASÖ - vilket kan ske bara en timme efter att den passerat tröskeln för mänsklig intelligens, eftersom den då har gränslös kapacitet till självförbättring - har den i princip total kontroll. Vad en eller flera människor tycker och tänker är inte bara irrelevant: det är något AI:n med största sannolikhet redan har tänkt på, och genomfört om det var relevant för dess mål. Som Bostrom påtalar avkrävs vi därmed ett visst strategiskt tänkande på förhand, för att se till att vi inte reduceras till överflödiga pjäser i det superkomplexa och för oss obegripliga spel som AI:n lägger sin processorkraft på.<br />
<br />
Inom ekonomisk teori är, mig veterligen, inte "superföretag" ett etablerat begrepp. Ej heller talar man om super- eller totalmonopol som inte bara ett hot mot ekonomisk utveckling och innovation, utan kanske som ett existentiellt hot för hela vårt ekonomiska system. Kanske talar man inte om dem för att deras existens inte varit en realistisk utsikt. För hur skulle ett internationellt totalmonopol - fullständig kontroll av alla led i den ekonomiska processen - se ut?<br />
<br />
En förutsättning för att vi har en produktiv, diversifierad och ständigt innovationsdriven ekonomi är <b>marknaden</b>. Marknad definieras av NE som "mötesplats för säljare och köpare av varor och tjänster". Business Dictionary definierar det på följande vis:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"An actual or nominal place where forces of demand and supply operate, and where buyers and sellers interact (directly or through intermediaries) to trade goods, services, or contracts or instruments, for money or barter"</blockquote>
Som NE påpekar kan marknaden utgöras av ett "konkret geografiskt område [...] men ordet har ofta en abstrakt innebörd". Den abstrakta aspekten av ordet är idag mer påtaglig än någonsin, där tjänster och varor byter ägare hela tiden, överallt. Det finns marknader för allehanda varor, som sinsemellan har väldigt olika karaktär. Detta faktum, att marknaden inte är ett enhetligt fenomen utan en kameleont som formas av och formar sig efter sin miljö och sina förutsättningar, innebär att effekten av ett monopol automatiskt begränsas. Det kan röra sig om statliga monopol - Systembolaget - eller inofficiella sådana, som stater och värnare av en konsumentvänlig marknad i alla lägen vill undvika. NE definierar monopol som "marknad där en organisation eller ett företag behärskar utbudet av en vara eller en tjänst". Ehuru skadligt för den specifika ekonomiska sektor som monopolet omfattar så är skadan begränsad: ett statligt monopol på starksprit får marginell effekt på den internationella konsumtionen (mja, kanske inte ett ryskt monopol då). Och när en eller ett par aktörer tycks dominera en marknad - säg Motorola, Sony Ericsson och Nokia på mobilmarknaden 2007 - så händer något. En ny vara, en omvälvande innovation, ställer saker på sin ända och kullkastar förutsättningarna. Ett Iphone-ögonblick som gör den tidigare dominansen till en historisk parentes för hungriga konsumenter som upptäcker en efterfrågan de inte kände till. Detta är marknadens styrka och interna försvarsmekanism mot ett monopol: innovationstakten kan med blott en innovation ta ett sådant bestämt grepp om ledningen att de "monopoliserande" inte hänger med. Ett företag som vill ha ett totalt monopol gapar obönhörligen över för mycket. Ju större andelar av marknaden man vill sluka, desto svårare blir det att tugga eftersom den globala marknaden är enorm, komplex och fylld av extremt många variabler - människor, länder, handelsregleringar, tullar, klimat etc. - som ständigt ändrar spelplanens villkor.<br />
<br />
Med Internet förhåller det sig annorlunda. Vi hänvisar allt mindre till internet som ett komplement till vårt levda liv, utan ser det snarare som en jämlik och "jämn-viktig" del av vår tillvaro. Med virtual reality's intåg är det inte osannolikt att tro att fler och fler kommer välja att framleva större delen av sina liv via internet. Det som startade som en enorm, smått anarkistisk lekplats för teknikvirtuoser är idag något som angår alla, enligt FN <a href="http://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-internet-en-mansklig-rattighet"><span style="color: orange;">en mänsklig rättighet</span></a>. Samtidigt är det helt oreglerat: för de allra flesta saknar internet en "nationalitet": det är internet, det är internationellt och anationellt. Det är verktyget för att kommunicera med alla, förbehållslöst, om vad som helst. Just avsaknaden av reglering, och den närmast barnsliga kreativitet det har gött, var det som gjorde internet till en grogrund för innovation som saknade motstycke. <a href="http://tanketourettes.blogspot.se/2015/11/internet-och-hastighet.html"><span style="color: orange;">Mängder av hastigheter, olika kommunikationsprotokoll</span></a> - alla borgade de för ett diversifierat internet, ett sorts mikrokosmos av den globala, diversifierade fysiska värld som vi levde i. Men så började internet homogeniseras, och ett fåtal aktörer har idag lyckats växa sig så stora att de hotar den självständighet och pluralitet som är internets själva kärna. Och på grund av sin icke-reglerade och välkomnande natur är internet särskilt känsligt för försök att uppnå ett totalmonopol: ett monopol som inte syftar till att dominera en marknad, utan snarare till att dominera marknad<b>en</b>, och på sikt gå från att vara en aktör till att bli själva förutsättningen för marknaden själv.<br />
<br />
Initiativ som <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Internet.org"><span style="color: orange;">Internet.org</span></a> och <a href="http://www.dagensanalys.se/2015/05/fem-starka-skal-varfor-facebook-instant-articles-ar-borjan-pa-slutet-for-mediebolagen/"><span style="color: orange;">Instant Articles</span></a> syftar till att undergräva dels internets ställning som ett öppet multi-redskap, som alla kan använda efter förmåga och behov, dels internetaktörers möjligheter att etablera sig och den vara/tjänst de försöker sälja till sina potentiella konsumenter, internetanvändarna. Men medan Instant Articles är ett klassiskt monopolistiskt initiativ - försök slå ut konkurrenten och ta över dess verksamhet - är ett initiativ som internet.org snarare ett "monolitiskt" initiativ. Det var Facebooks första stapplande steg i dess strävan att gå från att vara en aktör på marknaden, till att bli förutsättningen för marknaden - att göra varumärket <a href="https://www.youtube.com/watch?v=mfY1NKrzqi0"><span style="color: orange;">Facebook synonymt med internet</span></a>. Obsceniteten i detta framgår om man föreställer sig att ett företag - säg Nestlé - föreslår invånarna i Schweiz att bo kvar där de är, betala lite mindre skatt och få köra snabbare på Autobahn, men på ett villkor: att landet som sådant ägs och styrs av Nestlé, allt inflöde av varor och tjänster sanktioneras av Nestlé och allt som tas in utanför företagets ramar beläggs med enorma tullar och levereras flera veckor långsammare än Nestlé-sponsrade varor. Vissa skulle, säkert med många poänger för sin sak, argumentera för att detta redan sker i vissa länder - de överstatliga rättigheter som företag utnyttjar för att stämma länder i enlighet med NAFTA är ett exempel.<br />
<br />
Men det Facebook försöker göra är i mina ögon än mer skrämmande. Man hymlar knappt med sin ambition att bli internets singleton, ett företag som har total översyn över allt som sker och total makt; som slår ner på upproriska tendenser och antingen tar över eller <a href="https://techcrunch.com/2012/04/09/facebook-to-acquire-instagram-for-1-billion/"><span style="color: orange;">inlemmar andra aktörers verksamhet</span></a> i sin egen. Facebook vill vara människors enda alternativ när de ska uppleva internet, och i samma ögonblick vi accepterar det är själva grundidén med internet död, i princip mördad av en orm som den närt vid sin barm. Facebooks största hinder är dess konkurrens med internets andra proto-superaktörer, såsom Google (som styr vilket innehåll vi tar del av) och Apple (som kontrollerar apparaterna många använder för att koppla upp sig mot internet på). Men för att återanknyta till Bostrom så är inte ens den typen av konkurrens mellan ett par "brooding" superföretag en garanti för att vi slipper uppleva en singleton: när endera parten passerar tröskeln för att få ett avgörande strategiskt övertag så drar den ifrån med en hastighet som vi knappt kan ana. Ett avgörande strategiskt övertag kommer sig ju av att en singleton kan förbättra sig själv och sina processer i extrem hastighet, och får ständiga feedbackloopar som gör att den alltid ligger i absolut framkant. Är Facebook inkörsporten till internet passerar inget obemärkt förbi.<br />
<br />
När proppen till slut går ur rinner det undan fort. Resultatet blir motsatsen till det Internet var i sin barndom: en strikt bevakad stad där du antingen går på regeringens markerade gågator, eller tvingas vada i gyttja upp till midjan. Innovation är endast möjligt om det faller i regeringens smak, och mångfalden - i sin mest produktiva form en organisk process - riskerar att bli detaljstyrd, noggrant kontrollerad och kvävd. I förlängningen lär Internet stagnera och dö ut som den främsta kreativa mötesplatsen någonsin, vilket antingen skulle föranleda en ersättare eller - och mer sannolikt - förorsaka viss flykt till "det mörka internet". Som i exemplet med Iphone behövs det något som kullkastar förutsättningarna och ställer allt vi tror oss veta på ända - men kan något egentligen ersätta internet? Antingen får vi låta framtiden utvisa det, eller försöka värna det vi internet vi har, älskar och är desperat beroende av.Magnushttp://www.blogger.com/profile/14580786850130270794noreply@blogger.com0